rosen Gunilla

Första majcykling med start redan klockan 12 för att komma hem tidigt. Trodde vi.

Härligt väder och ganska snabbt insåg jag att vintertröjan var för varm. Målet för dagens tur var att köra i sub12-tempo för att träna den gruppen inför Vättern, vilket innebär 26-27 i rullsnitt.

Men vilken röra det blev. Jag brukar aldrig glömma dricka och brukar hålla koll på andras intag. Men inget av det lyckades jag med. Hade fullt sjå att få folk att trampa. Det började med kedjebrott redan efter 50 m! Och redan på Ågestavägen var det luckor delux, och på Glömstavägen var vi nere i 22 i marschfart på platten. Då går de inte att hålla planerade 26 i snitt! Och sådär höll det på, det blev ryckigt då många inte ens orkade med 24 i snitt. Undrar hur de ska klara 26-27 i snitt i 30 mil om två månader, när de inte ens klarar 24 i snitt efter 5 mil?

Sakta minskade skaran från 12 till de 8 som kom fram till Farsta efter 11 långsamma men ändå jobbiga mil. Samtidigt, är det svårt för mig att hålla igen och köra långsammare än under min förmåga. Nåt jag verkligen måste träna på, att anpassa mig till en låg hastighet.

över 80 cyklister samlade i Fartsa

Jag är en dålig människa. Jag är en dålig bloggare. Skärpning på det. Kan det bero på att euforin över att våren äntligen är kommen och klubbträningarna i Farsta satt fart med besked? Därmed gör jag här en liten sammanfattning om vad som hänt, hur det känts och vad jag har för reflektioner på det.

Nu senast i lördag var det över 80 cyklister som samlades vid Farsta simhall för att träna med oss. Enligt rykten är det över 200 som samlas ute i Brostugan. Så det här med att cykla i grupp på asfalt är trenden. Av dessa 80 som alltså var i Farsta, var det 30 nybörjare vilket är jätteroligt att så många är nyfikna i den ädla konsten att cykla snyggt i grupp. Dock kände vi en liten ledarbrist vid denna anstormning, men det finns gott om dioder, sån halvledare som jag var en gång. Hoppar in vid behov.

Extra roligt var att jag fick med Ove min gamla läromästare i ledarollen, i min nybörjargrupp efter delningen. Han har varit sjukskriven en längre tid, men är nu äntligen uppe i sadeln igen. Han verkade dock lite timidare än förr, men kunskapsförmedlingen fanns kvar. Härligt!

Mika går igenom hur tvåpar fungerar, och Ove hänger på cykeln

Att harva runt med glada nybörjare är utvecklande för mina ledaregenskaper och även om farten faktiskt blev runt 25 i snitt, så utvecklar det mig inte som cyklist. Därför satsade jag på söndagsträning igår, även om motvinden till Farsta och stummande ben försökte övertyga mig om att sängen hade varit bästa platsen en solig söndag. Vi blev åtta personer i min grupp med målsättning på runt 27 i rullsnitt vilket vi höll med råge. Ingrid droppade tyvärr av redan vid Tullinge och hon må vara en stark och duktig pensionerad cyklista, men cykla två dagar i rad var nog inte hennes grej. Men efter ett tag fick vi påfyllt av en kille som missat hela samlingen med en halvtimme och jagat ikapp oss. Efter Pålamalm och fartsträckan där de starka fick trötta ut sig, blev vi grymt jämna och vi höll bra fart utan ryck och konstigheter. Alla var lika lyriska över hur bra vi jobbade ihop, så vi struntade i alla brukliga fartsträckor och jaktstarter. Det var sådär gudomligt härligt flyt hela vägen hem i medvinden att jag fick gåshud.

Och det är så cyklingen ska vara, glädjefylld, härlig och lustfylld.

Cykla snyggt och kramas i trafiken!

Liksom alla är lite ringrostiga i början på säsongen, var även jag det som ledare igår. Jag ledde en grupp med planen på snitta 26+. Det var grymt tungt i den hårda motvinden att köra master de första 15 kilometerna, men jag fick beröm för insatsen. Men jag fick även en del synpunkter, vilket jag alltid tacksamt tar emot. Ulrika hade berättigad synpunkt att roterar jag över till högerledet, kan jag inte öka farten om inte vänsterledet kommer upp. Självklart ska jag då sänka farten så första kvinna i vänsterledet kommer upp. Stor miss av mig! Får skylla på att Jordbro industriområde är magisk på nåt sätt, där vi gärna trissar upp farten, för det är nästan alltid medvind där.

Men värsta synpunkten kom från killen i röd jacka, som undrade vad som hänt med mig. ”Du är så tyst och snäll idag!”. Var det där negativ eller positiv kritik? Jag håller hårt på att vi håller raka och snygga led, att vi cyklar snyggt. För med snyggheten kommer säkerheten automatiskt. Men så här första dagen var jag var lite ödmjuk och förlåtande. Nästa gång – då jävlar ska vi minsann cykla snyggt igen!