Kategoriarkiv: livet

gudarnas betraktelser, känslan, kärlek, livet

Osunt leverne

2 kommentarer

Gunilla föreslog att vi skulle gå på en guidad tur av Operahuset. Jag gillar att gå på visningar av gamla hus av diverse slag, så jag tvekade inte en sekund. Och det är kul när någon annan tar initiativ, för jag är lite dålig på att få iväg mig själv på sånt här. Det var ett underbart vackert hus och det som slog mig mest att scenen var så djup. Samt att den hade en lutning på 4%, vilket var för att öka synbarheten för publiken. Intressant tanke.

Det var när vi gick omkring där, och guiden livfullt berättade om dansare, sångare och sextimmars föreställningar av Nibelungens ring, som en känsla och en tanke började gro i mig. När vi klev ut från Operan hade idén slagit sig rot ordentligt inne i mig. Jag vill gå på en operaföreställning! Något större fan av opera har jag aldrig varit, nästan tvärtom. Så det ska helst vara något som jag så att säga redan hört förut. Iochförsig skulle det vara intressant att gå på just Nibelungens ring, men sex timmars opera kanske är att fresta för mycket på nybörjarturen. Nej, någon lättare opera, som Nötknäpparen eller Figaros bröllop.

Det här kan inte vara nyttigt. Får jag vuxenpoäng för det här?

hälsa, livet, platser

Bara 51 veckor kvar

Lämna en kommentar

Lägret slutade klockan 15 igår och bara 20 minuter senare hade nästan alla kvarvarande 13 deltagare och 10 ledare åkt hem. Lugnet och tystnaden inföll och inte långt efteråt tröttheten. Först när ansvaret för barnen hade lyfts från mina axlar kunde jag slappna av och känna mig själv igen. Kunde lyssna på min egen kropp och dess signaler. Och den sade enhälligt: kul med tröttsamt.

gudarnas betraktelser, känslan, livet

Livet

1 kommentar

Det är nåt visst med Ulf Malmros filmer, det är alltid några galna sköna värmlänningar med. I Bröllopsfotografen var till och med Molkom med som en biroll. Kjell Bergqvist är med som vanligt i Ulfs filmer, denna gång som en avdankad skådespelare som på teatern utbrister

Livet är det elände som pågår mellan fyllorna

Lysande!

Tar mig friheten att travestera det hela, till en egen betraktelse:

Livet är den tomhet som pågår mellan förälskelserna

livet

Borde

1 kommentar

Det finns så mycket som ”borde vara” på ett visst sätt för att vi ska kunna känna oss till tillfreds. Jobbet borde vara på ett sett, livet borde tagit en annan väg, flickvännen eller pojkvännen borde sagt eller gjort si eller så, kärleken borde kännas på ett visst sätt. Först då kan vi vara nöjda eller lyckliga.

Vi tänker ofta på hur livet borde vara och missar kanske att leva livet som det är. Varför sträva efter det vi inte har istället för att uppskatta det vi har? Det handlar nog om förväntningarna vi har på oss själva, eller andras förväntningar på oss (eller vad vi antar att de förväntar sig av oss), eller våra förväntningar på andra. Vi kanske ställer för höga krav på oss själva och andra, förväntar oss mer än vad som är nödvändigt för vi egentligen ska vara nöjda och lyckliga?

Det är inte alltid lätt alla gånger, men jag försöker leva i nuet och uppskatta det jag har just nu. Inte önska ett jobb jag inte får, inte längta efter en kvinna jag inte ens träffat, inte sukta efter en cykel jag inte har råd med. Utan uppskatta mitt nuvarande jobb, älska den kvinnan jag har för stunden eller cykla på den cykeln jag har idag.

Slappna av och leva i nuet helt enkelt! Svårare än så borde det inte vara. Borde…

livet

Kanske däråt

Lämna en kommentar

Det finns bara tio gator i Kärrtorp, därför borde jag veta vad de heter. En man stannar sin bil och frågar:
– Var ligger Arkövägen?
Jag svarar med en axelryckning:
– Jag vet inte, jag är nyinflyttad!
Så tänker jag efter. Jag har bott här i åtta år…

cykel, hälsa, känslan, kärlek, livet

Borttappad motivation

3 kommentarer

Måste ha glömt något i Helsingborg. Sex dagars frånvaro från all form av cykling har satt sina spår. Förra veckan kunde jag ensam utan problem stundtals ligga och cykla snabbare än 32 km/h, med ett snitt på över 27 km/h. Men i onsdags hade jag problem att överhuvudtaget orka driva upp till 28 som max. På söndag är det sista chansen att certifiera sig för att få cykla i mastergrupp med Fredrikshof på Vätternrundan. Min ledare i min grupp har utannonserat en tur på söndag på 20-25 mil där vi ska hålla vårt planerade snitt på 30 km/h. Förra veckan hade jag sagt att det är inga problem. Men idag känner jag mig inte lika självsäker. Ska ut på en tur idag, där jag ska maxa järnet och ta det lugnt imorrn lördag. Hoppas att jag därmed kan återfå förra veckans toppform och motivation. För jag har varken ork eller motivation längre…

Det är för mycket känslor som bubbla runt i magen och tankar som snurrar i hjärnan. Var nära sätta mig vid vägkanten i onsdags för att bara gråta och skrika ut min förtvivlan. Jag har helt enkelt tappat all form av motivation till att cykla fort, cykla i grupp eller överhuvudtaget göra nånting alls. Jag vill bara kokonga mig i några veckor tills mina känslor återtagit den normala formen av granit. Bli hård och okänslig och bara ägna mig åt cykling. Det är bara två veckor kvar till Vätternrundan och jag börjar känna en viss form av stress och oro över om jag överhuvudtaget ska klara mig runt de där 30 milen under 11 timmar så som jag mår nu. Fan!