Kategoriarkiv: livet

Omvänt svart hål

Verkstan i Malmköping är ett omvänt svart hål; därinne finns allt! Men det går inte att hitta det man söker, det är för mycket grejer därinne. Men snart kommer jag knäcka systemet och hittar då allting. Det dröjer nog bra ett par dekader.

Dagens lärdom

Kan ingenting om målare, gör bara som jag blir tillsagd ”måla det där med det här”. Fick order om att måla över klottret på Vagnhall 3, och jag tyckte Falu rödfärg var utmärkt att måla över med. Bara att Falu rödfärg är gjort för trähus och Vagnhall 3 är i plåt, så klottret syns fortfarande.

Musik för kameleonter

När en kameleont sväljer en humla, bekänner den färg. Vissa kameleonter behöver svälja många humlor för att bekänna färg. För eller senare gör de alla det, visar sitt rätta jag, visar sitt låga EQ. Där de i sin totala brist på empati och i sin egen förträfflighet inte visar någon hänsyn till andra, inte bryr sig om hur andra har det eller vägrar ta till sig andras synpunkter.

Värsta kameleonterna är de som i sin trångsynthet inte drar sig för att öppet håna och förlöjliga de som har andra åsikter eller vågar opponera sig. På grenen under sitter svansen av ryggradslösa larver som inte vågar säga vad de tycker, som inte vågar säga emot, utan bara (tyst) håller med och tycker kameleonten är en cool typ. Lika barn leka bäst heter det ju.

Som tur är står det mig fritt att välja vänner och bekantskapskrets. Välja sådana som man kan lita på, sådana som finns där man behöver dom. Riktiga vänner helt enkelt.

Titeln lånad av Gary Numan (Music for Chameleons)

Mycket i det lilla

Himlen var klar och molnfri och det var riktigt skönt att fika på altanen. Tills det small till och A såg förskrämd ut, varvid hon gick in. Norrut tornade det upp sig mörka svarta moln, och strax efteråt bara vräkte regnet ned. Och jag som precis skulle börja cykla hemåt. Efter en halvtimme gav det sig och jag gav mig iväg på blöta gator med det obligatoriska sprut-på-rumpan. Jag kom inte långt från Centralen förrän jag märkte att asfalten var snustorr. Uppenbarligen var det lokala regnskurar. Så lokalt att övriga City skonats och bara Centralen blev drabbat.

Mariga maror och maraton

Sommarvärmen och fyllan gjorde natten till en mara. Vaknade ofta, pissade ofta och drack vatten ofta. Det blev mycket igår, dock inte så sent, men somnade förty i soffan när vi kom hem. Klonen väckte mig efter ett tag och tyckte jag skulle lägga mig i sängen istället. Snäll kille.

Det var inte en mara att cykla inne i stan idag. Förberedelserna för maraton var igång, och många bilister verkar hörsammat polisens uppmaning att ställa bilen. Det var nästan helt tomt på bilar, sånär på någon enstaka taxibil. Dock var det lite marigt att cykla uppför den branta backen till Fåfängan och lite marigt att ta sig ned med fixie. Mycket däckslitage senare var vi nere välbehållna allihopa.

Klonen tyckte det var lite marigt att komma i korgarna på cykeln, men det gick bättre och bättre med tiden. Dock var hemresan en liten mardröm, då ena bromshandtagen hade lossnat för honom och dinglade löst. Men han gillade sin nya Peugeot, bara den blir fixie så blir han supernöjd. Det blev ännu en underbar dag på stan tillsammans. Kan en dag med Klonen bli bättre såhär? Bara vara tillsammans, helt okomplicerat utan krav, utan måsten, utan tider att passa. Så som livet skall vara helt enkelt.

Queen of the Slakmota

Sextio cyklister med varierande skick på cyklar stod förväntansfullt nedanför backen vid Haga norra. Det var finräcers, mountainbikes, fixies, pendlarhojar, det var barn i barnstolar, ja alla dess varianter på temat cykel. Det var backtävling som gällde, och de 30 första som kom upp, skulle gå vidare till nästa heat, där hälften åkte ut Och så vidare tills två var kvar i sista heatet. Den halvan i varje heat som kom sist, fick stanna på toppen och grilla, dricka öl och umgås. Så frågan var, hur många gånger orkar jag cykla uppför, eller vill jag grilla istället?

Vädret var strålande, sommaren hade redan kommit i grönskan och så gick starten. Redan efter några hundra meter märkte jag vad jag redan befarat. En fixie med utväxlingen 42/16 och 28 millimeters slicks var inte det optimalaste för en brant grusväg, där underlaget var allt mellan lösgrus och grov makadam. De som tog sig upp utan att behöva gå, körde med växlade mountainbikes med grovmönstrade däck. Så får det bli nästa år. Men det är inte att vinna som är huvudsaken. Det är att tävla och ha kul. Och det hade jag. Många gamla bekanta att språkas med, och en del nya bekantskaper. Riktigt trevlig tillställning.

Var jag trött i benen i tisdags är jag inte ett dugg piggare nu när jag kommit hem. Det blev lite rejsigt genom stan uppför Götgatsbacken påväghem. Med några öl i kroppen, blev vi lite som korna i hagen första vårdagen. Lite spattiga i benen. Det ska bli intressant att se hur helgens planerade cykelturer avlöper. Särskilt på söndag då jag har en cykeldejt på sex mil. Undrar om hon blir imponerad när mina vader krampar?

Filmen är kreerad av kollegan Micke