Kategoriarkiv: livet

gudarnas betraktelser, känslan, kärlek, livet, platser, resa

Sexkommasju meter

2 kommentarer

Det är 296,4 kilometer mellan mig och Elin enligt Hitta.se. Det tar förvisso endast två och en halv timme med X2000, men det får plats hemskt mycket saknad och tomhet på den sträckan och på den tiden. Inga spontana kramar, inga hastigt påkomna kyssar, inga små trevliga blåbärsplockningar tillsammans. Ingenting sånt.

Enligt Eniro är det värre, hela 303,1 kilometer mellan oss. Alltså 6,7 kilometer längre. Men oavsett vem som har rätt, är det ändå för långt. Helst skulle jag vilja att det som mest bara är 6,7 meter mellan oss.

gudarnas betraktelser, känslan, livet

Varm höstkänsla

5 kommentarer

Större delen av året har jag sovrumsfönstret öppet på glänt dygnet runt. Det blir annars så instängt och kvalmigt. Vaknade imorse av att det var varmt i sovrummet, trots att fönstret stod öppet på glänt. Och trots att utetermometern bara visade 10 grader. Kände på elementet, och det måste vara rekordtidigt för Svenska Bostäder, värmen var på!

Så det är över nu? Är det slut nu? Blir det ingen mer värme? Är det kylan som är på väg? Nej! Jag vill inte, det är för tidigt, jag är inte beredd. Låt den varma sommarkänslan vara kvar!

gudarnas betraktelser, livet

Även här ute i Söderort

2 kommentarer

Utvecklingen går framåt även härute i Söderort. Men det började illa för några år sen, när Systembolaget stängde. Från att haft ett systembolag bara två minuters promenad bort, tar det numera en timme tur och retur in till Söder om jag ska handla sprit. Netto öppnade i systemets lokaler och det blev billigt att handla mat. Väldigt billigt. Men utbudet var därefter också, det var ofta som många varor var slut. Men så köpte Ica upp Netto och nu är det Ica nära i lokalerna. Kvalitén och utbudet höjdes rejält, liksom priserna. Tyvärr.

Imorse blev jag glad när jag var och handlade. Hittade baristamjölk i kylen! Perfekt till morgonlatten. Det är trivsamt även här ute i Söderort.

cykel, gudarnas betraktelser, hälsa, livet

Ålderdomen ringer på

2 kommentarer

Mycket av anledningen till att jag började cykla för några år sen, var just för att hålla mig frisk och leva länge utan sjukdomar. Att leva länge och klara mig själv utan att behöva vara beroende av andras hjälp. Därför känns det lite som ett nederlag att behöva be om hjälp en sån enkel sak som att diska.

Till slut fick jag en firma att skicka någon att diska åt mig. Det kom en ung tjej och ställde sig och diskade min disk. Helt plötsligt kände jag mig oerhört gammal. Är det så här det kommer att kännas om fyrtio år, när en ung, snygg men okänd tjej ringer på dörren för att göra det jag är oförmögen till?

Så gick det i min iver att hålla mig ung och frisk. Jag blev fyrtio år äldre i ett nafs så fort jag öppnade dörren och släppte in den unga tjejen. Undrar vem som ringer på nästa gång…

gudarnas betraktelser, hälsa, livet

Enehanda fattningsförmåga

1 kommentar

Verkar som jag klarar det mesta med en hand, som att borsta tänderna, tvätta mig (om man bortser från att vänsterarmen bli oren), klä på mig, göra espresso, koka gröt och äta densamma. Är även fullt kapabel att äta lagad mat på lokal. Jag till och med lyckades fylla två tvättmaskiner, torktumla kläderna efteråt och hänga upp dom på torkställningen med bara vänsterhanden.

På dagens besök hos sjukgymnasten fick jag tillsägelse att inte använda högerarmen till nånting alls överhuvudtaget på en vecka. Vilket innebär att jag bli hemma från jobbet en vecka till. Men nu får jag lite hushållspraktiska problem. Jag behöver diska. Idag! Och för det behöver jag verkligen två händer.

Ingen kompis kan hjälpa mig, och hur kul är det, att diska någon annans disk? Provade att ringa socialtjänsten, men det var så byråkratiskt. Först måste de göra hembesök, sen en utredning, sen ta ett beslut. Hembesöket kunde de göra tidigast nu på måndag. Sen ska då byråkratin ha sin gång. Jag lär väl få hjälp från dom när jag är fullt återställd i oktober.

Provade att ringa några privata hemtjänstserviceföretag, bland annat ett som finns i mina kvarter. Jag är villig att betala, bara jag får det diskat idag. Men ingen kunde komma redan idag. Trodde privata företag ville tjäna pengar. Så fel jag hade.

Imorgon bitti åker jag till min Elin. Därför kan jag inte beställa diskning imorgon. Så när jag kommer hem på söndag lär jag väl mötas av ett morrande monster i diskbaljan.

gudarnas betraktelser, livet

Vilse i pannkakan

2 kommentarer

Efter sexton år i Stockholm tycker jag att jag hittar bra i stan. Tycker mig känna till de flesta gatorna, många av busslinjerna och alla tunnelbaneuppgångar. Men idag på väg till sjukgymnasten vid Östermalmstorg, insåg jag att jag hade fel. Satt försjunken och läste och märkte inte att jag var framme förrän tåget började åka vidare. Fick åka en station för långt och ta nästa tåg tillbaka. Kände mig som en turist, i min egen stad.

cykel, fôlk, gudarnas betraktelser, hälsa, livet

En bagatell i jämförelse

1 kommentar

Oskar ringde och frågade hur jag mådde. Jag berättade det, samt hur det gick till och att det var på stigen Traktormakt det hände.

– Ah, det var där jag bröt armen, utbrast Oskar

Stigen verkar vara otursförföljd. Men undrar vad som är värst, bryta armen eller få axeln ur led, tänkte jag tyst för mig själv?

Oskar fortsatte och berättade om andras cykelöden. Ett gäng hade varit söderut för att cykla. M hade vurpat så illa så de stelopererade dennes halskotor och H hade brutit båda armarna.

Helt plötsligt känns en axel ur led som en bagatell, som ett litet myggbett bara. Nu känns det hela lite mer uthärdligt.

gudarnas betraktelser, hälsa, livet

Vänstervriden espresso

2 kommentarer

Högerhänt är jag ända ut i fingerspetsarna. Så det är ett helt projekt att bara borsta tänderna med vänsterhanden. Då ska jag inte nämna de andra toalettbestyren som är svåra att utföra med fel hand.

– Du ska bära slynan i 2-3 dagar, tyckte jag läkaren sa inatt på akuten
– En slyna? utbrast jag, småhög på morfin
– Nej, en slynga, svarade hon på knacklig svenska

Den kallas så numera, slynga, det vi andra kallar mitella. Sån har jag nu högerarmen i, för att avlasta axeln. Det otroliga är att jag inte har det minsta värk sen axeln kom tillbaka i led inatt. Bara lite öm när jag rör axeln i vissa lägen.

Jag övar vänsterhandens finmotorik genom att bland annat skriva små lappar. Det går inte fort när jag skriver, men det är faktiskt läsligt, trots att allt blir vänstervridet. Elins enda undran var hur jag bär mig åt för att göra espresso med bara vänsterhanden. Också ett sett att se på saken, att det måste vara det det värsta som skulle kunna hända, att jag inte får mitt kaffe.