Kategoriarkiv: hälsa

Ambivalent tillfredställelse

Hela dagen har varit fylld av ambivalenta tillfredsställelser för hela mig. Första tillfredsställelsen var naturligtvis den obligatoriska gröten och morgonlatten som gav den där härliga magkänslan. Tömde sedan lite av min tomhet med den själsliga terapin, en ganska så ambivalent upplevelse. Men den är ett nödvändigt ont.

Direkt efter det iväg till den kroppsliga terapin och naprapaten J med sin lätt klingande värmländska. Han tryckte och klämde ytterst lite, men det är märkbart bättre. Mindre är mer! Kan hänga ihop med att jag nu tränar varje dag och sakta sakta blir starkare i kroppen. Blev en skön tillfredsställelse efter ett svettigt styrkepass på gymmet.

Även intellektet fick sin gymnastik då jag sänkte en skrivarserver så 4000 användare blev drabbade. Tredje gången på tre dagar. Nytt personligt rekord! Jag är dock lite ambivalent till att vara så populär hos serverjouren, där alla hörde av sig till mig hela tiden.

Dagen avslutades med ett besök på fLiM där Knivflickan aka Hanna dj:ade. Jag är dock lite ambivalent till ambient musik, vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det.

Helt enkelt en vanlig tillfredsställd dag i mitt ambivalenta liv.

Alltid någon som har det värre

Det är lätt att bli ömklig när såren inte vill läka så fort som jag vill. Då känns det som det är mest synd om mig i hela världen. Men det finns alltid de som har det värre, fick jag erfara idag. Som kvinnan som just skulle flytta in i en ny bostad, vilken brann upp bara några dagar innan inflyttningen. Nu är hon bostadslös, för den andra hade hon ju sagt upp. Hur hemskt är inte det?

Eller som på spinningen. Tyst kämpar jag med cyklarna som är för långa för min kropp, så jag får ha sadeln så långt fram det går. Ändå sitter jag långt fram på den och känner mig lätt penetrerad av sadelspetsen. Sadeln ja, den är ett eget kapitel i bedrövelsen. De är alldeles för mjuka så de ädla delarna pallar max en timme, trots att jag har cykelbyxor. Men så idag knatade det in en liten dvärg och klättrade upp på en cykel. Jag hann inte fundera länge på hur han som är så kort skulle fixa de stora cyklarna. Han stod helt enkelt upp hela passet och trampade på.

Det är nog dags att jag omvärderar mitt eget lidande.

Allmänna måndagsfunderingar

Äntligen måndag! Tillbaka till vardagen och rutinerna. Bort från blöta fester på finlandsfärjor och tråkiga söndagar. Fick idag en extra inspirationskälla, vilket fick mig att ta i extra på träningen idag. Börjar redan känna att styrkan sakta återkommer och jag kan göra nästan alla övningar utan att axeln smärtar. Nu ska den jävla skithöstens ihopsamlade extrakilon bort. Basta!

För mycket av en god idé

Vitlök är bra mot förkylning. Ingefära är bra mot förkylning. Chili är bra mot förkylning. Sägs det. Borde det inte då vara praktiskt att blanda i allt i gröten på en gång? Tyckte det lät som en jättebra idé, tills jag skulle äta det. Det var nog vitlökssaltet som förstörde det hela.

Bokslut över ett kaotiskt år

Inför årets sista skälvande timmar ska jag försöka göra ett bokslut. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att året helt enkelt varit ett turbulent år, med mycket varierat resultat i många saker. Har upplevt året lätt kaotiskt så jag redogör de viktigaste händelserna på samma sätt, utan inbördes ordning varken kronologiskt eller känslomässigt. Bara som det dyker upp i skallen.

Under 2007 träffade jag en underbar kvinna som var fantastisk på många sätt och viss – tyvärr sket det sig av många olika orsaker. Klonen och jag åkte äntligen till Paris där regnet vräkte ned i stort sett varje dag. Axeln luxerade med lång rehab till följd, som ännu idag inte är helt återställd. Har äntligen tagit tag i min personlighet, och arbetet går utmärkt framåt. Köpte ny ram och byggde mig en riktig singlespeed som är underbar att cykla på.

Saker jag lärt mig under 2007 är att våga! Våga känna, våga att våga mer. Lärt mig att inte köpa ny säng två dagar före en luxation. Cykla inte hemifrån med obäddad säng om du tänker komma hem mitt i natten efter 8 timmar på akuten halvhög på morfin.

Vad jag önskar mig till 2008 är det mest banala man kan önska sig. Det är god hälsa, att få vara frisk helt enkelt. Vill slippa både fysisk och själslig rehab. Iallafall inte samtidigt, det sliter på sömnkvaliten att ha ont i både kropp och själ samtidigt.

Vill här tacka alla vänner av alla dess slag, internetvänner och ”riktiga” vänner, och önska er ett gott 2008. Tack för allt stöd under mitt kaotiska år!

Bättre och bättre dag för dag

Nu vänder det, vi går mot ljusare tider, framtiden är här. Eller som Ernst Rolf sjunger i den gamla revykupletten från 1923:

Bättre och bättre dag för dag,
bättre och bättre dag för dag.
Bara glädje hjärtat rymmer,
strunt i sorgerna och alla bekymmer!
Om än ställningen är svag, så säg med välbehag:
Ah-ah-ah-ah-ah-ah-ah!
Det går bättre och bättre dag för dag.

Jag mår bättre än någonsin och det märks tycker vännen A. Och det blir bara bättre och bättre dag för dag. Jag har äntligen tagit tag i mina surdegar, och är en bra bit på väg. Har dock lite träningsvärk av allt knådande, men ur det här kommer en starkare och bättre Bruse. Det är jag övertygad om.

Idag är det den mörkaste och kortaste dagen på hela året. Det är vintersolstånd och nu vänder det. Och om exakt 3 månader är det vårdagjämningen då natt och dag är lika långa. Jag går mot ljusare tider, min framtid är här. Det går bättre och bättre dag för dag.

Varför det heter lingonalmanacka

Ny almanackor har inhandlats och det får mig att tänka på varför det heter lingonalmanacka. Många tror att lingonalmanackan heter så för att den är dekorerad med lingonris runt om. Men det är fel. Den heter så för att morsan och syrran skrev upp sina mensveckor på den när jag var liten. Redan då innan jag själv var i puberteten, lärde jag mig att hålla koll mina kvinnors mensperioder. Det är helt enkelt nödvändigt i ren självbevarelsedrift att veta när det är läge att ligga lågt.

Livsfarlig glömska

Glöm inte andas, ryter massörskan till mig, jag vill inte ha några döingar på bänken! Naprapaten frågade något liknande: du andas väl?!

Kroppen borde kunna sköta det där med att andas själv tycker jag. Ska jag behöva tänka på det, eller behöva bli tillsagd? Ja, tydligen. Har funderat på varför jag håller andan ibland. Tydligen gör jag det när jag hamnar i de båda ytterligheterna av smärta respektive njutning. Som vid ordentlig massage eller när sexet är gôrgrymt. Då håller jag tydligen andan och skrämmer min omgivning. Förlåt mig, kan inte rå för det, sluta göra det så skönt för mig. Nej, förresten… sluta inte!!!