Ingen nål till gamla vinylspelaren. Inga cd på marknaden. Det är hål i min musiksamling, saknar en del skivor som jag har på vinyl men som jag inte kan lyssna på. Har jagat efter cd-utgåvor men misslyckats. Men så kom Spotify! Jag såg ljuset, jag har hittat mina gamla godingar. Just nu har jag hittat Bill Nelson och hans tidiga utgåvor från 80-talet, innan han flippade ut och spelade abvivalent musik. Åh, det ryser i ryggraden av vällust, det var inte igår Bills flinka gitarrspel och österländskt influerade synthar spelade i mina öron. Se där, ännu en i raden av bloggar som hyllar om Spotifys förträffliga tjänst (får jag spons nu?).
Kategoriarkiv: livet
Tar en latte i ångan från maskin
Ögnar igenom några bloggar på morgonkvisten med musen i ena handen och latten i den andra. Vissa bloggar berör mig mer, andra mindre. Imorse fastnade jag vid ett blogginlägg som berörda mig, men varken själsligt, emotionellt eller intellektuellt. Det berörde min teknokratiska ådra. Det var utvecklarna på Google Maps som i sin blogg annonserade en ny finnes till kartorna. Det bar sig inte bättre än att jag började kolla på exempel, läste den uppdaterade dokumentationen för API:n och funderade på hur jag skulle kunna implementera det där på mina sajter. Hade inte Tony ringt och väckt mig ur min törnrosadröm, hade jag satt mig och börjat programmera lite kartor och helt glömt bort att det är arbetsdag idag.
Samtidigt
Samtidigt som det är stjärnspäckat på Melodifestivalen, konstaterar jag att Malmköping har något som inte alls finns i kändistäta Stockholm. Det är här de verkliga stjärnorna finns. Himlen grumlas inte av belysning från motorvägar, trafikleder och annat storstadsotyg. Det var hur många år sen som helst som jag senast såg Orions bälte eller karlavagnarna på en stjärnklar himmel.
47
Talet 47 är ett ”heligt” tal inom bland annat Star Trek, det förekommer rätt ofta i serierna och filmerna. Ni kan läsa mer på Wikipedia om talet 47. Ofta när jag får en fråga jag inte vet svaret på, svarar jag helt okontrollerat 47! Ibland kan det bli lite lustigt, som när jag idag fick frågan ”Vilken busslinje skulle ha blivit blåbuss 5 i Stockholm?” och jag blixtsnabbt svarar 47. Bara att den här gången är svaret faktiskt sant, det är busslinje 47.
Föryngringsprocessen
Vad min maxpuls är egentligen vet jag inte, har aldrig mätt upp den på något riktigt sätt. Nöjer mig med att räkna ut den med den grovt tillhuggna teoretiska formeln 220-ålder. Som sagt är den ett väldigt grovt sätt att räkna ut sin maxpuls, och det märks på spinningpassen framförallt. Jag har alldeles för lätt för att komma upp i puls utan att jag knappt anstränger mig som vid uppvärmning. Och när jag kommer över 90% känns det inte riktigt som jag håller på att dö, som ska vara den egentliga känslan. Säger dom som vet. Sakta sakta har jag därför ökat värdet på min maxpuls i pulsklockan och nu tror jag att jag börjar hitta rätt. Och helt plötsligt blev jag 9 år yngre! Fortsättning följer…
Dolda egenskaper
Upptäckte en häftig egenskap som min nya systemkamera är begåvad med, som det inte står något alls om i manualen. Min nya kamera fungerar även som en tidsmaskin! Trodde att alla bilder jag tagit sen jag köpte kameran var tagna de senaste två veckorna. I själva verket är det tagna för ett år sen. Helt otroligt fantastiskt. Eller kan det vara så enkelt att jag ställde in fel årtal i kameran? Förty, det är lätt fixat med programmet Exif Date Changer. På någon minut har de 438 bilderna förflyttats ett år fram i tiden. Till nutid.
Datorspel är modellen
Dagens barn leker inte som jag jag gjorde. De sitter bara vid sina datorer och spelar onlinespel, inte bara hela dagarna utan även hela nätterna. Bara vi förtioplus som fortfarande drömmer om den där modelljärnvägen som vi aldrig fick klart som små. Klonen kör hellre tågsimulatorspel på datorn, än leker med någon av våra tio lok och alla vagnar som dammar ihop i skåpet. Det är helt enkelt inte modernt att leka med modelljärnvägar längre. Därför skär det i hjärtat när jag får läsa att Märklin ställt in sina betalningar. För några år sen var det nära Roco gick i konkurs, men det räddades av en investerare. Snart är det väl ingen alls som ”leker” med modelljärnväg längre. Huga, vilken tråkig värld det kommer att bli.
Varning för svag is
Har man som jag plurrat tillräckligt många gånger genom isen, får man en viss respekt för isar. Det ska mycket till för att jag ska våga mig ut på isar. Det ska ha varit fruktansvärt kallt minst en vecka och det ska mer eller mindre åka en lastbil framför mig för att jag ska känna mig trygg ute på en is.
Men ändå, jag har lyckats ta mig upp varje gång plurrat, efter en viss möda. För varje gång drar jag lärdom av händelsen och utvecklar mina kunskaper hur jag lättast och smidigast tar mig upp. Men ibland känner jag, att den dagen kommer att komma, när jag är så trött och sliten att jag inte längre förmår att ta mig upp själv. Utan hjälp kommer jag bara att släppa taget och låta mig sjunka ned. En gång för alltid.
Bedriva otukt
Hela kontoret skulle umgås och vara tillsammans ikväll. Läste lite slarvigt i mäjlet, tyckte det stod att vi skulle bola och leka med kulorna för att därefter gå och käka. Jippii tänkte jag! Laddad med nyrakad pung och rena kalsonger insåg jag att det var spela boule vi skulle göra. Det gör inget, boule är roligt det med. Och imorgon är det fredag, så inga förberedelser var förjäves.
Skomakaren
Ju större företag, ju senare med att betala fakturor är dom. Vet hur det är på mitt eget verk. Jag ska själv attestera och kontera mina egna fakturor. Fan, jag vet ju inget om kontonummer, attester och sånt. Jag är datatekniker i allmänhet och skrivarexpert i synnerhet. Inte ber jag ekonomiavdelningen att lägga på ny firmware på en skrivare remote över nätet. Inte alls. Bliv vid din läst, jag sköter skrivarna, och ekonomiavdelningen fakturorna. Ok, kan vi vara överens om det?