Kategoriarkiv: träning

Pannbensträning de lux

Visst kunde det bli värre än i söndags. Igår morse kunde jag spegla mig i kedjan. Nu hemmavid är vit den färg cykeln minst besitter.

Det var certifieringsdags med min grupp Sub 10A med samling vid Brostugan. Precis när vi började öppnade sig himlen i ett skyfall som var på gränsen till hagel. När vi svängde in i en svag uppförsbacke tilltog vinden ordentligt och mitt i allt sken solen rakt framifrån så den våta vägbanan bländade oss. Det var så många härliga naturupplevelser på en gång, som regn, vind, backe och sol, så jag såg inte ens mitt eget framhjul av alla intryck. Och redan där blev det mjölksyrakänning.

De utmärkta ledarna Jonas och Anders beslöt att vi skulle köra några varv på FRA-öglan. En klart annorlunda upplevelse, då det hela blev en ny slags form av intervallträning. Det var länge sen jag körde i en så ojämn grupp. Det visade sig att flera aldrig kört i klunga förut, vilket förklarade en del. Alla är vi barn i början och jag var säkert lika haspig, ojämn och felplacerad som de en gång i tiden. Det kan med andra ord bara bli bättre.

Begåvad som jag är, har jag tvättstuga ikväll. Måste även köpa dammsugarpåsar så jag kan få upp grustaget som är i halva lägenheten.

Svaret är troligen två

Hur många liter ösregn får det plats i skorna, i handskarna, skoskydden och i byxans stoppning? Kunde krama ut åtskilliga deciliter ur alla kläder. Det var dock uppehåll när vi var i Brottby, där alla i klungan skanderade KORV när vi äntligen såg den efterlängtade korvdepån. En trevlig och jämn sjumannaklunga som hjälptes åt, höll igen uppför, spurtade på nedför, skojade och snackade. Bland den trevligaste klungan jag kört med. Kanske det miserabla vädret fick oss att försöka muntra upp oss? För jag var blöt ända inpå benmärgen. De flesta i klungan ska köra sub 11 och är de sådär trevliga på Vättern, hotar jag med att byta grupp.

Tack Gunilla för skjutsen och korven!

Stôni är jag, men det finns gränser för tolamådet. Det här tränade inte bara konditionen, styrkan och humorn. Utan framförallt pannbenet

Pladder i Brunstviken

Har paddlat kajak för första gången. Det var både lätt och svårt. Trodde jag skulle vurpa med en gång, men de verkade ganska stabila trots allt. Att paddla sig framåt var inget svårt, svärare var att få in lite fart och att hushålla med resurserna.

Det var Hans på singelforumet på Funbeat som kallade till träff och klart jag kommer när det vankas singeltjejer. Från Brunnsvikens kanotklubb paddlade vi ut genom Ålkistan och upp genom Edsviken till Kaninholmen. Där käkade vi lite medhavd matsäck och jag dopade mig med vin.

Trodde jag skulle få världens träningsvärk i axlar, skuldra rygg och armar. Men inte då. Hade exakt samma träningsvärk som innan, den jag fick i underarmarna efter gårdagens styrketräning. För det var begåvat att träna styrka dagen innan tyckte jag.

Hur blev det med pladdret då? Inte mycket, det var inte gemensam paddling som gällde, som jag trodde. Syftet med att träffas massa singlar var väl ändå att umgås. Inte sitta i varsin kajak utspridda utöver de sju haven. Kändes det som. Vi satt alla i varsin kajak och hade fullt sjå att komma framåt. Det här tänker jag göra om, men vill lära mig lite mer teknik, veta hur jag paddlar rätt på bästa sätt. Och jag kan nog glömma att försöka ligga på rulle eller bilda belgisk kedja med kajak. Gick sådär med ickecyklister i kajakerna.

Bristvara

Trodde jag skulle få börja sova med kvalitet nu igen när jag börjat motionera. Men senaste veckans sovande har varit uruselt. Förvisso var två nätter självförvållade och riktigt trevliga, men resten… Inatt var det riktigt illa, inte många minuters sömn, bara en massa oroliga tankar som for omkring. Vet inte vad det är för fel, ska jag träna ännu mer, eller umgås mindre? Eller bara helt enkelt sluta vara en sån jävla klant?