Dagens utfärd gick till Norrköping, där vi åkte runt på spårvägsnätet i två timmar med vagn 1. Därefter styrdes bussen från 1967 till Linköping med besök i gamla Linköping och Chokladboden. Då blev alla choglada och det smaskades choklad så det stod härliga till. Som om inte det räckte, gjorde vi även ett besök på Chokladfabriken vid Cloettafabriken i Ljungsbro efter ett besök på Museihuset vid Göta kanal. Nu lastades bussen med ännu mer choklad, vilket bussen luktade av hela vägen hem. Kanske vår förare blev påverkad av all fenyletyl, för det var inte snabbaste och kortaste vägen hem som valdes. Det var de mest slingrande vägarna så vi vaggades tills sömn.
Kategoriarkiv: spårvagnar
Flygande spårvagn
När vi lade oss igår, bad Klonen att bli väckt vid åtta. Trodde han var sjuk, de andra dagarna har han inte kommit upp före nio. Han ville vara med när Helsingsborgs elvan kom från lackeringen i Katrineholm nu på morgonen. Det blev dagens skådespel med en flygande spårvagn.
Inställsam
Som en nickedocka rör jag mig i takt med spårvagnens gugningar över rälsskarvarna på den gamla banan. Sitter jag ned, nickar jag till i hundratals mikrosömnar. Det är långtråkigt med fint väder, hälften så många passagerare idag, som igår när det regnade. Det är för fint väder helt enkelt. Bara nicka och hålla med.
Älskade klon
Funderade lite under våren på vad vi skulle göra i sommar, en utlandsresa vore ju fint. Men det har varit lite väl mycket cykelköp, så kassan är skral. När vi var i Malmköping över valborg, kom lösningen. Det var Klonen som när han lufsade runt i min overall frågade:
– Pappa, det är så roligt här, kan vi inte vara här på semestern?
Till svar fick han en stor fet kram. Det är klart vi kan vara i Malmköping en vecka, utöver lägerveckan som är i juli. Så det blir två hela veckor ute på landet i den lilla orten Malmköping, Sörmland, Sverige, Världen. Han är briljant, Klonen.
Långt på en lång dag
Det var ovant, det var instängt, det var lite äckligt. Att ha långbyxor på sig för första gången sen april. Först ett par brandgula arbetsbyxor för att härja runt med lite datakablar i ett par timmar. Sedan i ett par uniformslångbyxor i något hemskt syntetmaterial från 70-talet.
Det var Spårvägsgladjazz i metropolen Malmköping och jag skulle vara konduktör. Det svängde riktigt bra med för mig ovanlig musik. Med några spårvagnar skulle vi inom 30 minuter transportera över 500 på åskådare till Östersjön (ja, hållplatsen heter så). Och sedan därifrån när konserten var över. Alla var glada och trevliga, det var en hörig stämning i vagnarna. Efteråt förplägnades all personal med god mat. Det blev en lång dag och jag kom sent i säng.
På söndag konfirmeras Klonen, och trots vad etiketten säger, tänker jag inte ha långbyxor på mig i kyrkan. Ingen mer tortyr för min del tack, kristendomen har torterat tillräckligt många människor genom tiderna.
Vad EU borde fokusera på
Ibland kommer det fullständigt obegripliga regler och lagar från EU, som vi medborgare definitivt skulle kunna klara oss utan. EU fokuserar på helt fel saker helt enkelt, de borde fokusera mer på alla dessa vardagsproblem som vi alla står inför ibland. Skapa regler och standarder för att underlätta vardagen för oss medborgare. Just nu sitter jag och försöker trä ett för brett bälte genom för smala hällar på ett par arbetsbyxor. Det måste finnas standarder och regler för sånt här.
Nakenchock i Sörmland
Malmköping är jag i bara på sommaren, då allt är grönt och skönt. Igår när vi gick från busstationen till den gamla järnvägsstationen och museispårvägen, så kände jag inte igen mig riktigt. När vi närmade oss spårvägen såg jag på avstånd kontaktledningstolpar, ledningar och spår. Det har jag aldrig gjort förut. Sen kom jag på, det är ju vår… förlåt… vinter och då är alla träd och buskar nakna. Där står de totalt befriade från sin grönska som skyler deras nakna stammar och spårvägen. Sannerligen en nakenchock värdig en kvällsblaska.
Det kom ett paket
Tomten kommer sent! Fick pengarna runt julen och bestämde mig i januari men först i februari beställde jag den. Så idag när jag kom till jobbet på morgonen stod det en kartong på skrivbordet. Det var min nya väska från Bagaboo i Budapest. Självklart i den korrekta färgen svart, med den smarta färgen vit på insidan. För att spegla mitt stora intresse, som är större än cykling, så designade jag den med en spårvagn lånad från Vägverkets skylt.
Den var verkligen välkommen! Märkte imorse när jag cyklade att nuvarande väskan från Timbuk2 är proppfull med det som jag behöver. Som träningskläder, matlåda, pump, slang, lås, vattenflaska, tvål osv. Den nya från Bagaboo är mycket rymlig och risken är väl att jag nu när det finns mer utrymme, fyller också den här till bristningsgränsen
Spårvagn till framtiden
En spårvagn från Madrid är på besök i Stockholm. Det är tillverkaren Alstom som lånat ut en splitterny vagn av modell Citadis. Den skulle kommit redan för en månad sen, men det där med att EU ska underlätta varor och tjänster över gränserna, gäller tydligen inte spårvagnar. Den fastnade i Tyskland på grund av byråkratiskt krångleri. När den väl kom till Djurgårdslinjen hann den bara gå i trafik en vecka. Men tillräckligt länge för att spårvägsvänliga politiker skulle få ståpäls och börja jaga väljare.
Nu har vagnen transporterats till Lidingöbanan och ska gå där en månad. Självklart var jag och åkte där också. Så otroligt fint vagnen gick på de nyrenoverade spåren. Klar skillnad till de 60 år gamla spårvagnarna man idag kör med på linje 21. Ja, 60 år gamla spårvagnar, helt otroligt att de rullar fortfarande. Spårvagnar är hållbara fordon. En buss håller bara i cirka 15 år, sen faller de i bitar mer eller mindre. Men 60 år är ingenting för en trafikvagn. I Milano kör man vagnar i daglig trafik som snart är 100 år, alltså inte i museitrafik. Det är ekonomi i fordon som håller länge.
Spårvagnar hör till framtiden! Nej, fel av mig. Spårvagnar hör till nutiden! Runt om i världen byggs det nya spårvägar i städer som aldrig haft spårväg förut, eller som tidigare haft. Det är för många städer den enda lösningen på sina trafikproblem. Att bygga ut med mer bussar får inte bilisterna att ställa bilen. Men när det byggs spårväg, så blir alternativen reella för många. De flesta städer har ”drabbats” av den så kallade spårvägseffekten. En effekt som ingen kan räkna på i förväg, men alla resenärsprognoser uppfylls mångdubbelt. Många nya spårvägar har helt enkelt fått flera gånger fler passagerare än vad man räknar med. Det är angenäma problem.
I Stockholm håller man fortfarande på och lägger hundratals miljoner på att försöka utveckla bussen till att bli lika kapacitetsstark, miljövänlig och komfortabel som en spårvagn. Vad andra städer redan insett, är att det inte går. De satsar istället på spårvagnar. Men i Stockholm har inte politikerna fattat det än, utan fortsätter slösa med våra skattepengar. Stockholm och Sverige är hopplöst 10-20 år efter övriga världen, ett riktigt u-land vad gäller kollektivtrafik. Men det är på gång. Beslut har fattats att förlänga Djurgårdslinjen till Centralen och köra med moderna, miljövänliga och kapacitetsstarka spårvagnar. Det hela ska vara klart redan 2010! Det är höga ambitioner det. Och seriösa diskussioner finns om att ställa om blåbusslinje 4 till spårväg. Nutiden är här!
När jag åkte med Citadisvagnen så verkar det som vi redan är i framtiden då spårvagnarna ska gå till Centralen. Eller vad ska man tro när man ser informationsdisplayen i vagnen? Framtiden är redan här!
Resesummering
Kollar igenom vad vi fått med oss hem. Förutom en rejäl hög smutskläder, gamla kvitton, biljetter och en rejäl dos minnen, har vi fått med oss lite souvenirer.
Fem flaskor absint och pastis för ca 1300 kr. Metro-souvenirer för ca 1500 kr, varav fyra böcker om spårvagnar och bussar för 900 kr. De böckerna är alla på franska och jag kan inte ens ställa en enkel fråga på franska. Det här ska bli underhållande.