Imorse läste jag i DN om SVT:s nya julkalender. Ingen klocka ringde. SMHI varnar vid lunch för väder. Ja, alltså snö. Eller kaos som det numera heter när det kommer mer än tre flingor på ett dygn. Inga klockor ringde. På ICA såg jag SVT:s och SR:s julkalender till salu. NU ringde klockan! Släntrade bort till tidningshyllorna och jamenvisst. Nya Bamsetidningen med julkalendern har kommit. Katching ned i korgen. Novembers viktigaste inköp avklarat, Bamses julkalender. Och den är min, bara min. INGEN får öppna den, inte ens Klonen fick det när han var liten.
Kategoriarkiv: livet
Söndagssaknad
Söndag morgon utan DN är som sex utan kyssar; tråkigt…
En vanlig dag i statlig tjänst
Börja arbetsdagen med tårta är inte fy skam.
Nästan som på riktigt
Hade det på känn hela dagen, men kunde inte komma på vad det var. I omklädningsrummet på Sats Medborgarplatsen upptäckte jag fadäsen. Jag hade glömt packa ned strumpor! Köra spinning i 90 minuter utan strumpor skulle inte bara bli obehagligt, det skulle bli äckligt. Men Sats vet hur de tjänar pengar, de hade ett par grå-brandgul-svarta för 130 kronor. Katchjing! Men oj vad sköna de var! Som grädde på moset hade jag även glömt mina astmasprejer, så det blev lite andnödigt i den syrefattiga lokalen.
Gunilla ville minsann inte vara sämre. Hon glömde sina vattenflaskor. Så där satt vi i 90 minuter och langade vattenflaskor mellan varandra som värsta proffsklungscyklisterna. Bara följebilen som fattades.
Igelkott
Vaknade till frostnupna träd och buskar och inser att det nog är halt. Mellan latteklunkarna svidar jag om crossen till dubbdäck. Tur jag köpte de där Schwalbe Marathon Winter förra året, det tog bara 10 minuter att byta däck. Nokia jag hade förut var så tajta, både för 26″ och 28″, så det tog minst en timme att få på eller av dom. Nu står de till sig i källaren. Borde nog försöka lura på nån annan stackare. Vilket smatterband det blev hela vägen till jobbet. Längtar redan till våren när tystnaden och friden infinner sig.
Gränsen är nådd
Solna och Sundbyberg ligger så nära varandra att kommungränsen går mitt i gatan eller tvärsigenom ett kvarter, nästan rakt genom husen. I filmstadens gamla studioområde i Råsunda är det nya bostadshus och det byggs mer fina hus. Vid utkanten av området ligger en Ica som funnits där ett tag. Kommungränsen gå precis intill dess husknut. Det är väl inte alla förunnat att kunna bege sig till fots till en annan kommun för att handla. Måste vara lite egendomlig känsla att tänja på gränserna för en liter mjölk. Mer behövs troligtvis inte för att provocera i dessa utbyggder.
Sjuhundra
Och nu lite reklam:
I samband med Stockholms 700 års jubileum 1953, inrättades en sightseeinglinje med det passande linjenumret 700. Trafiken började den 8 maj 1953 och utgick från Tegelbacken, vars slinga stod oanvänd sedan tunnelbanans öppnande. Linjen framfördes i Hantverkargatan till S:t Eriksgatan, där den sedan gick enligt gamla ringlinje 4:s yttre ring (internt kallad 4Y) varvet runt medsols, för att sedan gå Hantverkargatan tillbaka till Tegelbacken. Linje 700, skyltad ”Jubileumslinjen”, trafikerades under sommarmånaderna av dekorationsmålade tvåvagnståg (mustangerna A25 nr 411 och B25 nr 996), med upp till fyra turer på vardagar. Med i vagnarna följde specialutbildade guider som beskrev sevärdheterna utefter linjen, varvid färden betingade ett pris av 2,50 kronor.
Mer om detta finns att läsa i skriften Linje 0 och andra udda spårvägslinjer, skriven av undertecknad.
Förra året cyklade jag totalt sjutusenetthundrafemtiotvå kilometer, 7152 km eller 715 mil. Satte då upp som mål att försöka cykla 1000 mil (10.000 kilometer) under det här året. I skrivande stund har jag iår cyklat 7192 kilometer, vilket är fyra mil mer än förra året! Men det kvarstår 281 mil för att uppnå mitt mål på 1000 mil. Det är 73 dagar kvar på året, därmed måste jag cykla cirka 38 km per dag eller 27 mil per vecka, för att nå målet. Vilket verkar lite ouppnåeligt just nu. Men alla mål måste inte uppfyllas med en gång. Så länge jag inte uppnått mina mål, har jag något att sträva efter. När de är uppnådda, måste jag sätta nya mål. Så att i dag i mitten av oktober ha cyklat mer än förra året, är ett litet delmål i sig!
Nils äventyr
En kollega från Göteborg kom med en påse innehållande en docka med en lapp runt halsen. De hade hittat honom igår på en spårvagn och på lappen står det att en skola i Lerum har skickat ut ”nallen” på äventyr. De vill att han skickas runt men vill ha tillbaka honom i maj 2011. Raskt döpte mina göteborgskollegor honom till Nils och skapade en Facebookgrupp. Nils bör följa med till Stockholm tyckte de, så nu står han här på mitt kontor. Tror han ska följa med på Djurgårdslinjen på söndag, sen lämnar jag honom på någon spårvagn eller i tunnelbanan och hoppas någon tar hand om honom och skickar honom vidare. Eller så så lämnar jag honom på första bästa tåg på Centralen. Ska bli kul och se var han hamnar och om han kommer hem till Lerum. Följ Nils Äventyr på Facebook.
Enträgen vinner
Kan förstå motståndet mot Facebook, att de inte vill få hela sitt privatliv utfläkt för kleti och pleti. Har förklarat metodiskt, logiskt och ingående att var och en själv styr och bestämmer hur mycket som ska synas för hela världen. Dessutom är det ju inget tvång att logga allt som görs, som toalettbesök, sängkammarfasoner eller matlådeinnehåll. Det är helt upp till var och en att skriva vad denne vill och vem som ska få se vad.
Så igår trillade det in en liten ansökan att någon ville bli min vän. Jag brukar alltid tänka mig för innan jag godkänner vänförfrågan. Jag vill inte vara vän med alla, bara de jag umgås hyfsat regelbundet med, eller vill umgås oftare med. Ja, här kommer mitt samvete in. Några vänner vill jag verkligen träffa oftare än vad jag förmår i detta livet med bara 24 timmar per dygn. Men i nästa liv kanske jag fixar det. Åter till ämnet!
Den här personens önskan kunde jag inte neka vänskap, då jag själv bjudit in personen på Facebook. Jag bekräftade vår vänskap och samtidigt uppdaterade jag min relation att jag är tillsammans med vederbörande. Och då trillar gratulationerna in på Facebook, trots att vi varit ihop över en månad och dejtat i fyra. Tänk vilken genomslagskraft Facebook har. Men enträgen vinner, till slut föll hon till föga och reggade sig på Facebook! Undrar vad jag ska få henne till att göra härnäst? Åka med på lite 30-mila randonneurturer? Följa med till Malmköping och meka med spårvagnar? Här ska smidas planer!
Maraton
Ligger lite efter, missade premiären. Men tack vare min ajfön och Sveriges Radio har jag laddat ned alla hittills sända avsnitt av Mamma nya kille. Har nu i helgen lyssnat igenom alla sju poddar. Så nu kan jag allt om Thunder, Katla och Hajpojken.