Ibland glömmer de övernattande damerna en del saker hos mig. Det kan vara allt från tandborste, fläck i sängen, en trevlig lapp på köksbordet, ett örhänge under soffkudden, en bok, en diskret doft på huvudkudden, en trosa och så vidare. Egentligen ingenting jag har nytta av, så jag försöker returnera det så smidigt som möjligt om det går. Det bästa någon har glömt hos mig är en burk Sambal oelek i kylskåpet. Den har jag inte returnerat, för jag fick användning för den igår när jag lagade matlådor. Tack du glömske.
Kategoriarkiv: livet
Tillbaka till rötterna
Har det gått nåt troll i söndagar? Räckte det inte med att bli sågad vid fotknölarna för ett tag sen? Kan jag bli mer krängd än så? Ja, tydligen. Just nu har jag krupit tillbaka under den sten jag ursprungligen kom ifrån. Känns hemtamt, även om min ambition är att ta mig härifrån. Och det verkar jag få göra ensam. Igen.
Söstra mi
Hon säger att jag är som den bror hon aldrig fick. För att vi är så lika, vi tänker likadant och lika fort. Säger vad vi tycker, lika fort. Därför vill hon vara min syster. Och som syskon försöker man hjälpa varandra i trångmål, som med kärleksbekymmer. Tyvärr tillhör hon den typen av kvinnor, som när de kommer för nära och börjar få känslor, blir rädda och drar sig ur. De börjar övertolka allt vad den andre säger och skriver, börjar hitta fel. Allt för att få anledning till att avsluta affären. När de i själva verket innerst inne vill komma ännu närmare. Men de vågar inte, för de är rädda att komma nära och därmed bli sårbara. Det enda de gör, är att göra sig själva illa och därmed uppfyller de sin egen profetia. De blir sårbara i sin ensamhet. Därför sa jag till min nya syster att hon skulle ringa upp sin dejt och säg att hon vill fortsätta att träffas och se vad som händer. Utan att tänka för mycket, utan bara följa med och låta känslorna styra. Det gjorde hon. Hurra söstra mi! Tyvärr ser jag ett liknande beteende hos annan person som jag håller väldigt mycket av, vilket drabbar oss båda.
Glädje och sorg
Igår kväll blev jag ledsen, för min dator dog när jag laddade ned porr (censur?).
Igår blev jag ledsen, för garantin gick ut för en vecka sen (typiskt).
Idag blev jag glad när en ny power supply för 300 kr fick fart på datorn igen.
Men blev lite ledsen, när andra hårddisken inte får ström pg för få kontakter.
Imorrn blir jag glad när jag köpt en strömkontakt till.
Hälsans dag
Det var inte förrän jag kom ut på gatan med cykeln, som jag förstod varför det var så tyst på morgonen. Det är alltid tyst och lugnt i mitt hus på morgonen, men idag var det ovanligt tyst och lugnt, nästan så jag kunde gripa tag i lugnet. För där på trottoaren stod en lång kö av människor som väntade på ersättningsbussen för tunnelbanan. Då förstod jag vad tystnaden berodde på, det var frånvaron av tunnelbanetågen. Tåg som passerar mitt hus var tionde minut i vardera riktningen, men som jag aldrig annars hör, de har alltid funnits där. Men nu när de inte gick, var frånvaron och tystnaden så påtaglig. Vad fort man vänjer sig vid ljud.
Tydligen hade det varit stopp en längre tid och folk verkar ha gett upp att vänta på ersättningsbussarna. På vägen in till stan var det lämmeltåg av promenerande människor. Hela vägen från Sofielundsplan utefter Nynäsvägen och över Skanstullsbron var det promenerande människor. Och de verkade inte lida, de verkade må riktigt gott i den svala morgonluften. Stockholmarnas hälsotal måste slå nya rekord idag, med så många promenadkilometer avverkade på samma morgon. Själv cyklade jag med ett lyckligt leende till stan, helt oberoende av Europas sämsta lokaltrafikföretag.
Heureka!
Åh ett skrivbord! Jag har återfunnit mitt skrivbord! Städerskan var här och gjorde veckostädning, så jag föste ihop alla papper till en enda hög. Och där, heureka var det, mitt skrivbord. Undrar hur många dagar det dröjer innan det försvinner igen under alla papper?
Händelselös tisdag
Inga ärenden trillar in, inga arbetsmejl plingar till, inga servrar som går ner, inga samtal i telefonen, inga privata mejl, inget chattande på msn, inga sms-pling i mobilen, inga störande kollegor, inga roliga trådar på Happy, inga nyligen uppdaterade bloggar, inga nyheter. Jag har långtråkigt, det händer ju fan ingenting. Har världen stannat?
Måndagar
Jag gillar måndagar
måndagar är början
början på ny vecka
början på vardagen
Måndagar är pånyttfödelsens dag
dagen då allt börjar om
dagen då med tomma blad
dagen då allt kan göras rätt
Jag gillar måndagar
tillbaka till vardagen
nära till livet och lusten
nära till glädje och skratt
nära till vänner
Äntligen är det måndag
låt dagen vara för evigt
Alltid redo
Det kom bara luft och ett litet puff ut vattenkranen. Det fanns varken kall- eller varmvatten. Ringde fastighetsjouren och felanmälde, tänkte att det kunde vara en större läcka någonstans som för ett år sen. Det var ingen fara för frukosten, då espressomaskinen var tillräckligt fylld med vatten, så jag iallafall fick kaffe. Men efter bara någon kvart fanns det sprutande vatten igen, så jag ringde jouren för att meddela att vattnet var tillbaka. Samtidigt ser jag hur en pickup från Stockholms Vatten kör ut från gården, det var tydligen något lokalt på min gård.
Efter den stora läckan för ett år sen, som varade över ett dygn, har jag under diskbänken en flaska vatten från Konsum och en tillbringare med kallt färskvatten i kylen. Liksom jag alltid har en ficklampa stående på micron. Det gäller att vara redo för alla eventualiteter.
Små korta stölder
Fröken L trodde inte att jag var 171 centimeter lång som det står i passet. För att hon själv är så lång sa hon, och för att hon är lite längre än mig. Dopade av en flaska vin drog vi fram vattenpass och centimeterstock och mätte upp oss igår kväll. Döm om min förvåning när det visade sig att jag bara är 170 centimeter lång! Antingen har jag krympt de senaste åren, eller så mätte passpolisen fel för 20 år sen. Även fröken salt blev förvånad över sin nyuppmätta längd; 172 centimeter. En centimeter mer än vad hon själv trodde. Och det är nu så här på morgonen efter, som jag börjar ana sambandet. Hon har helt enkelt någon natt när vi sovit tillsammans, snott en centimeter av mig. Hur kunde det bli såhär?