Kategoriarkiv: livet

Vi kom iallafall fram

Vi tyckte det gick lusigt på E4 förbi Hudiksvall. Vi är ju inte i Stockholm där de lusas så fort det kommer en snöflinga. Det kom lite mer än en flinga i Hudiksvall, det kom faktiskt så mycket att vi missade avfarten till riksväg 83, så vi fick åka över Sundsvall. Då hörde vi på radion att de var tvungna köra ut med bandvagnar för att hjälpa folk i Hudiksvall. Och där förbi körde vi, dock lusigt, så resan till Åre tog längre tid.

Verkstadsarbete

Förra veckan hade trafikutskottet utfrågning om hur de olika aktörerna ska klara järnvägstrafiken under vintern. Det kunde inte sägas bättre än av Green Cargos vd (fritt ur minnet):

om alla gör det de säger de ska göra, kommer den här vinterns järnvägstrafik fungera bättre än förra årets

Det gäller det mesta i livet, om alla gör det de säger de ska göra, så kommer det mesta fungera. Mer verkstad och mindre snack åstadkommer så mycket mera!

Ego 2.0

Det sitter i huvudet. Allting. Hur du är som person, vad du tycker om, hur du gör vissa saker, hur rädd du är, hur modig du är. Och det fina med att allt sitter i huvudet, är att det går att ändra på! Det är inte som din kropp, den är som den är. Är du bara 171 centimeter lång, är det inte mycket du kan förändra på det. Har du små benmuskler, kan du förvisso träna upp dom i en viss omfattning, men inte mycket. Deras egenskaper sitter i dina gener, och dina gener kan du aldrig ändra på. De är beständiga.

Men hur ditt beteende kan du definitivt ändra på. Det sitter inte i dina gener. Det som som gör dig, är format av miljö, uppfostran, umgänge och dina tidigare erfarenheter och det sitter allting i dit huvud. Är det någon egenskap du inte gillar med dig själv? Enkelt! Det går att träna bort! Nå, det kanske inte är så enkelt alltid, men det går. Förr eller senare. Finns bara viljan till förändring, kan du ändra på dig hur du vill. Tolamåd är en bra egenskap att inneha för att kunna förändra sig, för det tar tid. Saknar du tolamåd, börja träna på det först. Och det ska gudarna veta, att det inte är lätt att träna sitt tolamåd. Jag som inte ens kan stava till det!

Möten

Möten i livet är underbart. Det är härligt att få träffa människor, nya människor, gamla människor, unga som gamla. Känslan att få lyssna på vad de säger, vad de tycker, se hur de rör sig, vilket kroppsspråk de har är gratis underhållning av hög klass. Helt enkelt suga in nya beteenden. Det gäller att vara öppen och nyfiken och våga titta och ta in.

Men så har vi de där mötena på jobbet stup i kvarten. De där onödiga mötena, där vi sitter och läser innantill i ett dokument, som vi lika gärna kan göra enskilt. Eller där alla säger snusförnuftiga självklara saker, liksom att solen går upp i öster och bemöts med beundran. Nej tack, bespara mig från dessa tidstjuvar. Vvi har att göra ändå utan meningslösa möten.

Det är bra mycket trevliga att ringa en användare nånstans därute i Sverige, höra dennes dialekt, vardagsbekymmer och öden. Skämtar jag med dom och bjuder på mig själv, hakar de flesta på och skämtar tillbaka, och kan berätta något om sin vardag. Hur det är i deras stad eller by just nu. Efter ett tag är deras problem med skrivaren en bagatell, vi skrattar och har det lite trevligt. Under tiden vi snackar på, fixar deras problem och jag avslutar samtalet med ännu en nöjd och glad människa. Ett nytt möte i vardagen.

DET är kvalitativa möten det! Även om det bara sker i telefon.

Förändringens vindar

Det är lätt att hamna i massa vanor som att alltid dricka en kopp kaffe och läsa DN före den obligatoriska skålen med gröt. Varje morgon. Eller att alltid ta samma väg till och från jobbet. Men så ibland händer det! Något bryter mina invanda rutiner. Imorse fick jag svenska Dagbladet i brevlådan istället för Dagens Nyheter. Nyfiket bläddrade jag i den med nyfikna ögon med tanken att det kanske är ett tecken? Ett tecken att byta tidning efter nitton år i Stockholm? Men nej, den är lika trist som förut. Däremot recenserade de julskivor. Så nu är min ajfön fylld med diverse julsånger inför julen. DN kommer jag fortsätta prenumerera på. Får vara någon måtta på förändringar.

Och Nobelpriset går till…

Trasslande sladdar är ett gissel. Spelar ingen roll hur väl jag lindar upp dom, när jag tar fram exempelvis lurarna så är det veritabelt ormbo. Tar en halv evighet att trassla ut dom. Har i många år sagt att Nobelpriset ska gå till den som uppfinner trasselfria sladdar. Min bön har hittills varit ohörd… tills jag köpte min iPhone! Äntligen! Sladden till lurarna är överdragna av något gummiliknande material som gör att de inte trasslar sig! Årets Nobelpris går därmed till Apple!

Utrotningshotad art

Tanten är en utrotningshotad art i Sverige. Det är knappt vi får se en riktig tant längre. Tanten med sin knälånga kappa, obligatoriska handväska och alltid med en hatt. Hatten är arten tants största kännetecken som alltid bärs oavsett tillfällen.

Men nu är det sällan jag får se en äkta tant i Stockholm, eller inte alls. Jag minns tanterna när de satt med hatten på på konditori Royal i Karlstad. När huset senare revs och Royal flyttade till gamla Riksbankens lokaler och de slutade med bordsservering – en företeelse som bara det borde K-märkas – så försvann även tanterna med sina hattar. De blev så att säga utkastade med badvattnen. Jag saknar tanterna med hatt på konditorierna.

Till min glädje gled jag och Gunilla in på ett fik i gamla stan i Riga igår och där satt dom! Tanterna med hatten på och fikade. Hoppas de inte blir utrotade i österled som här hemma. Undrar om jag ska starta en insamling eller till och med en Facebook till tanternas bevarande?

Var är kaoset?

Var är kaoset? Var var var? Såg inget kaos när jag cyklade hem. Jag såg samma trafik som alla andra dagar. Toppat med blötsnö från sidan och blötsnö på marken, samt en hård sidvind.

Men kaos? Såg jag inget av. Inga störtande flygplan, bristande fördämningar, briserande atombomber eller vältande skyskrapor. Allt som vanligt. Bara lite blötare.