Kategoriarkiv: platser

Traditionsenlig hjul

Julen ska firas hos syrran i Karlstad, så det var bara att packa ner Surlyn i cykelväskan och kånka den på tåget. Resan gick bra, konduktören var kreativ och öppnade den annars numera oanvända expressgodsavdelningen.

Det har blivit av en tradition att cykla på julaftonens morgon. Härlig känsla att trampa ut tidigt med tomteluva under hjälmen och träffa vänner och cykla helt kravlöst. Enda ”kravet” är att man har skoj och att man dricker glögg ur den medhavda termosen. Det blev en trevlig tur med kâlstapôjkera som även medbringade lite whisky on the rocks, då det var mycket is på pölarna och på berghällarna. Inget luxerande, knäskydden fungerade fint som skridskor. Med andra ord en vanlig hjulaftonsmorgon mitt i verkligheten.

Åtta äggkoppar senare

Tog fredagen ledigt från jobbet, för att vi skulle runda av snyggt. För att avsluta och skiljas som vänner. Men middagsdejten svek och flydde från stan. Det var tur jag inte åkte tåg för 800 spänn, utan fick skjuts fram och tillbaka.

Med mig hem fick jag ingen vänskap, utan åtta äggkoppar från Ikea. Sextio mil och sextio timmar för åtta äggkoppar. Jag kan lova, det var inte värt det.

Surrogatcykling

Bortrest och cykellös. Funderade ett tag på att släpa med en cykel, men det verkade så bängligt. Istället tillägnas denna helg åt själslig rehab, till skillnad från de sju senaste veckornas fysiska rehab. Det går sådär. Eller egentligen inte alls. Det går fullständigt åt skogen.

Tar till lite hjälpmedel för att komma så nära cyklingen så mycket som möjligt i min själsliga rehab. Vad passar då inte bäst med cykelvin, i brist på cykel och cykling? Är nu inne på andra ”varvet” på två dagar. Till veckan ska jag börja cykelpendla igen. Då behövs ingen surrogatcykling på flaska längre. Jag får ju äkta vara!

Mina 15 minuter

Som jag tidigare nämnt skulle jag figurera i en tidning med anledning av en hemsida jag gjort. I torsdags fick jag inte bara halva sidan två i Karlstads Tidningen, jag hamnade även på första sidan högst upp. Bilden är tagen av Elin i Malmköping, och är väldigt bra. Artikeln finns att läsa här i pdf-format.

Anledningen till detta är att Karlstadsbuss idag får ett nytt busslinjenät och journalisten på tidningen hade snokat upp min hemsida om Karlstadsbussar. Själv tycker jag den är medioker, bara massa inskannade tidtabeller, kartor och andras bussbilder. Men tycker andra den är bra, så är den väl det.

Som om inte det vore nog, var jag alldeles nyss med i P4 Radio Värmland i direktsändning. Känns konstigt att få massa konstiga frågor som varför man samlar på tidtabeller och vad man gör med dom. Mitt svar var att människan var samlare innan den blev jägare och att jag har mina tidtabeller i en låda. Vad ska jag annars svara, höll på och säga att jag gör nåt riktigt kinky med dom? Nu har jag iallafall fått mina 15 minuter av kändisskap.

Sexkommasju meter

Det är 296,4 kilometer mellan mig och Elin enligt Hitta.se. Det tar förvisso endast två och en halv timme med X2000, men det får plats hemskt mycket saknad och tomhet på den sträckan och på den tiden. Inga spontana kramar, inga hastigt påkomna kyssar, inga små trevliga blåbärsplockningar tillsammans. Ingenting sånt.

Enligt Eniro är det värre, hela 303,1 kilometer mellan oss. Alltså 6,7 kilometer längre. Men oavsett vem som har rätt, är det ändå för långt. Helst skulle jag vilja att det som mest bara är 6,7 meter mellan oss.

Resesummering

Kollar igenom vad vi fått med oss hem. Förutom en rejäl hög smutskläder, gamla kvitton, biljetter och en rejäl dos minnen, har vi fått med oss lite souvenirer.

Fem flaskor absint och pastis för ca 1300 kr. Metro-souvenirer för ca 1500 kr, varav fyra böcker om spårvagnar och bussar för 900 kr. De böckerna är alla på franska och jag kan inte ens ställa en enkel fråga på franska. Det här ska bli underhållande.