Inte visste jag att ek var fridlyst som de andra påstår. Men Naturvårdsverket säger följande:
Eken är inte fridlyst som art men vissa enskilda stora ekar är skyddade som naturminnen av länsstyrelsen eller kommunen enligt 7 kap. 10 § miljöbalken. Uppgifter om vilka ekar som är skyddade som naturminnen i ett län finns hos länsstyrelsen.
Sitta på verandan och surfa, dricka vin, snacka och fotografera ungdomar som kör spårvagnar är en behaglig del av ett hektiskt ungdomsläger. Det är full fart från åtta på morgonen till elva på kvällen. Kvällskörningarna när alla ungdomarna får köra spårvagnar är en paus i livet. Då vi vi ledare får en chans att pusta ut. Pust.
Tyvärr fungerar det inte att ha möte fram till midnatt varenda natt. Både jag och Maria är mosiga i skallen, vana som vi är med läggdags vid tio. Fem timmars sömn per natt kommer inte att fungera, vi har redan manfall på grund av värmen. Ska två av ledarledarna duka under blir det inget bra. Det får bli möte vid nio istället, om vi nu promtp måste ha möte varenda dag. Min möteskvot för veckan är annars redan fylld för länge sen. Max en timmes möte per vecka anser jag är lagomt, inte per dag! Vi ska arbeta och få något uträttat också, inte bara snacka.
För en vecka sedan tog jag fram Surlyn för att gå igenom den inför dagens evenemang. Den var fortfarande lerig sedan singlespeed mästerskapen i september. Redan där borde jag reagrat och tänkt till. Men det kom först idag halvvägs på det första av tre varv på den fem kilometer långa banan, som jag påminde mig själv, att jag bör cykla singlespeed lite oftare än en eller två gånger per år. Lite framförhållning hade jag dock, hade med mig ett kalasbra liniment, Linnex. Fyra drag på korsryggens muskler, så kunde jag ge mig ut på de andra två varven. Men det var lite svårt att hålla redan på vem som ledde och vem som var sist och vem som till slut blev svensk mästare, mästarinna respektive juniormästare. Det är då vi ska komma ihåg att det inte är en tävling, det är ett event!
Nu när Klonen fyllt sexton åker han inte gratis på tåget längre. Resan till Karlstad skulle bli för dyr för min plånka så gamla Säfflebuss fick bli ett godtagbart ekonomiskt alternativt. Tyvärr till bekostnad för miljön, men vad ska jag göra när tåget kostar mer än dubbelt så mycket som bussresan? Och så hemskt var det inte att åka buss, tog bara en timme längre. Men måste Säfflebuss byta till ett så töntigt engelskt namn? GoByBus – hur töntigt låter inte det? Säg det lite slarvigt och fort så låter det som Gobibuss, bussbolaget som kör i Gobiöknen.
Med mustig mat och sval dricka i goda vänners lag, bevittnade vi Paris-Roubaix. Eller En vårdag i helvetet som Anders Adamson i sin krönika kallar tävlingen med över fem mil av Europas sämsta kullerstensvägar, sk pavé. Tyvärr blev det ett antiklimax, med målgång efter bara en halvtimmes tv.
Vad annat kan det vara på en söndag, ett helvete? Det är som alla söndagar; en mellanakt, efter helg och före vardag. Har alltid hatat söndagar sen jag var liten, och kommer nog alltid hata söndagar tills jag dör. Tack ändå vänner, det blev lite mer uthärdligt.
Fick en försenad julklapp av syrran imorse när jag vaknade. Blev så glad att det kändes i hela kroppen. Har burit den närmast hjärtat hela dagen. Som komplement till julklappen bär jag tjock tröja och inmundigar whisky och esberitox. Syrran är dock kvar hemma i Karlstad, och jag är här i Stockholm. Men tack ändå syrran! Hade varit fint om du vänt dig om och tvättat händerna när du hostade vid matlagningen.
Stod och väntade på syrran på stan, och blev då påmind om de två lukterna som hänger över Karlstad. Sakta försjönk jag i tanken tillbaka till barndomens lukter där man beroende på var man var i stan och på vindriktningen, kunde känna doften av något gott eller lukten av något äckligt. Ibland kunde man till och med få en blandning av de båda, vilket var en spännande blandning.
Syrran kom och fick mig tillbaka till nuet, och där kände jag de båda lukterna på en gång. Kände den där spännande blandningen av en god doft och en äcklig lukt. Det var den goda lukten från Löfbergs kafferosteri och den äckliga lukten av nitrit från Skoghalls pappersbruk. Snacka om en blandad doft; nyrostat kaffe blandat med skit! Jag klarar mig bra med bara den ene.
Klonk klonk poff pysh… så försvann både olja och luft i vänsterbenet på framgaffeln i ett försök att besegra ett dike. Bottenskruven hittades i mossan, men gaffeln hade tappat all sin funktion som just dämpare. Pumpade upp högerbenet så den fick jobba hårdare så turen kunde fortsättas.
När jag cyklade här i påskas fick kassetten stryk så två klingor var obrukbara. Det åtgärdades iofs med en träbit och ett hammarslag hemmavid. Men så på dagens tur var det alltså dags för fältmekning igen. Det måste vila en förbannelse över I2-skogen i Karlstad. Vet inte om jag vågar ta hit cykeln någon mer gång.