Etikettarkiv: barndom

cykel, fôlk

Klantiga Göteborgare

2 kommentarer

Det är för fan inte sant! Helt jävla otroligt. Visst, jag borde kontrollerat saken med en gång, men jag litade på att Cykelcity Göteborg skickade rätt styre när de fick en andra chans. Som jag tidigare bloggat om levererade de Capon med ett 38 centimeter brett styre. Alldeles för smalt styre för mig, då jag ska ha 42 centimeter. Vi kom överens om att Göteborg skulle skicka ett nytt styre med 42 centimeters bredd. Cykelcity på söder monterade det och lindade styret snyggt och prydligt och allt var frid och fröjd. Trodde jag. Tyckte först att det kändes ovant, styret kändes smalt. Men då hela min sittställning var ny, perfekt injusterad av Fredrich på Cykelcity, så tänkte jag inte så mycket på det. Det ska nog vara så här när sadeln är en centimeter längre bak och längre ned.

Vis av mina nya kunskaper om hur jag ska sitta, justerade jag imorse sittställningen på Meridan och ”råkade” mäta styret på Capon. Det är ju för i helvete bara 40 centimeter brett! Cykelcity Göteborg har återigen gett mig fel styre. Tar dom bara ett styre i blindo och skickar utan att försäkra sig om att det är ett styre med den bredden som vi kommit överens om? Hur jävla klantig får man vara? Alla kan göra fel, men att göra samma fel två gånger på raken är fan inte sant. Tydligen går det inte att lita på Cykelcity i Göteborg överhuvudtaget. Tur jag inte bor där utan kan hålla mig till Cykelcity på söder som snällt får rätta till Göteborgarnas misstag.

livet

Tvi tvi, spot och spe

2 kommentarer

Ingen nål till gamla vinylspelaren. Inga cd på marknaden. Det är hål i min musiksamling, saknar en del skivor som jag har på vinyl men som jag inte kan lyssna på. Har jagat efter cd-utgåvor men misslyckats. Men så kom Spotify! Jag såg ljuset, jag har hittat mina gamla godingar. Just nu har jag hittat Bill Nelson och hans tidiga utgåvor från 80-talet, innan han flippade ut och spelade abvivalent musik. Åh, det ryser i ryggraden av vällust, det var inte igår Bills flinka gitarrspel och österländskt influerade synthar spelade i mina öron. Se där, ännu en i raden av bloggar som hyllar om Spotifys förträffliga tjänst (får jag spons nu?).

böcker

Modigt att fly

2 kommentarer

Minns inte hur det kunde komma sig. Men som tioåring lånade jag varenda bok som fanns om honom på Karlstads bibliotek och de var alla på engelska. Lånade dom om och om igen. Jag till och med gjorde en egen tidning om honom och tvingade på alla i släkten en prenumeration. Med åren föll han i glömska för mig, han hade lämnat mitt liv totalt. Men minnet väcktes till liv igen när jag såg en liten oansenlig film om hans hjältemod. En hjälte som hade en klok regel, och det var att kunde han inte vinna ett slag, flög han därifrån. Han ansåg att ”feghet och klokhet låg nära varandra”. Precis så är det, det krävs stort mod att våga vända om och gå därifrån. Lämna det obehagliga, det obekväma, ta det kloka beslutet och gå vidare. Han var min första förebild, en hjälte som jag beundrade redan som tioåring. Tyvärr dog han redan vid 25-års ålder, Manfred von Richthofen, aka Röde Baronen.

familjen

Årets inköp

2 kommentarer

Redan när första numret kom ut 1973 började jag köpa den och fortsatte så i många år. När jag sen började komma i tonåren var det lite penibelt att läsa den, så jag slutade. Efter många års uppehåll, började jag för cirka åtta år sen att köpa tidningen igen när Klonen var liten. Men jag köpte den till mig själv och då bara novembernumret, inga andra nummer. För med novembernumret följde det med en julkalender att hänga upp i köket. Till Klonens förtret fick han inte öppna en enda lucka, för den var min. Bara min. Nu är Klonen själv i tonåren, och tycker det är hur pinsamt som helst. Så nu slipper vi kivas vid lucköppningen av Bamses julkalender.

familjen, känslan

Söndagar

Lämna en kommentar

Jag avskyr söndagar
söndagar är slutet
slutet på veckan
slutet på helgen
slutet på vilan

Söndagar är farväldagen
uppbrottets dag
dagen då man skiljs
dagen då jag ska lämna pappa
dagen då jag vinkar av sonen

Jag avskyr söndagar
blir ensamhetens dag
nära till reflektion och eftertanke
nära till ångest och sorg
nära till ångestdämparen

Låt den här jävla dagen ta slut
låt det snart bli måndag!

cykel, känslan

Översnälla

Lämna en kommentar

Kan folk bli för snälla? Så där givmilda så jag får dåligt samvete? För en vecka sen fick jag två skidstavar av Mattias aka Telefonplan att göra cykelpoloklubbor av. Tack. Sen fick jag rörstumpar av Andreas aka Andye att ha som klubbhuvud. Tack. Sen igår när jag trampade förbi Oddnumber stoppade jag in huvudet, varvid Sönke utbrister ”den här ska du ha, passar dina rödgröna handtag”. Det var en ringklocka av gammalt stuk, en så där som snurrar flera varv och klonkar ordentligt, som när vi var små. Det värmer i mitt hjärta över alla snälla cyklister, som osjälvsikt hjälper till med både det ena och det andra. Känns som jag snart står i skuld till alla.

känslan

Barndomens smatter

3 kommentarer

Med en kopp kaffe i handen stående under ett partytält förnimmer jag barndomen. De där regniga dagarna när vi satt utanför husvagnen och regnet smattrade på förtältets tak. Vi väntade på att regnet skulle sluta så vi kunde springa ut och leka på gräset. Nu väntar jag på att utforska kungsgravarna. Samma känsla som för trettio år sen, men med ett annat mål med väntan.