Inte bra det här, fick massa gjort på jobbet idag. Inte bra alls. Har lätt abstinens, mitt gift, min drog, fungerar inte. Cykelforumet Happymtb.org har legat nere sen igår kväll. Livet känns tomt och meningslöst.
Kategoriarkiv: livet
Tåg är billigast
Sverige är ett u-land om man vill ta med sig cykel på tåg. Som ett led i regeringens mål att minska koldioxidutsläppen, tycker jag att de borde främja tågresandet för bilåkandet. Men icke då, det är helt förbjudet! Regeringen är köpta av bilindustrin och då måste vi som har cyklar i bagaget välja bilen. Så vi klämde in tre cyklar och två gubbar i en SAAB 9-5:a för färd mot Göteborg. På låga varv morrade bilen som en lungsjuk gädda, men vid högre varv pinnade den iväg duktigt utan problem.
Dock uppskattade inte polisen i Jönköping den Saabens välvilliga egenskaper, vi blev invinkade av en mc-polis på motorvägen. Han gjorde ett mycket nervöst och osäkert intryck, vinglade omkring framför oss på vägrenen utan att kunna bestämma sig för om vi skulle stanna eller inte. När vi väl stannat, tog det honom flera minuters letande innan han hittade knappen till blåljusen på motorcykeln. Han påstod att jag hade kört 115 km/h på motorvägen med 90 som gräns. Men jag nekade, jag var övertygad om att jag inte kört fortare än 100 enligt mätaren, samt att den täta trafiken inte tillät sådana höga hastigheter. Så det blev en vinglig och osäker resa iväg till han kollegor en bra bit bort som hade prickat av vår hastighet med radarn. Där visade ett befäl upp ett hanskrivet protokoll, vilket jag ifrågasatte nogrannheten på, varvid jag fortsatte att neka till 115 km/h. I sina försök att övertala mig att skriva på boten, demonstrerade befälet sin radar. Han visade alla handgrepp, och berättade hur de kalibrerade den i sitt garage. Det lät ju nästan som en trygg kalibrering. Sen skulle jag försöka ta en bils hastighet på vägen bredvid, men den funkade inte. Den ”fastnade” inte på bilen, hur jag än försökte. ”Jodå, det ska du, sa den välvilliga polismannen ihärdigt flera gånger”. Han startade om radarn, men den larmade om ”batteri low.” Jag började känna mig mer och mer övertygad om polisens noggranna mätningsutrustning. Kan de verkligen mäta min hastighet korrekt med en radar som inte kan fånga hastigheten på en bil med lågt batteri?
Men jag fortsatte neka till 115 km/h men erkände fortkörning på strax under 100. Det verkar som de är vana att alla skriver på när de visar upp radar, noteringar och allt. Folk blir väl rädda och skriver väl på vad som helst i princip. Men jag nekade och gjorde det besvärligt för dom. Så det blev rapportskrivning vilket polisen inte direkt jublade över. Undrar inte om den osäkre mc-polisen var bög? Han ville veta både mitt civilstånd och inkomst.
Visst, kunde jag erkänt allt direkt, men då hade jag fått en bot och ett betalningsföreläggande inom 30 dagar. När jag satt där i bilen och väntade på att den nervösa mc-polisen skulle komma till vår bil, hann jag snabbt resonera alternativen med mig själv och Fredde. Nekar jag, får jag iallafall respit att betala tills det gått upp tills tingsrätten, och det kan ju ta flera månader. För några 2 800 kronor har jag inte denna månad.
Så här efteråt hade det blivit billigare att ta tåget iallafall med cykeln i två sopsäckar. Samtidigt som jag är glad att polisen inte prickade in mina 150 km/h norr om Jönköping.
Elelr eller
Vi har för bråttom när vi tjôtar, ena pekfingret är snabbare än det andra när vi knapapr på tangentbordet. Både skriver elelr istälelt för eller. Eller istälelt för istället. Det är det där med dubbelkonsonanter som ställer till det. Men det gör inget, för båda förstår perfekt ialalfall. Elelr…
Livsbegränsat
Varför kan livstidsdömda fångar ansöka om att få sitt straff omvandlat till tidbegränsat? Livstid är väl så tidsbegränsat det någonsin kan bli: hela livet ut. Längre än så kan ju inte straffet gälla.
Effektiv morgon
Det blev tyvärr bara fem mil på cykel igår. Trots det känner jag mig pigg idag. Jag har redan hunnit med en hel del hushållsbestyr:
- käkat frukost (gör jag iofs varje morgon)
- diskat (gör jag iofs varje vecka)
- tvättat cykeln (sedan gårdagens snabbavspolning inte hjälpte)
- skurat badrummet idag också (eftersom jag tvättade cykeln i badkaret idag)
- tvättat i tvättstugan två kvarter bort
- handlat igen (gör jag iofs nästan varje dag, se blogginlägg)
Nu är klockan strax efter nio och jag undrar vad jag nu ska göra? Möblera om, tapetsera, måla, bygga ut? Tror jag tar ännu en dubbel espresso i väntan.
De magiska sofforna
Det finns soffor som är magiska. Såna där soffor som förvandlar mig när jag hamnar i dom. Som får mig att totalt slappna av i både kropp och själ. Hjärnan går ned på lågvarv och hjärtat känner sig omlindad av en genuin skön värme. Hela jag blir lugn. Kanske kan soffornas magi bero på dess ägarinnor. När jag hittar sådana soffor vill jag aldrig resa mig upp och gå därifrån. Jag vill sitta där för evigt och bara njuta av livet.
Önskan om nya OS-grenar
Det borde införas två nya grenar i OS tycker jag, med tanke på deras popularitet. Den ena grenen heter Fly från sig själv, där det går ut på att rusa genom livet så jävla fort och försöka undvika att ens egna tankar och känslor hinner kapp en. Den andra grenen heter Jaga ikapp sig själv (vilken är raka motsatsen, men ganska lika ändå), vilken går ut på att försöka fånga sig själv och sina egna tankar och känslor som försvinner iväg okontrollerat. Själv utövar jag sporten Här & Nu, där man står stilla och lugnt bara är sig själv med sina egna tankar och känslor.
Yatzyfrukost
Den överenergiske sexåringen ville spela Yatzy istället för att äta upp sin frukost. Istället för att låta mig se mtb på tv. Istället för att låta mig njuta av dagen efter. En ovanlig morgon där jag njöt av lugnet när han förlorade och njöt av att se hur hans mor stökade runt med hushållsbestyren. Bara låg i soffan och existerade. Njöt av känslan av att bara vara manlig.
Trollgubbe
Mitt i ingenstans drog Johan fram semlor och kaffe ur sin ryggsäck. Nå, så mycket ingenstans var det, det var mitt på gula spåret nära Nackamasterna med vidunderlig utsikt över Källtorpssjön med Globen i fonden. Helt plötsligt hade mer än 30 cyklister sammanstrålat från tre olika håll för at fira tisdagsrajdernas ettårsjubileum. Som grädde på moset, fick vi ännu en överraskning i klubbstugan i Sjöstaden. Som tack för att vi alla tisdagar asvlutat rajderna på Max hamburgerrestuarang, bjöd de alla på glass. Känslan av samhörighet och kamratskap var stor. Lite tack vare Pär och Fredde som jag hela rajden snackade och skämtade med. Då gjorde det inget att det regnade på hemvägen och jag hade glömt cykellamporna.
Skogsskövling
Någon dag förra veckan såg jag röda ringar målad runt två av de tre tällerna utanför min balkong. De två tällerna vars toppar var helt döda. Antog därför att de skulle kapas ned, innan de ruttnade bort helt och föll olyckligt på antingen vårt hus, eller på tunnelbanan. Idag kom ett koncentrerat gäng orangeklädda män med motorsåg och kapade ned dom. Och vilken skillnad det blev. Inte bara att jag insåg, att nu kommer jag ha sol hela eftermiddag på balkongen, inga träd som skymmer solen mellan 18 och 22. Utan att det är två träd mindre för alla morgonpigga fåglar att sitta i och väcka mig klockan fyra på morgonen. Men jag kommer nog ändå att sakna skogsduvornas milda kuttrande på kvällarna. Det låter så hemtrevligt när de sitter där.