Etikettarkiv: dumheter

Stôlligheter

Diskussionerna går höga på olika debattforum inklusive media om nya spårvägslinje 7. Många tycker till och har åsikter, men de flesta grunder sina åsikter på felaktiga antaganden, fakta och siffror. Verkar som det mer är en tävling i att tycka så mycket som möjligt och veta så lite som möjligt. Det är ingen idé att varken ta upp alla stôlligheter eller ens försöka bemöta dom. För sådana inskränkta okunniga människor gäller enbart Ingemar Stenmarks kloka levnadsord:

De e int lätt att förklar för nån som int begrip

Klantiga Göteborgare

Det är för fan inte sant! Helt jävla otroligt. Visst, jag borde kontrollerat saken med en gång, men jag litade på att Cykelcity Göteborg skickade rätt styre när de fick en andra chans. Som jag tidigare bloggat om levererade de Capon med ett 38 centimeter brett styre. Alldeles för smalt styre för mig, då jag ska ha 42 centimeter. Vi kom överens om att Göteborg skulle skicka ett nytt styre med 42 centimeters bredd. Cykelcity på söder monterade det och lindade styret snyggt och prydligt och allt var frid och fröjd. Trodde jag. Tyckte först att det kändes ovant, styret kändes smalt. Men då hela min sittställning var ny, perfekt injusterad av Fredrich på Cykelcity, så tänkte jag inte så mycket på det. Det ska nog vara så här när sadeln är en centimeter längre bak och längre ned.

Vis av mina nya kunskaper om hur jag ska sitta, justerade jag imorse sittställningen på Meridan och ”råkade” mäta styret på Capon. Det är ju för i helvete bara 40 centimeter brett! Cykelcity Göteborg har återigen gett mig fel styre. Tar dom bara ett styre i blindo och skickar utan att försäkra sig om att det är ett styre med den bredden som vi kommit överens om? Hur jävla klantig får man vara? Alla kan göra fel, men att göra samma fel två gånger på raken är fan inte sant. Tydligen går det inte att lita på Cykelcity i Göteborg överhuvudtaget. Tur jag inte bor där utan kan hålla mig till Cykelcity på söder som snällt får rätta till Göteborgarnas misstag.

Hundra procent förtroende

Att ligga några decimeter på rulle bakom någon annan kräver hundra procent förtroende. Det kräver att den som ligger före och drar inte håller på med massa hyss, som att sluta trampa helt utan anledning, eller gud förbjuda, bromsa i nedförsbacke! Det slutar oftast bara med en sak, att den bakom kör in i den framför. Sådan cykling är inte avslappnade, rogivande eller rolig, när bakomvarande hela tiden måste ligga på helspänn och vara beredd att panikbromsa. Eller snabbt svänga ut och ta vind med risk att bli påkörd av omkörande bil. Vilket var nära idag. Bilen fick panikbromsa för att inte köra in i mig. Då sa jag ifrån att hon får för fan inte sluta trampa eller bromsa när jag ligger på rulle! Dom här dumheterna höll hon inte på med när vi var till Adelsö förra veckan, eller på träningen med Fredrikshof i lördags.

Om jag inte kan lita på henne och känna mig trygg när jag ligger på rulle, hur ska jag då kunna lita på henne och känna mig trygg i ett fortsatt umgänge?

Troll och orull

Det har gått troll i den nya cykeln. I tisdags skulle ut på oskuldtagarrundan men vi kom inte så långt. Ganska snabbt märkte jag att pulsklockan inte fick någon hastighet från hastighetssensorn. Samma sensor jag har haft på Pintan i flera år utan problem. Testlampan blinkade så fint vid varje varv när jag snurrade framhjulet för hand. Men noll km/h blev det. Kanske det var batteriet tänkte jag, har ju ändå haft den ett tag. Efter en kvart var batteriet bytt, sensorn indikerade att den kände av ekermagneten. Men noll i hastighet iallafall! Tog då den andra sensorn jag hade liggande. Den fungerade! Eller ja, den visade en hastighet, men den fluxerade mellan 3 och 35 km/h även när jag höll konstant fart. Knackade lite fint på den, då hoppade den igång. Mysko!

Hela inköpet med den här cykeln har varit kantat av problem. Kunde inte betala med kortet, fick den levererad i andra änden av stan, fel styre, för kort gaffelrör. Och nu strulande cykeldator. Verkar vila en förbannelse över den här cykeln. Får söka upp en häxdoktor som får häva den.

Sagt och gjort. Tog alla Polargrejer; klocka, pulsband, hastighetssensorer och åkte till Polar i Alvik. Inget fel på batteriet i klockan, men jag bad dom byta det när de ändå höll på. Hastighetssensorerna hade dom inte tid att testa, så jag fick två helt nya. Utan kostnad! Har sagt det förut, men säger det igen. Polars service är den bästa jag varit med om. Snabba, vänliga, billiga och utan strul. Frågade hur de kunde ha så bra service, och de svarade att pulsklockor, cykeldatorer, gps:er är det många som tillverkar. Så de konkurrerar med bra service istället. Och det gör de verkligen! Vågar inte ens fundera på att köpa en Garmin Edge, vet inte hur deras service är.

Polar i Alvik kanske var den häxdoktorn som kunde häva förbannelsen jag sökte. När jag monterat på hastighetssensorn på Capon, fungerade det utan problem. Nu är vi redo för elddopet!

Sagan om cykelköpet på postorder

Detta är sagan om mina försök att köpa en cykel via postorder från Sveriges framsida Göteborg. Allt är sant och har hänt på riktigt. Inga djur eller barn har kommit till skada under denna händelse.

1. försöker lägga order på cykeln på Cykelcitys hemsida med leverans från Göteborg, med betalkortet så det levereras till jobbet med DHL
2. efter fjärde försöket ger jag upp, kortet ej giltigt, saknar täckning (cykeln kostar 21.000 och jag har minst 50.000 på kontot)
3. väljer postförskott med leveransadress till min bostad
4. ska få sms-avisering, men det får jag inte
5. ett helt dygn ligger paketet i Globen innan jag förstår att jag får hämta det själv, de levererar alltså till fel ”postkontor”
6. närmaste buss är en kilometer från posten i Globen, bilsamhället gör sig påmind
7. krånglar iväg med tunnelbanan till posten vid Globen
8. försöker betala postförskottet med mitt kort
9. posten vägrar ta emot kortet, får bara betala max 10.000!!!!!
10. går till Nordeakontoret och vill ta ut 21.000 kontant för cykeln
11. Nordea vägrar ge mig mer än 15.000 i kontant
12. resten får jag ta ut på närmaste Bankomat som tack och lov fungerar!!! kors i taket
13. tillbaka till posten (nu har det gått två timmar)
14. får mitt paket och kånkar till tunnelbanan
15. utan mackelmang byter jag tåg i Skanstull
16. på väg hem från tunnelbanan i Kärrtorp passerar jag min post där mitt paket borde hamnat, 50 meter från min bostad… tack Posten för er fina logistik
17. packar upp den nya fina cykeln
18. blir INTE glad!
19. trots att jag sa till att INTE kapa gaffelröret för kort, kapade de på Cykelcity i Göteborg det minst fyra centimeter för kort
20. styret sitter för jävla lågt, går inte att höja
21. cyklar till Cykelcity på söder för assistans
22. upptäcker att styret är inihelvete för smalt
23. bakväxeln är fan INTE justerad som utlovat, knakar, hoppar och kuggar över hela tiden (ingen big deal för mig, men ändå)
24. lunch på Cykelcity söder, jag gör likadant – god thai
25. mäter styret, det är bara 38 cm!!! jag ska ha 42! 38 cm är fanimej ett barnstyre! inte ens Johanna har 38!
26. möter upp Gunilla på ett fik på söder, jag är nog inte på mitt bästa humör
27. försöker i en timme komma fram till Cykelcity Göteborg och till slut… är min kontaktperson M inte anträffbar
28. ber M ringa upp
29. M i Göteborg ringer upp, han pratar med chefen på Cykelcity söder och tre minuter senare lovas jag att Göteborg skickar ny gaffel och styre så de på söder byter på måndag
30. jag lämnar min nya cykel på Cykelcity söder – hej då, ha en trevlig helg utan mig
31. planerar att gå barfota hem, då jag inte hade med extraskor
32. snälla Otto på Cykelcity lånar ut sina löpardojjor till mig
33. kvar hemma står en tom cykelkartong, men ingen ny cykel att premiärcykla på…

Förklaring: cykeln jag skulle ha var slut på Cykelcity på Söder, därav köp från Göteborg.
Kontentan: köp lokalt
Kom-ihåg: köp med en påse från muffinsfabriken till de schyssta killarna på Cykelcity!

Storm i ett vattenglas

Juli brukar normalt sett vara en lugn månad på jobbet. Det kanske kommer in två till tre ärenden på en hel vecka. Det är med andra ord en lugn period. När jag gick på semester vid midsommar, hade vår grupp ungefär 30 ärenden som skvalpande omkring i ärendehanteringssystemet. Det brukar vi ha när det är lugnt. Kommer vi upp i 40 ärenden är det fullt upp och stressigt som fan. När Lilian och jag kom tillbaka från semestern idag fanns det 70 ärenden! Så många ärenden har vi aldrig någonsin förut haft, inte ens när det var som överjävligast i våras, när vi knappt han fika.

När vi sedan går igenom de ärenden som är assignade på kollegan som jobbat de här veckorna, är det i princip ingenting noterat. Har han gjort något, och vad har han gjort? Hur ska vi veta vad som gjorts eller om han gjort nåt alls? För det är frågan som uppstår, vad har han gjort under de tre veckorna Lilian och jag varit lediga? Ingenting om vi läser loggarna. Vi får börja på noll med alla 70 ärenden, och fråga användarna vad som gjorts. Hur jävla oprofessionellt som helst.

Juli är allt annat än lugn nu, mer hektisk än i våras när Banverket och Vägverket gick ihop till Trafikverket. Men jag sitter på ett kontorsrum med både AC och luftfuktare. Mycket trevligare klimat än vardagsrummet hemma med nästan 30 grader och torr luft.

Svart ut

Ekonomer borde vara duktiga på siffror och det här med att räkna. Läskunniga borde de vara, hur ska de annars kunna läsa siffrorna. De flesta är nog jätteduktiga på att både läsa och räkna. Men inte alla. Det verkar som att när ordet förfallodag dyker upp, låser det sig för en del. De får en black out och all läsförståelse och räknekunskap försvinner. Varför ska de annars ha så svårt att betala en faktura i tid, när de haft 30 dagar på sig? Blir jag sen med att betala en räkning, står kronofogden direkt i trappen dagen efter förfallodagen. Tydligen har ekonomer någon slags amnesti från att betala i tid. Det vill jag också ha. Dags att skola om mig.

Revir

För att kunna ta ansvar måste man ha befogenheter. Befogenheter att ta leda styra och ta beslut. Fråntas man möjligheten att hålla sig informerad och ta beslut är det därmed omöjligt att ta ansvar. Tar andra beslut och håller inne med informationen är det inte ens möjligt att ta det ansvar man är tilldelad och förväntas att ha. Tackar för mig och avsäger mig allt ansvar jag iallafall inte hade eller inte ens kommer att få, oavsett vad som beslutats. Jag betackar mig för att bli överkörd och utskälld när jag försöker föra en dialog för att komma fram till ett gemensamt beslut som vi skulle ta ansvar för. Ansvaret jag bara fick på pappret.

Lite verkstad

Tyvärr fungerar det inte att ha möte fram till midnatt varenda natt. Både jag och Maria är mosiga i skallen, vana som vi är med läggdags vid tio. Fem timmars sömn per natt kommer inte att fungera, vi har redan manfall på grund av värmen. Ska två av ledarledarna duka under blir det inget bra. Det får bli möte vid nio istället, om vi nu promtp måste ha möte varenda dag. Min möteskvot för veckan är annars redan fylld för länge sen. Max en timmes möte per vecka anser jag är lagomt, inte per dag! Vi ska arbeta och få något uträttat också, inte bara snacka.