Etikettarkiv: dumheter

Makalös manick

Människan är en makalös manick. Vi behöver inte tänka på att utföra de mest basala saker som att andas, blinka med ögonen och så vidare. Det sker automatiskt. När vi väl lärt oss förmågan att gå, behöver vi inte heller tänka på hur det går till. Som att sätta fram den ena foten framför den andra och sen lyfta den bakre foten och flytta fram den. Det sköter kroppen själv utan att vi behöver tänka på det. Samma sak med att cykla, jag behöver inte tänka ”sväng” det gör jag ändå bara sådär. Det är mitt undermedvetna tänkande som sköter det där.

Det här fungerar ju för en frisk människa, men tyvärr inte för de med någon nervsjukdom eller något handikapp. De måste hela tiden tänka på hur de ska göra saker som för oss sker automatiskt. De måste exempelvis tänka på att lyfta den ned foten och flytta fram den för att gå. De använder då sitt medvetna tänkande för att kompensera en undermedveten brist.

Hundar har svårt att dölja sina känslor. En glad hund viftar på sin svans och vi vet alla att det betyder att den är glad. Med en hund som reser ragg, visar tänder och morrar, vet vi instinktivt att den är arg, rädd eller utgör ett hot. Det är något som sitter i vår ryggmärg att tolka kroppsspråket så. Samma gör vi med våra medmänniskor. Vi tolkar in andras kroppsspråk utan att vi tänker på det. Vi blir därför omedvetet påverkade av hur andra rör sig, står eller var de gör av sina händer. Vi blir glada och varma av att se hur någon blir glad av att se oss, för då känner vi oss omtyckta. Vi känner oss accepterade när någon nära närmar sig oss, och vi går instinktivt den andra till mötes. Men den som inte blir glad av att se någon annan, utan ger ett buttert intryck, ger signalen att denne inte blir glad av att se oss. Den som tar ett steg bakåt när vi tar ett steg fram, ger signalen ”kom inte närmare, jag vill inte vara nära dig”. Den som döljer sina händer kommer inte i fred, vi tolkar som att denne kan ha ett vapen i sina händer. Vi tolkar den andres kroppsspråk helt enkelt som ogillande.

Vilka signaler vi skickar ut med vårt kroppsspråk tänker vi inte alltid på. Vissa har det naturligt och behöver inte tänka på det. Andra måste tänka på vad de säger och hur de rör sig för att det inte ska uppfattas fel. De kanske har någon nervsjukdom eller något handikapp som gör att de inte kan visa sina känslor utan medvetet tänkande? De kanske inte kan visa känslor hur mycket de än anstränger sig och försöker tänka på vad de säger och gör? Men hav tröst, det går att träna upp! Kan den som är helt utan armar och ben byta häftklamrar i en häftapparat eller blogga med en iPhone, då kan alla träna upp sitt kroppsspråk! Försök bli glad när du ser någon du tycker om. Ta ett steg fram och våga närma dig dina nära och kära. Våga ta på andra och omfamna dom mjukt och fint. Då utstrålar du positiva signaler och omgivningen känner sig bekräftade och omtyckta.

Våga visa vad du känner helt enkelt. Hur svårt kan det vara? Finns bara viljan till förändring och utveckling, så är allt möjligt. Men finns inte vilja… ja då är det kört.

Nästan som på riktigt

Hade det på känn hela dagen, men kunde inte komma på vad det var. I omklädningsrummet på Sats Medborgarplatsen upptäckte jag fadäsen. Jag hade glömt packa ned strumpor! Köra spinning i 90 minuter utan strumpor skulle inte bara bli obehagligt, det skulle bli äckligt. Men Sats vet hur de tjänar pengar, de hade ett par grå-brandgul-svarta för 130 kronor. Katchjing! Men oj vad sköna de var! Som grädde på moset hade jag även glömt mina astmasprejer, så det blev lite andnödigt i den syrefattiga lokalen.

Gunilla ville minsann inte vara sämre. Hon glömde sina vattenflaskor. Så där satt vi i 90 minuter och langade vattenflaskor mellan varandra som värsta proffsklungscyklisterna. Bara följebilen som fattades.

Vad var det jag sa

Hälften så många i min gamla grupp ska helt plötsligt göra dubbelt så mycket. Att vi skulle få fler skrivare att ansvara för när Banverket och Vägverket gick ihop förstod jag. Men borde då inte de som supportade skrivare i Vägverket även vara med och supporta skrivarna i Trafikverket? Tydligen inte. Idag är vi bara två som tar ärenden, av nio möjliga. Med dubbelt så mycket arbete. Utan någon som helst dokumentation förväntas vi drifta modeller vi inte ens sett på vykort. Vad var det jag sa, i somras när projektet för migreringen drog igång? Att inte ha en egen projektgrupp för skrivare, utan låta det ingå i klient, kommer inte fungera. Nu ser vi resultatet. Men det hjälper ju inte mig nu, bara hugga i och ta ett ärende i taget. Som dessutom tar fyra gånger så lång tid.

Kaos och storm

Så fort det faller mer än tre snöflingor på rad så är det ”kaos” eller ”storm! i Stockholm. Vadå, det snöar. Vad är det för kaosartat med det? Möjligtvis att det är kaos i folks huvud.

Visst, det snöar en del, men det är inte minusgrader så det är inte halt. Så vad är problemet? Värst är väl alla Ninjas som cyklar utan ljus trots att det är mörkt. Vad tänker dom med? Visst ja, sunt förnuft existerar bara i sagorna. Flertalet saknar all form av sunt förnuft. De som trots allt har liten form av sunt förnuft, verkar låta bli att cykla sådana här dagar. Tur för oss andra, blir inte lika trångt på cykelbanorna då.

Tortyrväckning

Eftersom jag inte använder väckarklocka, utan låter kroppen vakna av sig själv, vaknar jag alltid runt sju och kommer i tid. Men nu var det någon som hade glömt stänga av sin mobil, så världens hemskaste melodi trudeluttade i hallen kvart över sex. Halvdant sov vi sedan vidare till halv åtta, och därmed blev vi båda försenade till jobbet.

Som jag skrivit om tidigare, finns det två regler hemma hos mig. Dags att påminna om dessa. Igen. Vi kan inte komma försent til jobbet trötta. Min metod fungerar; använd inte väckarklocka, utan vakna av dig själv, så kommer du i tid till jobbet och är utvilad! Sensmoralen är att tidig väckning absolut inte garanterar att du kommer i tid till jobbet, utan tvärtom!

Begåvningstest

Fick sms:s av Kapet att det var halt och att jag skulle ta det försiktigt. Vilket jag gjorde. Men att bromsa sig genom kurvor och ned för backar upplevde jag som direkt kontraproduktivt för att förhindra halka, släpp och sedan vurpa. Men det är den praxis som cykelkorgsmaffian använder sig av; bromsa på halkan för att inte halka. Undrar om det utförs ett begåvningstest vid inköp av cykelkorg; endast de med IQ under 50 får köpa en cykelkorg.

Fyra av noll

Maten är kanon, rummen rena och snygga och naturen runt omkring var sagolik. Vi är på Djurönäsets konferenshotell långt ute på Värmdö. Det har fyra stjärnor och det är för mig obegripligt hur de kunnat få det. Att det trådlösa nätverket inte fungerar kan jag leva med. Men att ett fyrsjärningt hotell endast bjuder på frystorkat kaffe är skandal! Vid fråga i receptionen fick jag svaret att det går att köpa latte och cappuccino i baren. Men jag vill ha vanligt svenskt kaffe! Hur svårt ska det vara att brygga kaffe på ett fyrstjärnigt hotell? Vi fick bättre kaffe på det tvåstjärniga hotellet i Prag. För mig får Djurönäset endast en stjärna. Jävla skithotell som inte ens har kaffe!

Knähundar

Som bilist är det ganska svårt att omedvetet bryta mot någon lag eller köra fel. Vägarna och skyltningarna är så intuitiva och logiska. Du måste verkligen anstränga dig för att göra ett fel i trafiken. Däremot är det svårt att göra rätt när du cyklar, inte ens om du anstränger dig för att göra rätt.

Cyklade till Gunilla via Årstabron, Västerbron och Ekelundsbron och trotsd att jag ansträngda mig för att cykla på cykelbanor och följa alla trafikregler blev det många gånger fel. helt plötsligt tog cykelbanan slut och jag hamnade på en trottoar för gående. Eller så mynnar cykelbanan ut i mötande trafik! Eller så tar den slut i en bergvägg. Varför kan det inte vara lika enkelt att cykla som att köra bil, med tydliga skyltningar, logiska dragningar av cykelbanorna och intuitiva övergångar?

Det pratas om att vi måste få ett hållbart samhälle, att vi måste sänka koldioxidutsläppen, minska vägdammet av motortrafiken. Men vad görs för att underlätta för cyklisterna? Nada! Det satsas bara mer och mer på bilarna, och vi som färdas miljövänligast och hälsosammast, får det som blir över. Den enda slutsatsen jag kan dra, är att politiker och tjänstemän inte vill underlätta för cyklister och försvåra för bilisterna. De sitter helt i knäna på bil- och oljeindustrin som Paris Hiltons odrägliga piphund.