Kategoriarkiv: hälsa

familjen, hälsa, livet

Hackade dagar utan rytm

Lämna en kommentar

Så var det måndag igen efter en veckas höstlov med Klonen. Visst var det skönt att få rå om honom i en hel vecka. Men jag tycker inte jag varit annat än ledig senaste halvåret. Känns inte som jag riktigt kommit igång efter semestern i juli. Tiden har varit så upphackat av flera orsaker. Mest på grund av axelluxationen i somras, som gjorde att jag först var sjukskriven i två veckor. Sen blev dagarna så upphackade när jag rehabtränade flera gånger om dagen. Fick ingen vardagsrytm alls.

Antalet cykeldagar under sommaren kan jag räkna på ena handens fingrar. Mest beroende på att jag inte ens fick cykla till jobbet utan tog tunnelbanan. När jag väl började cykla i början av oktober och känslan av vardag och rytm infann sig, så kom då höstlovet. Och nu är det bara två månader kvar till jul. Det är kul med jul, men jag vill känna att jag kommer igång med vardagsrutinerna igen. Cykla oftare, inte bara till jobbet. Styrketräna hela kroppen, inte bara axelrehab. Göra matlådor för varje dag, inte äta lunch ute. Ja, göra allt det där vanliga vardagslunket mer och oftare. Komma in i rytmen igen.

gudarnas betraktelser, hälsa

Den dödligaste cancerformen glöms bort

2 kommentarer

Det är bra att dödliga sjukdomar uppmärksammas och pengar samlas in till forskningen. De behöver alla pengar de kan få. Men det är svårt att som givare att ta ställning till vad som är relevant eller inte. Just nu pågår en kampanj mot bröstcancer och många stöder den med att bära ett rosa band. Det är bra, det är en god gärning. Vi får intrycket att bröstcancer är en vanlig sjukdom, den vanligaste cancerformen i Sverige. Vilket är helt fel. Är vi är förda bakom ljuset?

Beroende på var man söker fakta, får jag fram att mellan 6300 och 7000 kvinnor får diagnosen bröstcancer varje år. Av dessa diagnostiserade kvinnor dör cirka 1500 kvinnor per år. De flesta opererar bort det drabbade bröstet, vilket för många är en katastrof. Det är hemskt, det är tragiskt.

Men det talas väldigt tyst om det absolut vanligaste cancerformen, som är vanligare än bröstcancer. Det är prostatacancer. Cirka 10 000 män får diagnosen prostatacancer varje år. Av dessa dör cirka 2500 per år. Behandlingen mot prostatacancer är att operera bort tumören och i nästan alla fall ger det biverkningar som inkontinens och impotens.

Det är alltså många gånger fler män som drabbas av prostatacancer och dör av den, än vad det är kvinnor som drabbas och dör av bröstcancer. Vems sexualitet blir mest lidande, en impotent man eller en enbröstad kvinna? Vem får svårare att klara vardagen, en man som hela tiden kissar på sig, eller en kvinna med bröstprotes?

Varför har det blivit såhär, varför är det bara kvinnans lidande som belyses? Som hela deras personlighet, kvinnlighet och sexualitet ligger i ett bröst. Borde vi inte uppmärksamma den mest dödliga cancersymtomen, prostatacancer minst lika mycket som bröstcancer, eller ännu mer? Var har jämställdhetsivrarna tagit vägen? Eller är det en tävling, där den cancerformen med bästa reklambyrå och lobbyister ”vinner”?

Referenser:
Prostatacancer.nu
Medical link, prostatacancer
Internetmedicin, prostatacancer
Cancerfonden, prostatacancer
Socialstyrelsen, mammografi
Medical link, bröstcancer
Cancerfonden, bröstcancer
Rosa bandet

hälsa

Lika lång som mig själv

Lämna en kommentar

– Spänn rumpan och slappna av!

Uppmanade den andra naprapateleven och drog i mina ben, för att konstatera att vänsterbenet var två millimeter längre. Hon klämde på ländryggen men hittade inga spänningar som kunde orsaka olika långa ben. Samtidigt tryckte min ordinarie elev på den onda infra, den muskeln som smärtar redan vid lätt beröring. Vilket himmelrike, fyra unga kvinnliga händer på min kropp samtidigt. Vilket paradis!

Det är svårt att slappna av i nacken, när någon leker fotboll med ens skalle. Utan förvarning vred hon till och det knäckte till i nacken så det ekade i hela skallen. Hon förstod det inte själv sa hon, hur en spänning i nacken kan fortplanta sig genom och kroppen och göra benen olika långa. Men nu var mina ben lika långa igen. Skönt!

hälsa, livet

Nybliven högerhänt

3 kommentarer

Efter att i nio veckor styrt datormusen med vänsterhanden, tyckte sjukgymnasten idag att jag kunde börja försiktigt med högerhanden igen. Jisses, det var värre att återgå till högerhanden, än vad det var att förut börja med vänsterhanden. Det här var ju dretsvårt! Trodde högerregeln satt i ryggmärgen, att det var som att cykla; bara köra på liksom. Inte då. Det här är vingligt som attan. Känner mig som nybliven högerhänt. Det här blir en lång eftermiddag.

familjen, hälsa

Oväntat besök

3 kommentarer

Klonen pratar väldigt tyst i normala fall, men när jag knappt hör honom i mobiltelefonen förstod jag att något var fel. Det var högtalaren som var kass i mobilen. Så imorse fick jag en ny svart liten sak. När jag gick för att rehabträna, ringde jag Klonen för att testa om jag kunde höra vad han sa. Vilket jag gjorde, och det med besked. För när jag frågade vad han gjorde fick jag svaret ”sitter på bussen på väg till dig”! Skämtar han aprillo? Det var ju inte alls vad vi planerat, det var först nästa helg han skulle komma. Han hade helt enkelt tagit fel fredag.

Tänk om jag inte fick för mig att provringa till honom? Eller om jag rest bort den här helgen? Då hade han stått där på Cityterminalen ensam och övergiven. Något fick mig att ringa det där samtalet, en halvtimma innan han kom. Ska jag bli religiös nu , eller tro på små troll under gatstenarna?

hälsa

Trött, långsam och sen

4 kommentarer

Nackdelen med att vakna utan väckarklocka har jag märkt av den senaste veckan. Kommer upp mellan halv åtta och åtta. Den tiden då jag helst gärna redan vill vara på jobbet, för att slippa alla vardagscyklister som vinglar omkring. Saken blir ju inte bättre av att jag tar min singlespeed med utväxlingen 32/18 till jobbet. Normalt tar det cirka 18 minuter att cykla till jobbet, idag tog det 28.

Min kropp får det den behöver, inte vill ha. Vad min kropp vill ha, är det något helt annat än vad den behöver. Behöver min kropp sova tio timmar två nätter i rad, så får den det. Lade mig tio igårkväll och likadant i förrgår. Och ändå sover jag till nästan åtta. Men är det någon som vet hur mycket min kropp behöver i sömn, så är det just min kropp. Och jag lyssnar på min kropp.

hälsa

Sne och vinn hela jag

Lämna en kommentar

Hon körde in båda sina tummar i nederdelen av skuldrorna och konstaterade kallt att ”den högra skuldran sitter så här mycket högre upp” och måttade två centimeter med tummen och pekfingret.

Så snett har de överarbetande musklerna dragit mig, för att rotatorcuffen blivit skadad och inte hållit emot. Åter liggandes på magen igen tryckte hon till med båda händerna rakt på ryggraden så det knakade till, och den inandningen jag precis höll på att göra, trycktes ut. Där låg jag totalt platt nedtryckt i bänken utan luft, och jag riktigt hörde hennes tysta triumf.

Näst efter själva luxationen, är det här de mest smärtsamma jag varit om. Jag håller andan, stönar och småskriker av smärta. Det gör så inihelvete ont när hon försöker mjuka upp mina stenhårda muskler med sin råstyrka. ”Du tål mer än de flesta”, sa hon. Jisses, hur smärtsamt måste det inte då vara för de andra?

hälsa, livet, mat

Jag blir så chokglad chokglad

6 kommentarer

Att hitta fin och god ljus och mörk choklad i affärerna är inte så svårt. Svårare är det att hitta fin och god vit choklad. Så jag tänkt inhandla lite sådant på årets Chokladfestival.

Vid Femtorps bord utbrast en säljare ”dig känner jag igen!” när jag sträckte fram handen för att ta ett smakprov som han höll fram. Jo, det var av honom jag köpte ett kilogram vit Opal på förra årets mässa, efter en lång diskussion om smak och tycke. Den chokladen är av den krämiga och feta sorten, inte den torra och dammiga som är vanligast.

Han måste träffa tusentals besökare på mässan varje år. Så det är imponerande att han kommer ihåg mig efter ett år. Känner mig smickrad som kund och människa. Choklart köpte jag Opal av honom iår med. Tog emot påsen med den köpta chokladen och tackade med orden ”vi ses nästa år”, varvid han svarade ”ja, det gör vi”.

Jag blir så chokglad chokglad!

hälsa

Nada prat hos naprapaten

Lämna en kommentar

Till slut blev muskelproblemen runt skuldran så illa, att jag fick börja med Citodon igen för att kunna sova. Vår massörska på jobbet kommer bara varannan vecka, så hon lyckas inte lösa mina problem. De hinner tyvärr förvärras. Tog kontakt med Naprapathögskolan och fick en tid.

Naprapateleven uttryckte stor förvåning över mina stenhårda muskler och fick kämpa hårt med dom. Det blev inte mycket sagt när jag låg där på britsen och fick behandling. Orkade bara under de trettio minutrarna stöna, hålla andan, skrika ut av smärta så det kom in en handledare och undrade hur det gick, samt vara nära att svimma.

Sitter nu på jobbet med otrolig värk runt högerskuldran. Det skulle jag ha i två dagar sa hon. Bara en vecka kvar till nästa gång, då jag får känna riktig smärta igen. Vad skönt det ska bli!