Kategoriarkiv: spårvagnar

Ta ned skylten

Svåra beslutsångest, skulle den långa ofasade delen på stolpen vara uppåt eller nedåt? Vi satte upp den med en långa delen nedåt, men efter gårdagens gin & tonic beslöt vi oss för att den långa delen skulle vara uppåt, för att hållplatsskylten och en eventuell belysning skulle få plats. Så vi tog ned skylten i Hosjö igen och tog med en tillbaka till köpingen för pluggning och ommålning. På Östersjöns hållplats däremot vände vi den rätt, eller det vi nu tror är rätt, och skruvade fast skylten. Efter att vi fått ta ned den ett par gånger för justering av fästena.

Det görs mycket här varenda helg, men sällan som det syns vad som gjorts. Men förutom uppsättningarna av nämnda hållplatsskyltar, har vi idag satt upp en informationstavla i Hosjö. Det var den vi fick flytta ena fundamentet 44 centimeter för igår. Den invigde vi med att sätta upp tre likadana affischer för den kommande jazzkonserten den förste juli. Samt att vi var första ordinarie trafiktåg att köra på det nya förbigångsspåret i Hosjö. Två turer på rad, tyvärr helt utan passagerare. Och jag var först! Jag hängde ut framåt över plattformen så Katarina kom två decimeter efter mig. Det kändes stort det där och få vara först.

45 år senare

För första gången på säkert 10 år, tänkte jag inte vara med som funktionär på Spårvagnens dag. Tänkte cykla hela helgen och formtoppa med en 20-milarunda. Nu blev det inte så. Istället för att sitta hemma och vara sjuk och ha långtråkigt, kunde jag lika gärna vara vid vagnhallen ute på Djurgården och vara aktiv. Mellan hostattackarna och snytningarna annonserade jag programpunkter, visade gästerna tillrätta och snackade spårvagn med folk och fä. Efter nypremiären av trådbussen som stått garagerad i 45 år och som idag rullade just för egen maskin, satte jag mig i skuggan och kopplade av. Och somnade. Det är jobbigt att vara dretsjuk och vara konferencier i nästan trettio graders värme, men kul var det att vara konferencier. Iår också.

Hit och dit

Solen varma strålar lös åt alla håll. Vinden verkade tävla med solen och blåste åt alla håll. Klart egendomligt med konstant motvind. Svag, men ändå. Folk promenerade överallt åt alla håll i sommarvärmen. På Strömmen ilade Djurgårdsfärjor och Tallinks nya kryssningsfartyg åt alla håll. Och naturligtvis pilade Djurgårdslinjens spårvagnar fram och tillbaka på sina spår. Själv lallade jag runt och plåtade som besatt med den nya superzoomen lite här å där i stan. Mycket mer än så hände det inte, och mer behövs inte för att det ska vara vårligt. Det räckte bra.

Slutgiltiga vårtecken

Det absolut slutgiltiga tecknet på att våren är här, är när Djurgårdslinjens spårvagnar börjar rulla på Stockholms gator. Alltså var våren ankommen till huvudstaden lördagen den 21 mars klockan 10.36 – då första ordinarie turen avgick från Norrmalmstorg.

Ett annat mindre förnöjsamt vårtecken är när solen ligger på fönstren och jag inser vad skitiga de är. Nåja, det är ett tag kvar till påsk då de ska vara putsade och transparenta igen.

Exif är sexigt

Det kanske är som många säger, att jag är en nostalgiker. Jag gillar gamla saker, se på gamla bilder, se gamla svartvita filmer, och pyssla med gamla spårvagnar på min fritid. Så jag säger inte emot, det är nog på det viset. Men i andra sammanhang är jag väldigt i nuet. Det ska göras nu, inte sen. Det går inte att vänta, för jag saknar tolamåd – som jag för övrigt inte ens kan stava till. Därför är mitt ordspråk Nu!

Ibland hamnar jag i framtiden utan vilja det, vilket jag gjorde i igår. Vissa digitalkameror har inbyggda gps:er och skriver in koordinaterna var bilden är tagen, in i bildens exif-taggar. Sen är det bara att läsa ut exif-datan med hjälp av exempelvis PHP och plotta ut bildens position på förslagsvis en Googlekarta. Hur sexigt som helst. Helgen ägnades åt att hacka ihop ett sådant php-script, som läser ut exif-data ur en bild och plottar in den på en Googlekarta. Hade ståpäls hela tiden.

Men vad gör man om man inte äger en sån kamera, med inbyggd gps? Lätt fixat, bara ta med sig valfri gps ut på fotorundan. Viktigt är att kamerans klocka är exakt rätt inställd på sekunden. Väl hemmavid är det bara att importera bilderna och gpx-filen från gps:n in i programmet GPiSync, som uppdaterar geo-taggarna i bildernas exif-data med koordinaten för var bilden togs. Hur enkelt som helst. Sen är det bara att visa bilderna på exempelvis Flickr eller på Panoramio, så visas bilderna på en karta. Hur sexigt som helst. Men jag upptäckte ett problem. I GPiSync var jag tvungen att sätta UTC Offset +2 timmar för att den skulle kunna matcha klockslagen på bilderna med tidstämpeln i gpx-filen. Lite paradoxalt där, att leva två timmar in i framtiden. Det är i nuet jag ska leva, inte sen.

Fel kontinent

Lyckades vända mig bort från skärmen och slumra in, men telefonen ringde. Okänt nummer och för en kort microsekund trodde jag det var från Nepal. Men det var Tommy som ville ha utlagt på sin hemsida att försäljningsvagnen står på Norrmalmstorg varje dag fram till jul. Samtal från Nepal kommer jag nog aldrig få, men däremot äkta vara om tio dagar. Ska bara tills dess lyckas tänja på mitt tolamåd.

Återbördad

I söndags fick jag ett överraskande samtal från Björn. Han undrade vad det var för kamera jag letat efter sen i juli. Jodå minsann, det var den han höll sin hand. Hämtade den imorse på TågX på Östra station. Ojoj, nu ska jag gotta mig i flera hundra bilder från två härliga veckor i Malmköping. Visar här ett smakprov på en bild jag aldrig trode jag skulle få se. Och var låg kameran någonstans då? Jo, på min säng i mitt egna rum i personalhuset! Men Björn, vad gjorde du i mitt rum… tack iallafall, puss på dig.

Lika olika

Vi är lika nördiga på våra egna insnöade områden, fröken L och jag. Förutom det gemensamma cykelintresset, har jag mina spårvagnar och hon sina berg och tunnlar. Skickade henne en bild på två vagnar som såg ut att pussas. Varvid hon svarar ”ja du är ju inte bättre än mig… bara lite annorlunda”. Det var fint sagt av henne, tog det som en komplimang. Varvid jag replikerar ”vi är lika på ett annorlunda sätt”.

Ljudlig bild

Fredde frågade på MSN: – Är du synthare? Fotot på dej är så Kraftwerk så att det nästan låter om det. Bara av att titta på en bild på mig, så kunde han artbestämma min musiksmak. Jag är imponerad. Och nöjd, för det är denne man som jag ska spela tillsammans med på första SM:t i cykelpolo om några veckor.

Foto: Elin, midsommarafton 2007