Kategoriarkiv: hälsa

cykel, hälsa, platser, semester, velo noir

Tour of Jamtland Cyclosportive 60 km

3 kommentarer

Starten drog igång från Tullstationen i Storlien och farten blev tokhög. Jag och Gunilla klamrade oss fast i en lämplig klunga, men sakta tappade vi täten. Min puls låg långt över 85% en lång stund så jag började undra hur långt det här ska hålla.

För igår knallade vi nedför hela Åreskutan och det kändes i låren igårkväll. Gunilla masserade och linimenterad låren. Imorse hade jag svårt att gå pga de stela låren.

Men vi höll oss fast och kämpade på men sista branta uppförsbacken före Duved kroknade jag och farten sänktes rejält. Fram tills dessa 5 mil var rullsnittet över 36 km/h!

Det var en skön känsla att iaf försöka spurta uppför sista backen in på Åre torg. Kom faktiskt någon meter före Gunilla! Vi kom i mål på 1:45 (egen tid) och vi hade räknat med över 2 timmar. Så jag är helnöjd, för så här toksnabbt har jag aldrig kört förut. Undrar hur fort jag kunnat cyklat om mina ben varit färskare?

Lite besviken är jag dock. Trots utlovat regn hela dagen så uteblev regnet och min nya regnjacka är fortfarande oprovad.

hälsa, semester, velo noir

Oraukad på Gotland

4 kommentarer

Dag 1, måndagen den 4 juli 2011
Första intrycket var när 50 kg cykel med packning skulle bäras nedför tre trappor, vilket var en ansträngning om något. Trampade iväg till Årstaberg station för vidare färd mot Nynäshamn. Det regnade lite, så Gore-texstället åkte på. Det blev därmed lite svettigt i onödan. Förvånades över hur ovingligt och stabilt det var att cykla med styrväska, två packväskor samt packning ovanpå. Bara för några dagar sedan funderade jag på att byta till mer lättrullade hjul på cx:n, men nu med packning märker jag inte av det hela.

Var ute i god tid, så jag hann med ett tåg som gick en timme tidigare, så det blev väntan på kajen i snålblåsten. På båten var det vid skottet fiffiga remmar att surra fast cykeln i, så de skull stå stadigt på överfarten.

Visby
Anländer med båten klockan 14 i Visby hamn. Tar sikte direkt mot Villa villekulla, men det var omgärdat av högt och tätt staket så det var inte mycket att se. Drog vidare mot Högklint med dess fantastiska utsikt över Visby. Vidare söderut med vinden i ryggen och det pinnar på i 25 km/h, trots packningen. Förvånades ständigt över vad lätt det gick. Fyllde på vatten i Klintehamn och tog en liten Pressbyråfika.

Planen var att cykla framåt 18-tiden för att då hitta lämplig tältplats. Första dagen räknade jag med att det skulle ta tid att resa tältet och få iordning allt. Följde Gotlandsleden som gick utefter kusten och därute i havet tronade både Lilla och Stora Karlsö upp. Vid Kronvald fanns en före detta fiskehamn med gamla hus, numera är det ett naturreservat. Klockan var halv sex, så jag fann det lämpligt att slå läger där. Slog upp tältet bakom ett av husen för att få lä, men det var inte nödvändigt då det mojnade framåt kvällen.

Kronvalds fiskeläge
Packade upp mina grejer, bredde ut liggunderlaget så den fick blåsa upp sig själv och bredde ut sovsäcken. Var lite spänd hur första natten skulle avlöpa. Kokade upp vatten till den frystorkade middagen i det nyinköpta gasolköket som var liten och smidig. Efter måltiden vandrade jag runt lite bland husen. Eget utedass hittade jag i kanten av gården och en soptunna fanns det. Mycket praktiskt att slippa skita i skogen eller släpa på egna sopor. Noterade att jag bör ha en soppåse, vilket jag glömt.

Kröp in i tältet och sakta började fåglarna tystna och havet lägga sig, varvid jag somnade in vid niotiden.

Såhär första dagen blev det bara 53 km på 2:30 rulltid, med ett rullsnitt på 21,4 kim/h.

Dag 2, tisdagen den 5 juli
Somnade skönt runt 21, väcktes 22 av telefonen som larmade med sin signal ”gå och lägg dig”. Bli väckt av att det är dags att lägga sig… Fåglarna tystnade runt 20-21. Drömde två gånger att fiskeläget var fullt av tält och husvagnar när jag vaknade, att platsen blivit en campingplats. Sov till klockan sex, hyfsat bra sömn under de 8-9 timmar. Det var helt vindstilla och havet låg blankt. Det var dagg i gräset och på tältet. Insåg snabbt det obra med tält med bara en tältduk när det är fuktigt om natten. Fukten gick igenom tälttaket och det droppade in vatten. Snuddade jag med huvudet, rann det igenom och jag blev blöt. Nästa gång ska jag ha ett tält som hållet tätt!

Kokade upp vatten till det frystorkade kaffet, tog tre knäckemackor med tubost. Praktiskt då inget behöver kylskåp.

Molnfritt, soligt och varmt. Väntade en stund på att tältet skulle torka, så jag kunde packa ned det. Sen drog jag vidare efter kusten.

Burgvik
Efter cirka 4 mil kom jag till Burgvik strax före elva, där jag hittade den lokala lunchserveringen. Det bjöds på stekt fläsk, stuvade grönsaker, kokt potatis, sallad, bröd och kaffe. Lite skillnad mot gårdagens frystorkade middag. Vaskade av ansiktet, hals och armhålorna på toaletten.

Drog sedan norrut och då fick jag motvind, men höll ändå en marschfart mellan 20 och 25 km/h. Fortfarande förvånad vad lättrullat det var med all packning, trots motvinden.

Ljugarn
Kom till Ljugarn ungefär halv fyra och var nästan villig betala för vandrarhem för att få duscha. Rullade ända ned till STF:s vandrarhem men den var obemannad. I ett litet museihus på gården satt en tant och farbror. Frågade om bemanningen på vandrarhemmet, att jag egentligen var ute efter att få duscha. ”Det finns en dusch i gästtoaletten”, svarade de. ”Du kan få låna den, men du måste vara klar före fyra”. Klockan var kvart i och jag svarade att ”jag är ju en man”. Snabbt av med packningen och letade fram tvål och handduk, av med paltorna. Fem i fyra var jag ute igen, nyduschad och klar. Bytte dock inte kläder, tänkte vänta med det tills kvällningen.

Trampade vidare utefter Gotlandsleden som övergick i en förskräckligt dålig grusväg med en för Gotland rejäl stigning. Kan verkligen Gotland ha en höjd på 45 meter?

Rodarve
Klockan närmade sig 18 och jag letade lämplig tältplats utefter kusten. Gjorde en onödig omväg på en halvö med grovt grus, men till slut kom de vindpinade tallarna vid stranden och jag hittade en bra palts nära havet.

Havet skvalpade med det var vindstilla mellan tallarna. Här fanns också en soptunna, men ingen toalett, förutom naturen. När jag skulle koka vatten till middagen sa det pys i den första gasolbehållaren. Den var redan slut! Enligt Addnature skulle den hålla cirka en timme, men jag hade använt den max 20-30 minuter. Jag blev orolig att de tre medhavda tuberna inte skulle hålla en vecka som jag planerade. Hade ingen lust att sitta på kvällen långt från affär, utan gas och middag. En rejäl humörsänkare.

Läste den medhavda boken De som inte vann tills ögonen började falla.

Dagens etapp råkade bli 122 km som avverkades på 6 timmar rulltid, totaltid cirka 10 timmar med stopp, rullsnitt på 20,4 km/h.

Dag 3, onsdagen den 6 juli
Somnade runt 21 igår och vaknade vid två och fick tråckla mig ut för att pissa. Vaknade vid sex men somnade om till 8. Inte alls lika god sömn som igår. Blev dock närmare 11 timmar! Vågskvalpet kanske var kanske för rogivande, för det skvalpade hela tiden. Ingen mojnande bind den här natten inte. Varmt i tältet. Mulen morgon med lätt fuktig luft, det var äckligt klibbigt. Alla väderappar sa att det skulle vara molnfritt och soligt. Det var det inte!

Det började dugga lätt, eller så hade luften så hög luftfuktighet att luften blev mättad. Blev orolig att det skulle börja regna, då jag kände att tältet nog inte skulle hålla tätt. Dels verkade det gammalt, då coatingen började släppa, och den hade inte ytter- och innertält. Humöret dalade men jag packade raskt ihop och drog iväg. Mot nästa kyrka och vattenpåfyllning. Alla dessa kyrkor överallt är bra när det ska fyllas på vatten. De finns överallt, syns på mils avstånd och finns utmärkt utmärkta på kartan. Alltid nära till hands. Äntligen duger kristendomen till någon nytta för mänskligheten.

Dalhem
Kom fram till Gotlands-Hesselby Jernväg där ångloket började puffa igång för dagens trafikstart. Det var fortfarande mulet och regnet hängde som ett hot i luften. Trots att alla appar fortfarande lovade molnfritt och strålande sol. Lusten att fortsätta började rinna av mig. Skulle det börja regna, skulle det lånade tältet inte hålla tätt, då det inte ens klarar morgondagg. Jag och packningen skulle bli genomblöta. Under den korta turen med ångtåget funderade jag och när jag i caféet fick min köttfärspaj, lokal (dyr men god) äppelmust och kaffe ringde jag Destination Gotland och bokade hemresan. Nu åker jag hem.

Jag har ju ändå hunnit med halva Gotland och andra halvan måste jag ju spara till nästa gång.

Visby igen
Framme i Visby hamnade jag vid Österport. Frågade två poliser om man får cykla innanför ringmurarna, med tanke på fordonstrafikförbudsskylten jag såg vid porten. Jodå, det var bara genom porten man inte fick cykla. Fick tips om bra matsälle som bjöd på Biff a la Lindström – dock utan kapris – stekt potatis, lingonsylt och gräddig gräddsås. Fem timmar tills båten går.

Dagen korta etapp blev 61 km på 3:15. Rullsnitt på klena 18,9 km/h, men då ingick en del soft kryssning runt i Visby.

Reflektioner och sammanfattning
Det var hastigt påkommet den här turen. Alla grejer som sovsäck, liggunderlag, styrväska, pakethållare, mat gasolkök, kudde införskaffades på tre dagar och någon större planering än att jag skulle börja motursvarv hade jag inte. Hade aldrig tältat förut, dess mindre själv. Aldrig cyklat med packning förut. Så det kunde ju sluta hur som helst. Men det slutade lyckligt. Förutom att jag tappade lusten när det var risk för regn. Det här ska jag definitivt göra om. Då med bättre tält, mer planering och då stanna till vid fler sevärdheter och ta tid på mig. Det gick lite väl fort med ett rullsnitt på över 20 km/h och halva Gotland avverkat på två dagar (en heldag och två halva).

Till nästa gång ska jag ha med en liten påse att lägga skräp i, nu fick jag ha det i byxfickorna tills tillfälle gavs. Sällskap är trevligt på kvällen, det ska med nästa gång. Fick en släng av lappsjuka att sitta och glo på ett hav och en horisont långt därute.

Bästa sakerna som jag hade med var bland annat gasolköket. Liten och smidig. Kanske det var fel på första tuben eller så här efteråt, kanske jag inte hade skruvat åt tändaren ordentligt så jag inte fick nytta av all utlovad brinntid. Styrväskan där jag hade det nödvändigaste, var mycket praktiskt. Nära till hands, med karta ovanpå och lätt att ta med, med sin bärrem när jag lämnade cykeln.

Totalt avverkade jag 236 kilometer på 11:45 i rulltid. Vilket gör ett rullsnitt på 20 km/h. Inte illa pinkat med 25 kilograms packning! Noterade att jag stod still ungefär ytterligare 50% av tiden, så totalt ungefär 17 timmars färdtid, inklusive stillastående och rulltid.

Nej, någon rauk såg jag inte. Jag cyklade nog förbi allihopa. Ännu ett skäl att göra om det hela.

De tre dagsetapperna
Dag 1:

Dag 2:

Dag 3:

hälsa, velo noir

Vätternrundan 2011

6 kommentarer

Efter bara några timmars dålig sömn i en lokal med massa tjatteregon som inte kan hålla käft när folk försöker sova, klev jag upp två och inmundigade frukosten i lugn och ro. Klädde på mig och rullade ned till starten som skulle vara 4:04 och träffade de andra. Lite småkallt, men inte så jag frös. Visste att det skulle bli varmt när vi kommit igång. Började som grindvakt med Jonas, och det var faktiskt rätt behagligt och trevligt att ligga där. Jonas hade nästan stenkoll på allas namn, och sa till när den som var sist i högerledet skulle växla över till vänster. Jag lärde mig rätt många namn med tiden, så det var en bra lektion i minneshantering.

Det var bra mot- och sidvind ned mot Jönköping, men vi höll ett bra rullsnitt på cirka 31,5. Tyvärr så gick en kille på hjul redan efter några mil och fick smaka asfalt. Men varken han eller cykeln fick några skador, så vi drog vidare allihopa. Vi hakade på en sub 9 grupp tidigt och kunde ligga bakom och rulla med. Men på något sätt så började vi köra om och vi var en del i båda grupperna som undrade med ett flin varför en sub 10:a kör om en sub 9:a. Hejhej till Lizette som ledde den gruppen.

Före Jönköping kom Lisette ikapp oss och hade tappat bort sin grupp. Så hon lade sig bakom oss ett tag. Han även se Johanna och Paula vid en omkörning och hann både heja och få ett svar tillbaka. Där nånstans så kom även en annan sub10-grupp ikapp oss, och Carolina gick upp jämsides med mig och frågade om farbror behövde hjälp. Sådär höll hon på och terroriserade oss med glada tillrop ett tag. Backarna ned till Jönköping plockades därför i ett nafs med sådana roliga kamrater med glatt humör. Allt kände roligt, trevligt och behagligt utan några problem.

Genom Jönköping gick det det kanske lite långsamt och efteråt hamnade vi i någon komfortzon. Så efter splash & go:n strax efter Fagerhult proklamerade Jonas att vi ligger lite efter schemat och var tvungna att öka farten lite. Rullsnittet hade sjunkit till 30,4. De värsta backarna var över och vi skulle få medvind minst 10 mil till, så det skulle bli en enkelt match. Men det var då det började.

Antingen var fartökningen på gränsen till vad jag klarade, eller så var det bara ryggen som inte fått vila ordentligt efter fyra timmar i bil och fyra timmar på en inte hundra procentigt komfortabel luftmadras. Eller så har jag för dålig styrka i korsetten. Förty, efter 17 mil och några förningar, som i sig gick bra, började ryggen göra ont. Och det blev bara värre. I Hjo gick jag ned som grindvakt för att spara på ryggen, men det blev inte bättre. Det gjorde riktigt jävla ont helt enkelt. Och ryggvärken gjorde att jag inte kunde ta i ordentligt i backarna, utan jag blev efter uppför, men kunde spurta ikapp. Det var alltså inte benen som var trötta eller slut, de var pigga. Snackade med Anders och han försökte peppa mig, vilket var snällt. Men eftersom jag började tappa uppför, så riskerade jag att sinka de andra. Så vi gjorde upp, att jag hänger med så länge det går, och tappar jag, skulle de strunta mig. Vilket skedde redan i nästa backe.

Gick ut på en p-ficka och drog några sträck med Linnex på ryggen klädde på mig och drog vidare med bara något lägre fart. Det var bra en stund i ryggen, men sen blev det bara värre och värre. Sänkte farten mer och stannade flera gånger och insåg att det kommer inte fungerade. Efter tre mil strax före Karlsborg, kom en sub11:a ikapp mig med bla Petter och Peter jag körde ihop med på Roslagsvåren. Vi hejade glatt på varandra, Där vid depån anmälde jag att jag ville bryta. Lämnade in nummerlappen och chipet och hade sån tur att skambussen hade en plats över och precis skulle gå mot Motala. Därinne satte andra som brutit av flera skäl. Men det gick inte fort, det saknas vägren in mot Motala och det var mötande trafik, så bussen fick ligga i cykelfart hela vägen. det tog lika lång tid som om jag cyklat med gruppen. Så jag kom fram till målområdet ungefär samtidig. Tog min mattallrik och öl, men blev ju utan medalj.

Kollade på nätet och såg att min grupp hade gått i mål på 9:37. Bra jobbat! Och lite surt, för det hade varit kul och fått följa med ända in.

När jag käkade maten kom reflektionerna. Distansen klarar jag av, har cyklat både 30 mil och 20 mil förr, och iår minst två stycken tjugomilare. Och jag kan cykla snabbt numera, utan problem över 31,5 i rullsnitt. Men kanske jag inte klarar av just kombinationen cykla fort en lång sträcka. Får jag samma utvecklingskurva till nästa år, som från förra året, kommer det inte bli några problem alls om jag försöker igen.

Det jag däremot ska satsa på rejält, är att öka bålstabiliteten, om det nu är det som är problemet. Har ju cyklat både långt och länge förut, utan ryggproblem. Jo en gång, och då visade det sig att sadeln var 5 millimeter för lågt. Vet inte hur sadelhöjden var idag. Borde ha mätt den. Dock har jag gått några gånger hos naprapaten det här åren, för att ryggproblem tilltagit, och fått lite övningar. Men dags att ta ett större grepp om problemet. Sen skadar det kanske inte att få bort extradäcken runt magen. Räcker med två extraslangar i sadelväskan.

Är lite besviken att jag var tvungen att bryta, men det kändes rätt då och nu såhär efteråt. I övrigt gjorde jag allt rätt. Rätt klädsel, rätt val av dryck; två flaskor med Vitargo och två med Resorberat vatten. Och sen påfyllning för en omgång till vid den där splash & go. Benen blev heller aldrig trötta, hade mer att ge, men det var ju ryggen som bromsade.

Nu ska jag försöka sova i lokalen med alla egon som snackar och stör utan hänsyn till de som försöker vila. Räknar med att Johanna och Paula inte är imål förrän framåt åtta tiden så vi kommer nog inte iväg förrän framåt tio ikväll.

Trots mina ryggproblem är jag ändå hyfsat nöjd. Gruppen var väldigt stabil och bra, även om jag var lite skeptisk till vissa innan. Vi var duktiga på att ropa kommandon och repetera. I korsningar och uppför höll vi hop riktigt bra. Ledarna Jonas och Anders var super hela tiden. De höll ihop oss, manade på oss, höll reda på allas namn, höll kol på tiden, sa från om vi gjorde något fel. Allt var perfekt i gruppen. Tack alla i sub 10A för förmånen att få åka med er och ett sort tack till Jonas och Anders för superbra ledning!

Jag har lyft mig rejält från förra året och cyklar riktigt snabbt nu. Tack vare genomtänkt träningsplanering och jag fick av Gunilla. Tack! Nästa år är jag ännu snabbare och kommer inte ha några ryggproblem alls. Jag SKA under tio timmar. Om det nu inte går med sub nio…

dryck, hälsa, velo noir

Abstinens

Lämna en kommentar

Planen var att sluta dricka kaffe helt denna vecka, för att vänja mig av med behovet lagomt till lördagen. Syftet är att minska vätskedrivningen genom att inte intaga koffeinhaltiga drycker. Men det går lite sisådär.

I måndags blev det bara en dubbel espresso i latten, och inget mer på hela dagen. Normalt dricker jag minst tre till fyra koppar på jobbet. Men receptionisten tyckte jag var lite gnällig som upprepade mantrat ”kaaffee” stupp i ett. När jag kom hem somnade jag en timme. Dock så sent att jag sen fick svårt att somna när jag tog kvällen. I tisdags tog jag bara en enkel espresso i morgonlatten. Men jag somnade en stund i vilrummet efter lunchen och var tvungen att ta mig en liten kopp för att överleva resten av dagen. Igår lyckades jag hålla mig från kaffedrickandet på jobbet, men så sov sov jag en timme när jag kom hem. Idag är det inte mycket bättre. Ögonen går i kors och jag vilade en stund i vilrummet. Får sova en stund när jag kommer hem efter jag hämtat Gunillas bil och hämtat Klonen från bussen.

Självklart vet jag att koffein är centralstimulerande och uppiggande. Men inte trodde jag att jag skulle bli så här trött och slö utan kaffe. Hela min sömncykel blir rubbad i brist på denna stimula. Hur ska det gå på lördagmorgon klockan 2 utan kaffe?

hälsa, träning, velo noir

Bröna från Österrike

Lämna en kommentar

Det man inte har i huvet, får man ha i bena. Och några ben hade jag inte alls idag. Att köra ett distanspass bara 12 timmar efter ett hårt pass med fartlekar spurter och annat skoj, var vågat. Jag tog en chansning och det höll. Två mil, sen började bena gnöla.

Nackagänget utlovade distans på 14-20 mil med ett rullsnitt på 28-30 km/h. Och det klarade vi galant. När vi skiljdes åt vid Tyresö, låg rullsnittet på 29. Får anses godkänt dagen efter. Annars underkänt, jag som nu klarar både >31 och måste klara 33.

Hade inga problem att hänga med på platten, men uppför märktes tröttheten mer å mer. Vid Rosenhill erbjöd jag mig att avvika för att inte sinka de andra, men vår ledare Björn ”tvingade” mig att fortsätta. mest troligen för att Björn inte hittade på Södertörn och hade utsett mig till vägväljare. Jag både hittar och hade gps. Blev några felkörningar, men alla var nöjda med vägvalet.

Ingen leverpastejmacka den här gången. Får vara slut såna dumheter, benen dör ju bara. Blev två feta wienerbröd istället. En i vardera benet. Dom satt fint.

hälsa, träning, velo noir

Svaret är troligen två

Lämna en kommentar

Hur många liter ösregn får det plats i skorna, i handskarna, skoskydden och i byxans stoppning? Kunde krama ut åtskilliga deciliter ur alla kläder. Det var dock uppehåll när vi var i Brottby, där alla i klungan skanderade KORV när vi äntligen såg den efterlängtade korvdepån. En trevlig och jämn sjumannaklunga som hjälptes åt, höll igen uppför, spurtade på nedför, skojade och snackade. Bland den trevligaste klungan jag kört med. Kanske det miserabla vädret fick oss att försöka muntra upp oss? För jag var blöt ända inpå benmärgen. De flesta i klungan ska köra sub 11 och är de sådär trevliga på Vättern, hotar jag med att byta grupp.

Tack Gunilla för skjutsen och korven!

Stôni är jag, men det finns gränser för tolamådet. Det här tränade inte bara konditionen, styrkan och humorn. Utan framförallt pannbenet

cykel, hälsa, livet

Här men inte där tut tut

Lämna en kommentar

Då min GPS ju visade helgalet, hade jag inget koll på hur långt vi hade cyklat och hur långt det var kvar. ”Tänk inte så”, sa han”. ”Fundera bara på hur långt det är till nästa kontroll”. Okej, så jag frågade hur långt det var till Gnesta. 17 kilometer var svaret. Slug som jag var frågade jag ”vad får jag för svar när jag frågar samma sak i Gnesta”. Femtiotre blev svaret. Bra,nu visste jag hur långt det var kvar från Vagnhärad.

Och så är det väl vi ska se på livet. Ta en dag i taget, inte tänka så mycket på vad som kommer sen. Vara närvarande här där vi är nu, istället för att längta någon annanstans därborta. Så nu ska jag gå och lägga mig här där jag är. Godnatt.

gudarnas betraktelser, hälsa, känslan

Sömntut tuta

1 kommentar

– Nytt rekord, utbrast receptionisten när jag kom till jobbet.
– Andra gången den här veckan du kommer före nio.

För så är det. Normalt sover jag kanske 7,5 till 8 timmar per natt. Men numera sover jag mellan 8 och 9 timmar per natt. vet inte vad det beror på, jag går och lägger mig mellan tio och halv elva på kvällen. Kanske det är vintermörkret jag är trött på. Eller får för lite hångel? Eller helt enkelt dags att stänga av extraelementet i sovrummet så det inte blir för varmt när jag sover?