Kategoriarkiv: livet

gudarnas betraktelser, känslan, kärlek, livet

Karaktärsdanande

3 kommentarer

Tålamod är inte min grej. Jag vill att saker ska ske nu, med en gång. Skulle jag ha något valspråk eller motto, så kulle det vara nu! Hade någon för ett år sen sagt att jag skulle vänta på en kvinna i sex veckor hade jag tagit det som ett dåligt skämt. Att jag klarat av det här så länge är ett under. Det är nog för att allt känns så ”rätt”. Men kul är det inte. Det har snart gått fyra veckor och det är bara lite mer än två kvar. Men det sliter det här, jag lider. Och jag är inte ensam. En liten tröst är att vi är två om det här.

Jocke sammanfatter det på ett bra sätt med en kommentar i Elins blogg:

Långresor är karaktärsdanade. Både för den som reser och för den som sitter hemma och väntar.

Bara gott kan komma ut ur det här, det är jag övertygad om. Vi lär oss både bra och dåliga saker. De bra är att vi lär oss hantera de dåliga. Med andra ord dubbelt bra! Men roligt är det inte.

livet

Ånger över ogjordhet

5 kommentarer

Hur många gånger har jag ångrat saker jag verkligen gjort? Inte så många. Och hur många gånger har jag ångrat saker som jag aldrig vågat göra? Det är många det.

Det är lättare att låta bli att göra saker, än att våga sig på. Jag är för feg, feg för ett nej, rädd för ett misslyckande. Sen går jag i livet och undrar, hur hade det gått om jag vågat, varför frågade jag inte, varför provade jag inte? Hur hade det gått?

Man måste våga prova söka det där jobbet, stöta på den där tjejen, våga ringa det där obehagliga samtalet, våga träffa den där personen. Det kan inte bli värre än ett nej. Det kan bara i värsta fall gå åt helvete. Allt annat är en bonus. Dagen efter är det iallafall glömt, det är över, och man kan gå vidare.

Det är oftare jag ångrar saker jag inte gjort, än saker jag verkligen gjort. Massor av ånger över ogjorda saker.

hälsa, livet

Jag har syndat

1 kommentar

Normalt brukar jag börja med kortbyxor i april maj och bär dom fram till september eller senare. Ifjol hade jag kortbyxor varje dag mellan april och oktober. Men iår har det blev det senare start. Vet inte varför. Med få undantag på grund av etikettsskäl odylikt, går jag nu iallafall i kortbyxor varje dag sedan maj. Är det svensk sommar så är det!

Igår när vi skulle åka till familjen Handley långt uti skogen, så drog jag av någon outgrundlig anledning på mig långbyxorna. Jag ångrade mig redan på tunnelbanan in till stan. Det var varmt, instängt och äckligt. Varför gör jag så här mot mig själv?

livet, platser, resa

Solen och värmen

Lämna en kommentar

Lite oflyt med vädret i Paris. Det regnade varje dag och det var inte tillräckligt varmt för att bara gå i kortärmat. Bara när molnen sprack upp så värmde solen tillräckligt för att jackan skulle åka av. När vi kom hem och klev ut från tunnelbanestationen, så var det varmare halv tolv på natten i Stockholm än det var i Paris mitt på dagen. Skönt att komma hem till solen och värmen.

familjen, livet, platser

Favorit i repris i Paris

Lämna en kommentar

Vi har alla våra favoriter, sådana vi återkommer till vid tillfälle. När vi var i Paris för sex år sen, var vi två gånger på Le Sarah Bernard vid Châtele. Redan idag är vi här för andra gången. Tidigare idag tog jag en dubbel espresso och Klonen en cappuchino med en enorm gräddtopp! Nu är vi här för att äta. Mitt i rusningen. Kyparen jäktar runt och känner inte igen oss förrän vi beställer kaffet. Nu är han bara korrekt, förut skämtsam och glad. Klonen filosoferar:

– Jag gillar Paris, de är så vänliga här

hälsa, kärlek, livet

En sjösjuk sjöman

2 kommentarer

Sms från matroselin:

– Det rullar idag. Jag är sjösjuk. Mår rätt pissigt måste jag säga. Urk!

En sjösjuk sjöman? Hur kul låter inte det? Som en flygrädd pilot, höjdrädd Eiffeltornsmålare, icke simkunnig livräddare, blodrädd kirurg…. Jag tror hon valt fel yrke. Undrar om vi ska byta? Jag har aldrig varit sjösjuk.

gudarnas betraktelser, livet, spårvagnar

Glöm inte brevlådan

Lämna en kommentar

Till frukost vill jag förutom gröten och kaffet, läsa min Dagens Nyheter. Har inte tidningen kommit när det är frukostdags, blir det en konstig frukost. Sitter då och läser innehållsförteckningen på frukostmatsförpackningarna istället. Jag bara måste läsa något när jag äter frukost.

Tidningen har jag därför eftersänt till Malmköping så jag får min morgontidningen även här. I adressändringen finns tillägget ”brevlåda saknas, lägg tidningen på lastbryggan”. Det fungerade fint förra året, men iår verkar det inte som tidningsbudet vet vad en lastbrygga är, då denne har lagt tidningen på ett bord varje morgon. Helt ok för mig, utom de dagarna det regnat och jag fått en genomblöt oläsbar tidning. Inte så smart av budet.

Meningen var att jag skulle sätta upp brevlådan när jag kom på midsommaraftonen. Inte bara för min skull, utan för andras som också vill eftersända sin tidning och sin post. Men av olika skäl har det inte blivit av. Men igår började några av juniorerna tjata på mig ”glöm inte brevlådan”, så jag letade upp den och tog den under armen. Vet inte riktigt hur det gick till, men av någon anledning la jag ifrån mig den på ett bord igår kväll. Där blev den liggandes tills jag idag ånyo tog den under armen och knallade omkring med den en stund. Kände mig skitviktigt, som att brevlådans existens var köpingens viktigaste sak.

Efter många om och men sitter den nu uppe på stationshusets gavel, nära den där lastbryggan. Nu borde väl tidningsbudet se den och förstå att tidningen ska ligga däri? Det tog en vecka att skruva i två skruvar, så jag kommer iallafall inte glömma brevlådan.

gudarnas betraktelser, livet, spårvagnar

Tevefritt

2 kommentarer

Efter många om och men skaffade jag mig kabel-tv med en herrans massa kanaler. Inte för att det blev fler bättre program att titta på, men några favoriter kan jag nu få se. Jag tror jag ser på tv cirka 3 timmar i veckan. På måndagar är det 24 på TV 4 och på fredagar är det dubbelavsnitt av Stargate Atlantis på TV 6. Började kolla på Battlestar Galactica på fredagsnatten på femman, men abstinensens tog över så jag laddade ned alla tre säsongerna och glanat flera timmar i sträck på dem. Svårt att slita sig.

Här i Malmköping har jag inte kollat på tv en enda sekund. Och jag saknar det inte alls. Så befriande! Har mest slösurfat några minuter men framförallt bara umgåtts med de andra på kvällarna. Men även om jag velat se på tv går det inte. Tv:n har varje kväll varit okuperad av juniorerna som kollat igenom alla avsnitt i dvd-boxen av Hipp Hipp. Varje kväll, varje år samma dvd-box om och om igen. Som en liten tradition. Fast ibland kommer någon med en diggarfilm från någon spårvägsstad och då går diskussionerna höga om växlar hit och linjesträckningar dit.

För säkerhetsskull har jag dock programmerat videon hemma och spelar in mina favoritavsnitt. Helt tevefritt liv vågar jag inte ha. Inte ens en vecka.

gudarnas betraktelser, livet, spårvagnar

Braxerad buss

Lämna en kommentar

Bussen från 1968 gillar inte regn. Vindrutetorkarna braxerade när de behövdes som mest. En ny buss kallades ned från våra samlingar i Uppsala. Det är rätt spännande att sitta med 16 hungriga barn på en bussdepå under Essingeleden och vänta. Men till slut efter två timmar, kom vår H80 och tog oss vidare hem mot köpingen. Även den bussen är från 1968, så vi höll tummarna.

Braxera är ett internt ord inom Svenska Spårvägssällskapet. Vanliga döda brukar säga att något trasigt har blivit fel. Andra som exempelvis inom sjöfarten, säger kuka ur. Vilket är ganska symboliskt för idag.