Klonen har fått sitt första anställningsintyg! Han ska jobba på Spårväg City, linje 7 i sommar. Vi firade med lunch på Lilla Hasselbacken och tanken slog mig. Blir första semestern på 18 år jag inte gör något med honom, utan får klara mig själv. Kommer jag ihåg hur man gör, har semester utan ett barn? Förvisso ska han bo hos mig hela sommaren, men han ska ju jobba, så så mycket träffas vi nog inte. Men förty, det ska bli intressant, för vi har aldrig bott ihop så länge någonsin. Tänk att det ska behöva ta 18 år innan han mer eller mindre bor hos mig.
Kategoriarkiv: spårvagnar
Öl klass III
Ö3 eller ÖIII är en förkortning på översyn 3. Årlig översyn på spårvagnar och bussar. Allt gås igenom, smörj det ena, fetta det andra, torka rent det tredje. Kolla att bygeln har ett tryck på 5 kg, att kontrollerarmarna är rena och rör sig lika. Kladda, kleta, skruva, justera och kontrollera. Andra tycker det är tôlit, men jag tycker faktiskt det är lite skoj, då det är rena grundkursen i hur en spårvagn fungerar och är uppbyggd. Skönt att sitta i en sval verkstad och slippa vara ute i den varma goa solen. kan ju få hudcancer jö.
Snabba beslut på bolaget
Äger en hel aktie i Musespårvägen Malmköping AB sen cirka 20 år tillbaka. Det handlar mest om symbolik, det är ju inte direkt nån marknad på dessa aktier. Men på mitt livs första bolagsstämma som avlöpte i rasande fart på en halvtimme, fick jag veta att aktiens värde stigit med 300% på dessa cirka 20 år. Jag kände mig enormt förmögen och tog en gratiskaffe till.
Spårlöst försvunnen
Övertid
Blir nog en del övertid, på bara två dagar har det dimpt ned sex tidningar som bara måste läsas. Det började igår med Cykla från Vätternrundan, iTrafik från Trafikverket. Idag kom MfSS och Modern Stadstrafik från Svenska Spårvägssällskapet, Datormagazin samt Allt om iPhone. Eller kanske ta ut lite semester för att hinna läsa ikapp?
Den nya folksjukdomen
Taxichaufförer lider tyvärr av samma åkomma som mödrar med barnvagn. De har förtvinade nackmuskler och är oförmögna att vrida på huvudet. De kastar sig gärna ut i trafiken utan att se sig för.
Idag lyckades en taxi med konststycket att köra in i en spårvagn, som om spåren inte avslöjar dess färdväg. Polisen på plats säger lakoniskt: ”Ja, hur du har kört ser vi ju” och så tittade han på gaturälen. Därefter återstod bara att fråga bilisten vad han skulle in i det körfältet å göra…
En del borde varken ha körkort eller vara fertila. De utsätter inte bara sig själva, utan oskyldiga i sin omgivning för fara.
Hur blev det nudå?
Den andre januari 2010 skrev jag följande:
Bättre, snyggare, roligare, friskare och skönare. Det är mina mål för 2010, inte mer än så, mindre är mer. Samt att jag under 2010 ska cykla minst 1000 mil inklusive allt. Inte en meter mindre, mindre är inget.
Nå, hur gick det då? Blev det bättre snyggare, roligare, friskare och skönare? Vi börjar bakifrån, det är alltid trevligt.
2010 blev skönare på många sätt. Året inleddes med en lång vinter, sen vår men en grymt varm och fin sommar. Träffade några trevliga kvinnor som gjorde livet skönt på flera sätt.
Så mycket friskare vet jag inte om jag var. Våren började med hosta, astma och pajjade luftrör. Vilket förtog min ork. Efter mycket om och men, fick jag en luftfuktare på jobbet och efter några veckor var besvären borta. Så enkelt var det. Men det hela hämmade min träning en del då jag vid ansträngning inte fick tillräckligt med syre. Vidare åkte jag i juli på en grym gräsallergi samtidigt med en dunderförkylning. Med det förväntade resultatet bihåleinflammation som det tog två månader och tre läkarbesök innan det försvann.
Hur roligt var 2010 då? På våren hälsade jag på en mumsig bekantskap en vecka i södra Sverige och hade mycket trevligt. Hösten rundades av med en ny bekantskap som enligt hennes egen utsago var ett riktigt kap som jag sedan firade jul med i Åre. Men som vän utan prefixet pojk.
Tänker inte förstöra min krönika med det som var mindre roligt under 2010. men året inleddes med ett kvinnligt svek och på sommaren blev jag så jävla blåst, så jag låg i feber och hade mardrömmar en vecka efteråt. De kan ju glömma att jag ställer upp nästa gång de ber mig ta ansvar, som de sedan rycker bort från mig på ett förnedrande sätt.
Äntligen körde jag min första Vätternrunda där målet var under 11 timmar vilket jag klarade. Trots minst en liter vatten i vardera skon när det rgnade som mest, var det gôrskôj! Det msåte göras om.
Blev rejält mycket snyggare mellan benen när jag köpte en kolfiberräcer. Röd och vit, kanske inte förstahandsvalet, men värre färger har jag sett. och vad lätt och styv den är. Är mycket nöjd över uppgraderingen.
Blev 2010 bättre än 2009? Beror på hur jag ser det, men från vissa vinklar blev det kanske inte så bra, men från andra sidan så mycket bättre! Målet att cykla 1000 mil under 2010 uppnådde jag inte. Kanske kan bero på strulet med luftrören, eller ren lättja. Kom inte ens upp till 800 mil, som jag missade med 8 kilometer. Men målet kvarstår inför 2011, jag ska cykla minst 1000 mil! Kompletterar målet med Johans mål, minst 365 timmar. Vilket blir i snitt minst en timme per dag.
Inte en meter mindre, mindre är inget.
Sammanfattningsvis blev alltså 2010 inget! Då jag inte uppnådde mitt mål 1000 mil. Trots det, finns det en klar förbättringspotential inför 2011! Allt mer än inget är mer.
En vanlig natt vid Skansens hållplats
Skål och gott nytt spår!
Riga
Hundra kronor för en hel hytt tur och retur Riga tyckte jag var ett bra pris. Men sedan tillkommer ju frukost och middag för två, och genast blev de där hundra kronorna minst 800 kronor per person. Och i tax-freen va sortimentet skralt och priserna var inte någon höjdare. Lettland är med i EU och vi mellanlandar inte på Åland, så det är ingen tax-free alls.
Riga är en relativt stor med runta 700 000 invånare. Fler än Stockholm som har virka 600 000 invånare. Det märktes på husen, stora höga stenhus från sekelskiftet i varierande skick. Allt från nyrenoverat till fallfärdiga. Fanns en hel del hus i stilar som art deco och jugend. Runt gamla stan går en gammal vallgrav och massa parker och boulevarder.
Gamla stan blev jag lite besviken på. Trodde den skulle vara lika Hansalik som Vana Linn i Tallinn och Gamla stan i Stockholm. Som jag förstått, blev Riga bombad under kriget, så det var mycket kulisshus. Hus som inte var mer än 50 år gamla men som skulle se äldre ut. Några trånga gränder och 500 åriga hus såg vi aldrig.
Det enda som inhandlades förutom fika, var ett par vantar och två spårvagnsbiljetter för 24 timmar. Med dessa tog vi oss ut lite i förorterna med spårvagn och trådbuss för att kunna studera lite sovjetiska betonghus och baltiska trähus. Vi får nog åka ända till någon ändhållplats nästa gång för att se sånt. Jo, Gunilla köpte par bärnstensörhängen. Sånt såldes överallt, och naturligtvis var vi inne i alla de butikerna hon kunde hitta…
Hösten gör ingen stad rättvisa, men det var gott om parker, boulevarder och andra grönområden så jag kan tänka mig att staden blir otroligt vacker och grön på sommaren, så ett återbesök har redan format sig i min tanke.
Tolv miljoner gram choklad
Caféspårvagnen i ny skrud