Kategoriarkiv: livet

fôlk, livet

Vad är det för årstid, egentligen?

Lämna en kommentar

För nästan tre veckor sedan var det höstdagjämningen. Dagen då natt och dag är lika långa. Dagen då hösten påbörjar sitt intåg. Sommaren är på väg ut och vi går alltså mot höst. Igår blev det oktober, den första höstmånaden. Enligt SMHI infaller hösten normalt den 29 september i Stockholm, och så här säger de om hösten:

Definitionen för höst är att dygnsmedeltemperaturen ska hamna i intervallet 0 till 10 plusgrader.

Så enligt SMHI är det nu höst.

När jag ser folk på stan undrar jag om det inte är vinter. En del har redan dragit på sig största värsta dunjackan. En jacka gjord för tjugo minusgrader. Det måste vara kolossalt svettigt när det är femton plusgrader ute. Ännu lustigare blir det när polaren bredvid står i kortbyxor och enbart t-shirt. Kan de inte samordna sin klädsel innan de går till skolan? Ett kort sms på morgonen bara; ”dunjacka eller kortbyxor?” Så slapp de se ut som två idioter utsläppta på permission.

Från igår fick man även lägga på dubbdäcken på bilen! Alltså är det vinter nu. Vägverkets omsorg om människorna är bra, dubbdäck räddar liv säger dom. Dubbdäcken river upp asfalt, och 2000 oskyldiga människor dör varje år av dammet. Hur kan dubbdäck då rädda liv?

Enligt våra klockor är det fortfarande sommar. Fram till den 28 oktober har vi sommartid, då vi går över till vintertid. Alltså är det fortfarande sommar.

Svårt att veta det här. Sommardäck eller dubbdäck? Kortbyxor eller dunjacka? Är det höst, vinter, eller fortfarande sommar? Vilken årstid är det, egentligen?!

livet

Säga upp bekantskapen

4 kommentarer

Vad gör man med folk man ogillar, avskyr eller till och med hatar? Man undviker väl dom i största möjliga mån, eller som sista utväg säger upp bekantskapen med dom? Det är vad jag försöker göra just nu. Det är en typ i min bekantskap som jag riktigt hatar, som jag vill sluta umgås med helt. Men det är svårt, mycket svårt. Jag försöker säga upp bekantskapen med mig själv. Hatar mig så otroligt mycket, att jag vill bli av med mig själv. För hur kan jag vara så jävla dum att jag gör bort mig? Hur jävla korkat får man bli? Och jag gillar inte att umgås med korkade personer. Alltså vill jag säga upp bekantskapen med mig själv. Ska bara komma på hur jag ska göra.

gudarnas betraktelser, hälsa, livet

Hjärnvärk på treskift

3 kommentarer

Vaknar av värk i axeln som inte vill gå över. Nödgas ta två Citodon, men det tar ju tid innan de börjar värka. Under tiden hinner hjärnan gå igång på högvarv och jag blir klarvaken och stirrar i taket.

Klockan är nu två på natten, och jag har försökt somna om i en timme, men det går inte. Det var inte cyklingen som jag fick ont av, utan det fick jag när jag skulle lyfta upp cykeln i badkaret för att spola den rent. Tog i för mycket med högeraxeln så det högg till som en kniv. Värken i axeln börjar försvinna nu, men jag kan inte somna för det. Det är en massa tankar som far omkring i min skalle och gör mig orolig. Jag kan inte slappna av och somna om. Får ta till andra åtgärder för att få hjärnan att varva ned och lugna sig. Få den att sluta tänka så jävla mycket.

Det börjar bli fruktansvärt tröttsamt med den här sömnlösheten på grund av oron. Har inte sovit en hel natt på flera veckor nu, får ont i huvudet av sömnbristen och ångesten. Jag har sån jävla hjärnvärk.

cykel, gudarnas betraktelser, livet

Snuvade på placeringar

3 kommentarer

Klonen var taggad och revanschsugen. Förra året vurpade han efter fem minuter och fick bryta och vara tacksam att alla tänderna satt kvar. Iår skulle det knipas juniormästartiteln i Svenska Mästerskapen i Singlespeed (SSSM07). Vet inte hur det var hos honom, men mina tävlingsnerver var på noll. Har dragits med en grym förkylning som har gjort mig totalt orkeslös. Orkar inte ens gå tre trappor upp till lägenheten. Men starta skulle jag, och tanken var att bryta efter bara några meter.

När jag väl satt där på sadeln och trampade, kände jag vad skoj det var! Tog det lugnt och chansade absolut ingenting, utan gick istället när det var som värst. Ville ju inte vurpa och landa olyckligt. Men banan var snäll, inte en enda sten, och väldigt lite rötter. Däremot var det väldigt mycket upp och ner. Så jag trampade på, och helt plötsligt var jag i målområdet för varvning. Hur gick det här till? Jag skulle ju bryta efter starten? Det var så kul att jag glömde bort det helt.

I målet stod Klonen besviket, han kom tvåa. Efteråt tröstade jag honom med att det var ju klart bättre än fjolårets placering; utanför resultatlistan. Han var måttligt road. Att vara nästbästa junioren i singlespeed i Sverige, dög inte. Suck, dagens ungdomar.

Själv fortsatte jag glad i hågen ut på andra varvet. På den blev jag omkörd av de två sista, så jag var helt övertygad om att jag var sist och skulle få knipa titeln DFL. När jag till slut rullade in mot mål, saktade jag in och fick veta av tävlingsledningen att jag var sist, och jodå, jag skulle bli DFL. Stolt som en lärka, rullade jag över mållinjen, som DFL! Vilket jag inte fick vara länge till. Efter cirka femton minuter tjoades det i målområdet, Mike var på ingång. Helvete, han blir ju DFL, inte jag!

Så det var två glada med besvikna cyklister som styrde kosan hem i den hyrda bilen. Förkylda och snuvade på våra titlar som juniormästare och Dead Fucking Last.

Kattis tog bilden.

gudarnas betraktelser, livet

Det luktade inte blomma

Lämna en kommentar

Det var en skamsen Klon och en irriterad bussförare som jag möttes av på busstationen. Bara några minuter innan ankomsten, blev Klonen illamående, och kräktes rakt ut i bussen. Bussföraren proppsade på att vi skulle tork upp. Men det som hade satt sig i sätenas textilier hade ju börjat tränga in, så det kunde vi inte få bort, hur mycket vi än gnodde i en timme. Han ville även att vi skulle följa med till en mack och köpa skum och skura rent. Men jag vägrade, vi var ju tvungna att åka hem och tvätta Klonens alla kläder, inklusive rygga. De luktade inte blomma. Och det skulle vi inte hinna om vi skulle med och skura buss. Det fick han göra själv. Han fick mitt nummer så han skulle höra av sig med eventuella anspråk på ersättning.

Väl hemma blev jag osäker. Vad gäller egentligen? Jag förstår bussförarens dilemma, han får stå och skura bussen, och måste ställa in en körning. Men ska vi ersätta honom? Ska ett barn behöva ersätta att det blir illamående i en buss? Han körde för Swebus Express, hos vilken bussbiljetten var köpt. Föraren får väl isåffall ställa sina anspråk till Swebus, och de i sin tur ställa krav på mig. Nåväl, får ringa Swebus på måndag och kolla vad som gäller.

Inte för att jag vill smita undan mitt föräldraansvar. Jag vill göra rätt ifrån mig. Stå för de eventuella kostnader som Klonen förorsakat. Men jag vill göra rätt rätt, inte göra fel rätt.

gudarnas betraktelser, livet

Bohem i Klara

Lämna en kommentar

När de gamla Klarakvarteren revs, blev många tusen människor både bostadslösa och arbetslösa. Klara var som en egen stad där folk arbetade, bodde, gick i skola, gifte sig. Ja, de levde hela sina liv i den stadsdelen. Klarabohemerna kunde man finna på ett kafé där de reciterade en dikt, eller bara strök omkring på de små gatorna. Men vid rivningarna fick de det svårt. Alla ölkaféer och små billiga hotell försvann. Bohemerna mer eller mindre försvann från stan. För här skulle det rivas! Det skulle rivas för stora sexfiliga gator lika sterila som motorvägar. För bilen skulle fram. Människorna var det inte så noga med. Bara bilen fick komma fram överallt.

Nu heter det City, det gamla Klara, och består bara av massa affärer och kontor. Inte en människa bor där, så på kvällarna är det tomt och ödsligt. Men på dagen är det full rulle, alla har ärenden till City och gatorna är överbelamrade av människor som irrar hit och dit. Tyvärr måste jag ibland passera City eller göra en del ärenden där. Men det är jobbigt, det är folk överallt, som knuffas och springer på mig. Gillar inte ohövliga människor som gör mig illa. Så jag försöker så mycket som möjligt undvika de stora affärsgatorna, och går på bakgatorna så mycket som möjligt. Där är det lugnt och skönt. Där kan jag slappna av. Och det är en del i projekt Bruse 2.0 eller Bruse Rebirth (välj själv vad som låter coolast), att varva ned, vara lugnare, inte irritera mig på småsaker eller på idioter. Men det är ett annan blogginlägg det.

Så ser du en ny bohemlik person stryka omkring på Klaras bakgator, är det bara jag som försöker hålla mig borta från folk och vara lugn.

gudarnas betraktelser, livet

Omedveten träff med syrran

2 kommentarer

Igår satt jag på Fåfängan och filosoferade över livet och skrev mina haiukun. Spanade ut över Saltsjöns inlopp där det passerade en del båtar och jag fotograferade några. Bland annat kom Ålandsbåten Birger Jarl in och jag tog bilden på mig med båten i bakgrunden. Vad jag inte visste då, men vet det nu efter att jag pratat med syrran på morgonen, är att jag lyckades fånga henne på bild! Hon åkte med Birger Jarl på just den turen. Vilka underliga vägar som livet tar ibland. Syrran och jag var alltså bara några hundra meter från varandra, helt ovetandes.

Den där båten, Birger Jarl, ska man akta sig för. Den är inte hälsosam. För några år sen åkte jag med den och det var inte många drinkar jag drack då, men jag blev skitdålig och kräktes som en hamster. Nej, det var inte sjösjuka, jag blir aldrig sjösjuk. Dagen efter åt jag ingenting, låg bara i hytten och längtade hem. Precis så mår syrran nu. Hon ligger hemma och är bakfull och illamående. Hon låg i hytten hela hemresan igår. Så det är nåt med den båten som gör att vi blir sjuka. Undvik den båten, där är ohälsosam. Jag ska aldrig mer åka med den iallfall.

gudarnas betraktelser, känslan, kärlek, livet

Femton fåfängliga haikun

1 kommentar

Tog en promenad upp till Fåfängan och satte mig och såg ut över Saltsjöns inlopp. La mig tillrätta på berget och knopade ihop femton stycken haikun av varierande kvalitet. Håll till godo.

I
Nattliga oron
med förvirrade hjärnor
förstår ingenting

II
Sängen ekar tomt
bara kuddarna kramas
saknar armarna

III
Löven prasslar tyst
framfarten sker i tomhet
hjulen rullar två

IV
Rostiga stängsel
lurar stillsam bris från öst
tvålkoppar anlöper

V
Ensamt majestät
tronar egot över sjön
drömmarna slås bort

VI
Silvriga droppar
längtans portar spricker upp
torkar bort allt regn

VII
Mannen från norr
tröstar hjärtats dova skrik
plåten ekar tomt

VIII
Sakrala minnen
spelar biljard i hålet
ekot väcker kön

IX
Vass mossa skaver
maskrosbladen vissnar bort
jag förenas dom

X
Skymningen mojnar
vita pärlor rullar in
ute inget kvar

XI
Halvdöd mans kista
spelar tre falska toner
med tom flaska rom

XII
Rött tappat hjärta
fladdrar ensamt på vägen
ingen plockar upp

XIII
Grusar hoppets väg
sorlet dödar lyckans plan
tvekans tomma steg

XIV
Kvinnor passerar
står ensam kvar på kanten
färgerna bleknar

XV
Ledsamma stigar
snirklar ned genom grönskan
slutar rotlöst mörkt

gudarnas betraktelser, livet

Jämlikt lika lång

Lämna en kommentar

Människan har alltid gillat att jämföra sig själv med andra och att tävla för att ta reda på vem som är bäst. Vi vill veta vem som hoppar längst, cyklar snabbast, har längst snopp, har mest vänner i Facebook, drar det längsta strået, som är snyggast, gör flest mål och så vidare.

Idag är det dagen då alla är lika. Det är höstdagjämningen idag. Dagen då natt och dag är lika långa. Ingen vinner, ingen förlorar, alla är lika. Så jämlikt det bara kan bli.

cykel, gudarnas betraktelser, känslan, livet

Behövs inte mycket

1 kommentar

Ibland behövs det inte alls mycket här i livet. Cyklade ned till Dr Spoke med min Salsa Caballero för det behövs bytas vevlager. De 12 minutrarna eller 3 kilometrarna var en härlig känsla. Helt underbar känsla som jag längtat efter. Wow, jag cyklade nästan i en hel kvart!

Det är egentligt rätt tragiskt i all glädje, att det i min nuvarande livssituation inte alls behövs så mycket för att jag ska bli överlycklig.