Det började redan igår eftermiddag på Norrmalmstorg. Av alla ställen. Tröttheten och molandet slog till. När jag kom hem övergick det till huvudvärk och illamående. Gissade på för lite vatten och för mycket sol, försökte kompensera det med att dricka masa vatten. Vilket resulterade i nya rekordförsök i toalettbesök per natt. Tyvärr hjälpte det inte, vaknade med illameånde och huvudvärk. Mindre men ändå. Blev hemma, och som vanligt gick det över vid lunchtid.
Kategoriarkiv: hälsa
Tio
Somnade framför datorn halv nio igår och tre minuter senare hade jag somnat i sängen. Uppenbarligen var jag trött och behövde sova eftersom det blev tio timmars sömn inatt. Till och med Gunilla märkte min trötthet, hon ansåg att jag inte alls var lika snabb i tanken och rapp i käften som vanligt. Vad menar hon?! Att jag blir normal när jag är trött?
Återhållsamhet är inte en dygd
Det kom nåt Mumsigt emellan, samt en avlång sjö, en midsommar, ett ungdomsläger och slutligen en bihåleinflammation.Men nu efter exakt två månaders uppehåll har jag styrketränat igen. Så långt uppehåll har jag aldrig någonsin gjort förut. Nu väntar jag på att den härliga träningsverken ska komma. Komsi komsi.
Vanans makt
Hur länge kan en 17-åring sova egentligen? Länge tydligen. Närmare bortåt 11 timmar per natt. Min morgonväntan blir därför lång, hinner med att dricka latte, diska, städa, surfa, buggfixa hemsidor, käka gröt, dricka mer kaffe mm. Kan ju vara värmen som gör att han sover länge, jag däckar i soffan mitt på dagen istället. Och varmt har det varit. Temperaturen har på morgonen legat runt 30 grader i vardagsrummet och då ligger vardagsrummet på skuggsidan på morgonen. Men imorse var det lite svalare, ”bara” 25 grader. Varvid Klonen utbrister när han kom in; ”vad kallt det är”. Där satt den, vi har vant oss vid värmen.
Orderbekräftelse
Vi har härmed nöjet att bekräfta Er order.
Tyvärr är den av Er beställda varan slut på vårt lagret. Vi ersätter den därför med en annan liknande minst lika effektiv vara utan extra kostnad. Dock är leveranstiden minst en vecka.
Vi hoppas Ni kommer att få stor glädje och mycket nytta av Er bihåleinflammation under dessa trevliga heta sommardagar.
Med vänliga hälsningar kundservice
Sömnlös i Rudan
Alla dessa val och på toppen på det är det valår iår. Vad ska jag välja när jag lägger mig? Sova med stängt fönster och svettas ihjäl, eller sova med öppet fönster och bli avsugen? Får kvinnligt besök hela tiden så jag inte kan sova. Är det inte alla jävla mygg, så är det värmen som håller mig vaken.
Bara 51 veckor kvar
Lägret slutade klockan 15 igår och bara 20 minuter senare hade nästan alla kvarvarande 13 deltagare och 10 ledare åkt hem. Lugnet och tystnaden inföll och inte långt efteråt tröttheten. Först när ansvaret för barnen hade lyfts från mina axlar kunde jag slappna av och känna mig själv igen. Kunde lyssna på min egen kropp och dess signaler. Och den sade enhälligt: kul med tröttsamt.
Beslutsångest
Blä! Lider av en kombo av grym gräsallergi, tuff förkylning och allmän trötthet. Kan bara inte bestämma mig för vad som är värst.
Brott och straff
Ibland kommer straffet för ens dumheter först en lång tid efteråt. Ibland slår det till direkt. Måste varit trött eftersom jag cyklade till jobbet i bomullskalsonger häromdagen. Och straffet dröjde inte. Det slog till med all kraft redan på vägen hem. En stor fet finne hade uppenbarat sig på vänster skinka, precis vid sittknölen. Det var oskönt att cykla hem sittandes på den. Riktigt smärtsamt.
Borttappad motivation
Måste ha glömt något i Helsingborg. Sex dagars frånvaro från all form av cykling har satt sina spår. Förra veckan kunde jag ensam utan problem stundtals ligga och cykla snabbare än 32 km/h, med ett snitt på över 27 km/h. Men i onsdags hade jag problem att överhuvudtaget orka driva upp till 28 som max. På söndag är det sista chansen att certifiera sig för att få cykla i mastergrupp med Fredrikshof på Vätternrundan. Min ledare i min grupp har utannonserat en tur på söndag på 20-25 mil där vi ska hålla vårt planerade snitt på 30 km/h. Förra veckan hade jag sagt att det är inga problem. Men idag känner jag mig inte lika självsäker. Ska ut på en tur idag, där jag ska maxa järnet och ta det lugnt imorrn lördag. Hoppas att jag därmed kan återfå förra veckans toppform och motivation. För jag har varken ork eller motivation längre…
Det är för mycket känslor som bubbla runt i magen och tankar som snurrar i hjärnan. Var nära sätta mig vid vägkanten i onsdags för att bara gråta och skrika ut min förtvivlan. Jag har helt enkelt tappat all form av motivation till att cykla fort, cykla i grupp eller överhuvudtaget göra nånting alls. Jag vill bara kokonga mig i några veckor tills mina känslor återtagit den normala formen av granit. Bli hård och okänslig och bara ägna mig åt cykling. Det är bara två veckor kvar till Vätternrundan och jag börjar känna en viss form av stress och oro över om jag överhuvudtaget ska klara mig runt de där 30 milen under 11 timmar så som jag mår nu. Fan!