Det verkar vara kutym att man ska sammanfatta det gångna året, vilket jag ska försöka mig på i all enkelhet:
Jag sökte, jag fann och jag tappade
Sålunda är min plan inför 2009 att finna det jag söker, både själsligt, andligt, emotionellt och fysiskt.
Krängde på dubbdäcken på fixien igår kväll och i morse tog jag den nya vinterjackan och lyckades komma i vinterskorna. Sen for jag ut på min Pepita och i tjugo minuter drog jag runt i grannområdet och bara njöt av den klara luften och den värmande solen. Jag är tillbaka, jag rullar!
Det började glappa både i framnavet och baknavet på fixien. Lagren fram lyckades jag spänna sådär lagomt, så det rullade lätt och slutade glappa. Men baknavets lager lyckades jag inte justera, mer än att för att få det att sluta att glappa, rullade det knappt alls. (det blev många att i den där meningen… fyra stycken). Lämnade in bakhjulet till cykelbutiken som byggt hjulet tidigare i våras. De beställde nya lager, men glappet var kvar efter lagerbytet. De e-postade till leverantören Surly som klämmkäckt tyckte lagren skulle smörjas in, men maskinlager smörjs inte, utan de byts ut. Vilket de på verkstaden ju hade gjort. Så snälla mekanikern bytte hela navet, men då han inte hade ett nav för 32 ekrar utan ett med 36 hål, fick han byta även fälgen. Så jag gick därifrån idag med ett helt nytt bakhjul på garantin. Nu vet jag var tomten bor, på verkstaden på Cykelcity. Även om han kom sex dagar försent.
När systembolaget försvann från min stadsdel, började kunderna svika även de andra butikerna. Men för några år sen började det hända saker. Vi har fått ett café med mat som komplement till de tidigare existerande pizzeriasyltan och den finare krogen Jesses. I höstas öppnades ett riktigt kafé i höghuset. De har fått vara ifred för mina besök, kaffe har jag hemma, det behöver jag inte få på andra sidan gatan och som kostar tio gånger mer. Farligare är då thairestaurangen som öppnade nyligen vid tunnelbanan. Bara under senaste veckans julledigt har jag varit där och hämtat mat fyra gånger. Men det är ju så gott.
Vissa tankar ska man inte tänka för många gånger, även om de är tysta. Till slut blir de realiserade. Datorn började bli slö, och då brukar det vara dags att installera om den. Men jag har dragit mig för det, har så mycket installerat och det tar minst en halv evighet att få in allt igen. Så det stannade vid en tanke. En annan tanke jag fick imorse däremot, var att så här i mellandagarna åka in till stan och beskåda mellandagsreahysterin. Men tanken avbröts av ett frenetiskt tuggande av hårdisken som sa ifrån att nu är jag trött på det här, jag lägger av. Den kraschade helt, och ville inte ens bli läst som slav i en annan dator. En timme senare var jag hemma igen med en ny hårddisk och tanken att installera om allt blev till slut realiserad, mitt i mellandagsrealisationen.
Det började redan vid lunchen, fortsatte vid Kalle Anka och tjatet tog ny fart vid julmiddagen. Förväntansfullt hoppade han upp och ner och undrade när tomten skulle komma med klapparna. Efter middagen svarade vi. När tomten såväl kom och delade ut klapparna, rev han upp dom med en gång, utan att vänta på att tomten var klar med utdelningen, trots att vi sa till honom. Barnet ifråga är min pappa och fyller 82 nästa år.
På två månader kan vad som helst hända. Under tiden min fot läkt, har Klonens hår växt, rösten blivit mörkare och hela han har blivit några centimeter längre. Än är han inte ikapp mig, men det dröjer inte länge till förrän han är det. Troligtvis till sommaren då han brukar hoppa upp några centimeter.
Förutom de fysiska förändringarna, har han även fått sitt första betyg. Han beskrev det som spännande, skrämmande, ovant, roligt samt att det var en liten sporre. Först nu, efter åtta års skolarbete, vet han vad han går för. Nu har han bara ett år på sig att sätta fart och arbeta upp dom. Jag förstår att dagens skolbarn stressas ihjäl med så kort tid på sig. Annat var det på min tid, då jag fick mitt första betyg redan i trean. Sedan hade jag hela sex år på mig att försämra det fullständigt. Varför ha bråttom?
Det stod något med tajt läcker kroppsstrumpa i trapphuset och knackade på. Tog in henne och jag tråcklade först av den mycket tajta och avslöjande kroppsstrumpan, för att sedan klä på henne något fint. Lite vinglig var hon, hade svårt att få henne att stå rakt. Men efter lite skruvande på julgransfoten blev det rakt. Nu står hon där inne i vardagsrumshörnet.
Det var svårare än jag trodde, att hitta par enkla vanliga svarta bomullschinos i min storlek. Antingen kom butikspersonalen dragandes med någon polyesterblandning, som fick benhåren att stå rakt ut av statisk elektricitet redan efter en provning. Eller några chinos som såg mer ut som jeans med sina fickor och nitar. Och just nitar går fetbort, vet inte hur mycket möbler jag rivit sönder av nitförsedda jeans. Dagens byxor verkar vara gjorda för tvåmeters anorektiker, verkar som jag antingen får skaffa en egen skräddare, eller käka tillväxthormon.
Dags att börja pynta inför julen tänkte jag och knallade ned i förrådet för att plocka upp jullådan. Dock stod lådan lite svårtillgängligt en bit in i förrådet med massa bös framför, så jag fick rodda omkring lite. Men där i källarförrådet var det redan full julstämning. Precis innanför förrådsdörren står det nämligen 3,5 cyklar och på gallerväggen hänger fem cykelhjul.