Kategoriarkiv: livet

Fästingsfest

När jag flyttade till Stockholm för 16 år sen var det många saker jag skulle akta mig för. Det var trafiken, ficktjuvar, våldsmän, dumma flickor osv. Inget av det har jag blivit drabbad av. Tack och lov. Andra skräckvarningar jag fick var för fästingar. Man kunde bli lam, hjärndöd, allmänt tokig och allt annat hemskt en människa kan bli drabbad av. Men jag hade ett problem. Visste inte vad jag skulle leta efter, i jakten på fästing. Jag har aldrig i mitt liv sett en fästing på riktigt! Varken på mig själv, på andra eller annorstädes. Bara på uppförstorade bilder där de var en halvmeter stora. I Värmland finns det nämligen inga fästingar, så jag var helt oskuld på det här.

Men ikväll hände det, jag fick min första fästing. Klackarna i taket det är fest! Jippi! Den satt högt upp på bröstet där halsen slutar. Elin plockade ut den med en pinsett och demonstrerade den i sin hand. Den var hel en stund, tills hon mosade den. Det var tydligen bra. Att den var hel en stund.

Men det här skulle ju firas! Tyckte Elin och drack upp vår whisky. Är det fästingsfest så är det. Men det gör inget, jag är rätt fäst vid den där tokan.

Pang! Helt hopplöst

Ingen klarar av att leva med sömnbrist för länge. Jag gör det inte. Vaknat för tidigt flera dagar i sträck, helt hopplöst att sova. Har fått sova fyra timmar inatt. Helt omöjligt att somna om. Hela dagen har gått i ultrarapid och seghet.

Sakta växer det hela. De blir fler och fler och pang så är de överallt hela tiden. När de skingras för vinden efter genomgången lägger jag mig helt utmattad och försöker sova. Det går inte. Är för uppvarvad.

Bälgar i mig en stor mugg kaffe, tar med badbyxorna och åker med i dubbeldäckaren till badet. Hoppar i två gånger och pang! Det känns som jag spräcker ena trumhinnan. Det gör fruktansvärt ont i örat. Jag piggnar dock till av badet och efter middagen går det uppåt. En lååååång promenad och tillbaka så pang! En fruktansvärd allergishock. Förutom den malande värken i ena örat efter badet, kliar det i ögonen, näsan är supertäppt, halsen kliar och jag är matt. Igen. Whisky och bilder från Färöarna under en filt kurerar mig efter en stund. Musigt.

När vi ska somna, slår det mig, pang! Alla saker jag skulle gjort under dagen. Inget blev gjort. Var för urlakad för att ens orka tänka. Om vi somnar före tolv och får sova länge så löser det sig. Vi somnar ihopslingrade före tolv.

Rejält packad

Försöker alltid resa lätt packad, under devisen less is more. Men det är mycket saker som ska med den här gången, men som ska lämnas kvar i Malmköping. Som Klonens nya arbetsskor, mina två par arbetsbyxor, fyra cm papper inför lägret samt de förhoppningsvis då tomma vinflaskorna. Samt den stora feta Pärmen utifall jag kan få tjuvstarta min förarutbildning. Extrapackning som ska i retur är lakan och handduk till Elin då hon redan har fyra väskor att släpa på. Så det går åt en stor rygga och en liten. Sen har Klonen sin rygga också. Men vi ska trots allt vara borta i åtta dagar.

Solen skiner, men det har utlovats regn inför midsommaraftonen. Håller tummarna för fint och varmt väder. Håller tummarna för så mycket mer, så jag börjar fyllna till på alla sätt. Det snurrar lite granna. Två timmar kvar innan tåget går, tre timmar innan vår rendez-vous i Katrineholm. Rejält packad och klar, men fullständigt nykter.

Rakningsångest

Idag gjorde jag något jag inte gjort på länge. Då jag snaggar skallen med trimmern utan distans så det bara blir någon millimeter eller två, låter jag den även fara omkring i ansiktet. Så har hela huvudets hårväxtlighet samma längd. Praktiskt, enkelt och snabbt. Men idag rakade jag ansiktet med rakhyvel. Inte huvudet, skulle jag aldrig våga. Har inte plåster så det räcker för det.

Till för några år sen rakade jag alltid ansiktet med hyvel. Jag slutade med det tvärt efter ett besök på Systembolaget. [konstpaus] Visst låter det egendomligt, men det har sin naturliga förklaring. Jag höll på och bli ofrivilligt nykterist.

Skulle köpa en flaska whisky på systemet för några år sen och var nyrakad. Med rakhyveln alltså. Snorungen i kassan frågade mig då om leg. Vilken förolämpning!

– Du ska bara ska fråga de under 25, försökte jag med
– Men jag ska alltid fråga om jag är osäker, fortsatte hon
– Jag kan va din farsa, hit med min sprit, pep jag med irriterad ton

Hon bad inte ens om ursäkt när hon lämnade tillbaka mitt leg. Samma år hade jag fyllt 40 så hon var väl hälften så gammal som mig. Ungjävel, ingen respekt för de äldre! Sedan dess vågar jag inte raka mig med rakhyvel, med risk för att ånyo bli förnedrad och nekad min sprit. Så vi får se hur midsommarhelgen avlöper med mitt nyrakade ansikte.

Von oben

Fastighetsskötaren dyker upp och skall upp på taket för inspektion. Jag är ensam på kontoret, ingen annan har dykt upp än. Så jag följer med honom upp och spanar.

Påminner mig om de två somrarna jag praktiserade på Essef Service, Svenska Fläkts serviceföretag. Vi var upp på många tak, så jag funderade ett tag på att skriva boken ”Utsikter från berömda tak i Värmland”. Det hade blivit en kioskvältare det!

Sakta rör sig de små myrorna fram över bron. Bilar och bussar krypkör, det går oändligt sakta. Häftig känsla när det blåser i det obefintliga håret och jag blickar ut över Cityhusens tak. Mentalt, geografiskt och fysiskt känner jag mig överlägsen! Lite von oben. Passar på att njuta av känslan så länge den varar.

Ingenting

Undrar vad som döljer sig bakom dörren Ingenting? Finns där absolut ingenting, eller är det bara Ingenting? Eller finns där någonting alls?

Skogen bakom Karlbergs slott heter Ingentingskogen. När SL byggde tunnelbana till Järvafältet 1975 skulle det byggas en tunnelbanestation där. Men SL fick lite huvudbry när man skulle döpa stationen. Förslaget var att kalla stationen Ingenting. Dåvarande vd:n sade då att ”någonting kan inte heta Ingenting”. Så då fick stationen det påhittade namnet Västra skogen.

Dörren till Ingenting ligger i ett hus där Ingentingskogen en gång låg. Idag är det Tomtebodas postbangård. Kanske dörren ledde in till Ingentingskogen? Men jag vågade inte öppna dörren in till Ingenting. Vad hade hänt med min kropp om där inne var just ingenting? Hade jag upplöst i intet och försvunnet? Eller hade jag klivit in i det försvunna Ingentingskogen? Nånting är det därinne. Det kände jag på mig.

Fortfarande oskuld

Jag trodde jag blev av med oskulden för tjugoåtta år sen. Men icke sa nicke. Jag är fortfarande oskuld! Illa, hur kunde det bli så här?

I ett svagt ögonblick (whisky) i våras kom jag och Elin överens om att försöka köra Vätternrundan nästa år. Jag glömde bort det ett tag, men sen påminde hon mig om det. Sedan dess har jag gått och funderat på det. Tja, varför inte? Köpte ju mig en landsvägscykel förra året, och har sagt att jag ska köra vättern innan jag fyller femtio. Så jag är iallafall mentalt beredd.

Fick alltså veta idag av alexcykel på det beryktade forumet Happymtb att jag fortfarande är oskuld. Cykeloskuld! Vilket man är enligt honom om man inte cyklat vättern. Antingen har man gjort det eller inte. Jag har inte gjort det, alltså är jag oskuld. Fortfarande.