Kategoriarkiv: platser

Turistvänliga i överkant

Jag kan ingen franska, bara några enstaka ord om jag läser. Men det gör inget, fransmännen gör allt för att vara turistvänliga. Frågar jag om de talar engelska, svara de utan undantag ”Yes”, ibland med tillägget ”little”. Lysande! Sen svarar de iallafall allt på franska. Betyder det där ”yes, little” att det var just bara det de kan på engelska?

Äntligen infinner sig känslan

Ingen av oss har ännu fått känslan av att vara i Paris. Klonen skulle äta crêpes varje dag. Men det ösregnar och det är kallt. Ingen absint, inga böcker eller crêpes. Men så tog vi oss till Place St Michel, där jag vet det finns en boklåda. När vi kommer ut med buss- och spårvagnsböcker för 45 euro finner vi äntligen en crêperia. Klonen får sin första crêpes och utbrister: ”NU känns det att vi är i Paris”. Jag kan inte annat än hålla med. Vi är på gång. Bara absinten kvar.

Absintabstinens

Bakslag II: Absintbutiken som ligger vid Saint-Paul som jag fått rekomenderat, är stängd. Mina obefintliga franskakunskaper säger mig att butiken är stängd tom 30 juni. Det är för fyra dagar sen. Hur ska jag nu kunna fylla på mitt absintförråd och stilla min absintabstinens? bakslag nummer två. Vi sparar ju en massa pengar iallafall.

Kontinental frukost

En baguette, en croissant, marmelad och sur yoghurt. Det är fransk frukost det. Var väl vad jag förväntade mig, men ändå! Inte mycket att hurra för. Det hårdkokta äggets gula var mer grönt… urk! Klonen åt upp våra croissanter på rekordtid. Han är helt såld på dom sedan vår förra Parisresa 2001. Här är de mjuka och frasiga, inte torra och hårda som hemma. Han är i paradiset.

Klonen trodde mjölken var grädde, så fet var den. Undrar vad det är för procenthalt på den? Fruktsalladen hade en smak av Pernod. Klonen undrade om jag kunde bli full på den.

Men jag saknar protein och fibrer. Här finns det nada av den sorten! Trösten var kaffet. Svart starkt kaffe på fransk rostning. Jag vaknar till iallfall! Vaken men hungrig.

Etikettsbrott

Väl framme vid hotellet, går vi på sparlåga. Bara fått i oss en varsin macka på 10 timmar. Vi har ju suttit och väntat på flyg och tåg mest hela tiden. Så vi slinker in på bistron runt hörnet men begår ett generallfel. Vi satte oss i cafédelen och beställde mat. Inte restaurangdelen. Så går det när man är uppstressad och blodsockret nere i underjorden.