Det är inte bara byxorna som blev korta från och med igår. Även arbetstiden är förkortad mellan maj och augusti. Fyra månader sommartid känns tyvärr lite för kort tid. Vill ha både kortbyxor och förkortad arbetstid minst 11 månader per år. Går det att ordna?
Kategoriarkiv: livet
Vad EU borde fokusera på
Ibland kommer det fullständigt obegripliga regler och lagar från EU, som vi medborgare definitivt skulle kunna klara oss utan. EU fokuserar på helt fel saker helt enkelt, de borde fokusera mer på alla dessa vardagsproblem som vi alla står inför ibland. Skapa regler och standarder för att underlätta vardagen för oss medborgare. Just nu sitter jag och försöker trä ett för brett bälte genom för smala hällar på ett par arbetsbyxor. Det måste finnas standarder och regler för sånt här.
Minus en dag
Vanvördigt säger många att syrran är tre år äldre än mig. Men de har fel! Hon är bara 2 år och 364 dagar äldre än mig. Hon fyller nämligen år idag, dagen efter mig. Barnmorskan trodde inte morsan var riktigt klok när hon låg där och krystade och skulle föda mig. Hon ville nämligen vänta en dag till, så vi skulle få samma födelsedag. Men jag ville ut den andre. Så grattis syrran på födelsedagen idag!
Leka nu
– Pappa, pappa, lägg han på golvet så jag får leka med han.
Utbrast min syrra när pappa kom hem från BB idag för några år sen. Syrran hade väl som treåring en liten skev bild på hur lekvänliga små nyfödda är.
Magisk morgontystnad
Precis när jag skulle brygga en dubbel espresso, så tystnade radion. Trodde först det blev avbrott i sändningarna, men så märkte jag hur tyst det blev. Total tystnad. Inget fräs från espressomaskinen, inget bubblande från kylskåpet, inga brum från ventilationen, inget surr från köksdatorn. Inte ett ljud. Det var tvärtyst! Strömmen hade gått. Igen. En magisk känsla tillbaka till rötterna, när det enda som hörs är fåglarna på gården och ens egna andhämtning. Efter bara några minuter kom strömmen tillbaka och jag vaknade upp från mina drömmar. Civilisationen var tillbaka och fyllde ut i ljudrummet.
Lugnet efter stormen
Just nu är det vapenvila på fronten. Det var lite hektiskt ett tag i vårvintras, med många dejter på kort tid. Det blev intensivt men samtidigt härligt. Några varade bara någon timme, andra resulterade i att vi träffades flera gånger under trevliga former. Men nu är det helt åt andra hållet. Total tystnad, total frånvaro. Får passa på att ladda om och komma tillbaka med förnyade krafter och göra en attack. För mänsklighetens fortlevnads skull.
Solig insida
Det var trängsel på Medborgarplatsen, alla ville ta något att dricka i vårvärmen. Sålunda gjorde även Pär och jag. Där stod vi och drack, och samtalade om livets väsentligheter; kvinnor och cykling. Några världsproblem löste vi inte, vi försökte inte ens. Men vi var ense om att 42/16 är en bra utväxling på fixie, som skulle klara vilken Götgatsbackecertifiering som helst. Hemresan blev dock inte så rak som den hade blivit om jag cyklat hem utan att passera Gå. Förty var det vårvärme även på insidan.
Sällsamheter i Gävle
Sälar trodde jag fanns ute i skärgården. Men i Gävle simmar minst en säl in i Gävleån och fångar fisk, påhejad av skrikande fiskmåsar. Kändes lite som Skansen, där vi stod vi kajräcket och spanade ned i ån.
Svordom som svordom
”Nu svär dom igen” utbrast jag som liten när Gävle nämndes på tv. Som liten hade jag lärt mig att inte svära. Jävlar och gävle är nästan samma sak för en liten palt. Och Gävle luktar som Karlstad gjorde när jag var liten. Det luktar nyrostat kaffe över hela stan. Kanske inte konstigt då Gevalia ligger lika centralt i Gävle som Löfbergs kaffeskrapa ligger i Karlstad. Doftmässigt är Gävle en sympatisk stad, men det var nära till svordom när jag fick världens snålaste lunch på ”fina” Konserthuset. Jag fick bara två små sketna falafel och lite riven gurka. Det passar perfekt som kvällsnacks, men inte som lunch! Jag reste mig helt sonika upp, mitt under lunchen och gick därifrån, utan att säga nåt till personalen. Tog en wokad biff i närmaste hål i väggen som smakade utmärkt och var mättande. Och ute sken solen och det luktade nyrostat kaffe.
Ta tjuren vid hornen
Det är alltid bättre att ta itu med surdegar direkt, att inte låta dom ligga och jäsa till sig för länge. Men jag är inte mer än människa, jag med. Fegheten låter mig dra på vissa saker, så de kan förete sig hart när omöjliga att reda ut. Men jag lyckas alltid reda ut saker till slut, med varierande resultat. Bästa är att alltid ta tjuren vid hornen direkt. Som när jag gränslar min fransyska med tjurhornen. Bara ta tag i saken och trampa iväg utan bekymmer.