Fick ett ryck och började röja ut oanvända kläder från klädkammaren. Kläder jag inte använt på evigheter är det ingen idé att spara på. Som den prickiga skjortan jag fick av Annelie för 20 år sen… många minnen röjdes bort. Det blev fyra stora påsar som jag lämnade i en insamlingsbox för Läkarmissionen på baksidan av vår egen second hand. Plockade även ned alla lådor och gick igenom dom, så det har även blivit några påsar med skräp som ska slängas. När hyllorna var tomma, tänkte jag passa på att dammsuga dom, det låg skräp kvar sen stambytet förra året. Drog igång dammsugaren och klev upp på stolen för att nå de översta hyllorna. Slurp! Så försvann en slips med tillhörande slipsklämma, rakt in i damsugarpåsen. Mycket kraft i 180 watts damsugare vill jag lova.
Kategoriarkiv: livet
Fortare
Sakta sakta går det fortare och fortare. Takten ökar när jag går, även i snömodden. Jag har kommit upp i sådan enorm fart att jag till och med går om tanterna med sina rullatorer. Hej vad det går.
Mera av det olika
Fördelen med att låta den andre välja film, är att det förhoppningsvis blir en som jag själv aldrig hade valt. Väljer jag, blir det bara det jag själv tycker om. Nu fick jag chansen att se en film jag aldrig skulle sett annars. Av flera orsaker var den bra. För det första var den inte på engelska, det var för mig helt okända skådespelare men framför allt var det absolut ingen musik i filmen. Därför vill jag träffa Johanna igen, hon har bra filmsmak. Förutom det, är hon både trevlig och och vacker med ett leende som får mig knäsvag. Förvisso är vi olika med skilda intressen, men det gör henne bara ännu mer spännande.
Ett tusen tre hundra förtiofem
Sveriges äldsta bevarade handling skriven på papper (avskrifter av några biskopsbrev) härrör från år 1345. Så många skrivare är jag ansvarig för på verket. Jag har räknat dom.
Näste man till rakning
Blev blixtinkallad till kurs då en kollega inte kunde komma på grund av att flyget från Luleå var inställt igår. För några snöflingors skull. Passade mig bra, blir inte så mycket taxiresor när kursen går i stan, istället för det planerade kurstillfället i Borlänge nästa vecka. Windows Server 2008 handlar kursen om. Ser mer ut som leksaken Vista, men det finns en del förbättringar mot 2003. Det mest märkbara skillnaden är alla smidiga gajder för allting. Bara klicka sig vidare genom gajden så är man klar. Det kommer bli ganska enehanda i famtiden att jobba. ”Vad hör du på jobbet då? Jag klickar på Next hela dagarna!”. Inte direkt någon utmaning.
Väldigt nära
Idag kom mina Gore-texstrumpor till väl användning. Köpte dom för att bruka vid cykling när det regnar eller är blött i skogen. De är helt suveräna, tunna och elastiska och håller foten torr i blött väglag. Som det var inne i stan idag. Närmare cykling än så här kommer jag inte för närvarande.
Barfotabarn genom livet
Fick stygnen borttagna idag, såret hade läkt fint sa distriktssköterskan. Ärret var långt, fem sex centimeter. När all den myckna bandagen var borta, tog jag glad i hågen fram en högersko. Tänkte liksom få njuta av att gå i en riktig sko istället för den hemskt obekväma sandalen jag fick efter operationen. Den som gör att det gör ont i hela foten, vaden och hela låret.
Men har ni försökt komma i en sko utan att böja på stortån? Det går ju inte! Skorna är konstruerade att man sak böja på tårna när man glider ned med foten. Med en stel stortå, tar det tvärstopp halvvägs. Hur har läkaren tänkt sig det här, ska jag gå barfota resten av livet?
Fram och tillbaka
När jag jobbar hemifrån, kopplar jag upp mig mot min dator på mitt kontorsrum, åtta kilometer härifrån. Men inte direkt mot den, nej det är för enkelt se. Först kopplar jag upp mig mot vårt nät via HK i Borlänge, och sen vidare tillbaka hit till Stockholm och mitt kontor på Centralen. Sen sitter jag, och kopplar upp mig mot en server… i Borlänge. Fram och tillbaka. Mina ettor och nollor blir beresta.
Äntligen
Äntligen är jag tillräckligt kapabel att sitta vid datorn en hel dag. Äntligen kan jag jobba igen. Äntligen!
Förvisso sitter jag och jobbar hemifrån. Förvisso måste jag ringa med mobilen till användarna. Förvisso måste jag starta om datorn på jobbet som jag är uppkopplad mot, varannan timme. Förvisso.
Men ändå. Jag jobbar!
Maraton i kontorsstolen
Just nu är det bara 32 avsnitt kvar, sen har jag sett alla fyra säsongerna av Star Trek-serien Enterprise. Bara 24 timmar kvar. Ett dygn liksom.
Enterprise gick förvisso på SVT för fyra fem år sen, men de köpte bara in de två första säsongerna. Ungefär som att bara visa första halvan av en Beck-film. Vi får inte veta hur det går. Hur tänkte SVT egentligen? Tänkte dom?
Nu har jag alltså tagit chansen att se alla avsnitten i rad. Efter 27 avsnitt en bra bit i andra säsongen, insåg jag att jag ju faktiskt sett de första 52 avsnitten i säsong ett och två. Det tog mig alltså 28 timmar stirrande på datorskärmen innan jag insåg det. Hoppade med andra ord över avsnitt 28 till 52 och hoppade direkt in på tredje säsongen. Så egentligen har jag hittills bara sett 43 avsnitt. Bara och bara, har ju inte så mycket annat för mig. 98 avsnitt á 45 minuter är väl ingenting för en trekker.