Vaknade nyss med en fadd smak i munnen. Det var inte segerns sötma, det var en bitter eftersmak. Helgen var underbar på många sätt och vis; många trevliga människor, god mat, hög stämning och mycket cykling. Avslutningen igår kväll kunde gärna fått vara i samma sköna stil. Efter några glas vin rann allt bara rakt av mig och ned genom parketten till grannarna under. Fastnade i soffan halva natten och det blev inte mycket kvalitetssömn inatt. Just nu känner jag mig både mentalt, fysiskt och emotionellt tom. Behöver påfyllning…
Kategoriarkiv: hälsa
Återfall
Det blev bättre i helgen, men så igår sjönk jag djupare och djupare i kontorsstolen. Gav upp efter ett telefonmöte och cyklade hem för att vila. Men det är tråkigt att vara hemma sjuk och ensam, när man kan vara sjuk tillsammans. Åkte och väckte fröken L som låg och snusade. Med mig tog jag diverse huskurar som jag tänkte vi skulle inmundiga tillsammans. Vad sägs om en kopp kanelthé med en pressad vitlöksklyfta, en tesked färskriven ingefära, en tesked honung samt valfri trevlig mängd 80%-ig Strohrom? Mumsfilibabba! Till efterrätt några Esberitox och en Berocca brustablett. För bästa effekt upprepades delikatessen imorse till frukosten. Iallafall gjorde jag det.
Smittorisk
Verkar som det är något som går, många är hemma med feber. Själv har jag inte feber, men känner mig lite seg. Tryckte i mig esberitox och mörk rom igår för att förhindra att det bryter ut. Då jag inte vill missa SSSM08, så är jag hemma idag och låter kroppen vila inför helgen. Tror dock inte att jag blev smittad under gårdagens långlunch, så snabbt bryter det inte ut efter bara några timmar. Däremot tror jag hon har smittat mig med något annat trevligt.
Myggattack
Det var inte förrän i lördags som jag kom på att jag inte upplevt en enda mygga under hela sommaren. Deras frånvaro har gjort att jag glömt bort deras totala existens. Det beror på den torra sommaren, men jag har bara inte tänkt på det. Det var där på Höjden, söder om Nyfors på Sörmlandsledens trixigaste ställe med trappade spänger uppför skogen, som jag i lördags kom att tänka på det. Myggorna helt enkelt attackerade oss! Annars brukar mygg vara lite loja, komma en och en och leta runt lite på kroppen. De var aggressiva som knott, de var små, anföll i grupp och var jävligt ettriga. Det kliar fortfarande på vaderna efter attacken. Och självklart så hade jag glömt myggstiftet hemma, det stod bra där i badrumsskåpet. Har ju inte behövt använda det på hela sommaren, så jag har glömt bort även myggmedlets existenslängs därinne i skåpet. Och tro inte att jag kom ihåg det ikväll på tisdagsrajden! Nej, så enkelt är det inte. När skymningen började falla vid halv åtta fick jag nog, mörker och överkåta mygg var inte en behaglig kombo. Åkte hem för en klådorgie i soffan.
Inte redo
Hela sommaren har jag funderat på det där med att få höger stortå stelopererad. Tyckte inte jag fick något vettigt svar av läkaren när jag var på Nacka sjukhus i våras. Så jag beställde ett telefonmöte. Berättade att de akuta problemen jag hade i våras är borta, tack vare nya gympadojor i en storlek för stor och nya rymliga cykelskor. ”Jag har andra roliga operationer att göra”, sa hon med lätt ironisk skämtsam ton. Vi kom därmed överens om att vi gott kunde vänta med operationen till oktober november.
Riskabelt beteende
De såg konstiga ut, klädde sig konstigt, lät konstigt. Och vid Gullmarsplan stormade det in fler i vagnen. Det tog en stund innan jag förstod vad det var. Det var människor. Såna där människor som åker tunnelbana till jobbet. Såna där människor som jag undviker i största möjliga mån för att slippa bli sjuk. För jag är aldrig så frisk som när jag inte åker tunnelbana. Inte en droppe snuva har jag haft sen jag började cykla i mars. Inte en hostning. Ingenting.
Varför utsätter jag mig för det här då? Jo, jag ska träffa fröken L efter jobbet och det regnar. Känner mig inte riktigt bekväm i regnkläder när vi ska gå på lokal. Vill känna mig representativ första gången. Därför offrade jag nu både min hälsa och mitt anseende med att åka kollektivt.
Istället för anabola
Till slut tröttnade jag och hämtade mobilen och lurarna. För det mesta brukar musiken på gymmet vara en bra monoton blandning, men efter några veckors ändlös vit rapp i slötempo, tyade jag inte längre. För första gången körde jag egomusik när jag tränade, och det blev nya Civil Disobedience med Leæther Strip. Då kan man snacka om upbeat! Garanterat 180 bpm, jämfört med den vita slörappen på typ 20. Och vilken vitamininjektion det blev! Blev superstark i alla övningarna och fick öka tyngderna två tre snäpp. Så här ska jag alltid göra i fortsättningen, absolut inget under 120 bpm.
Inget jubileum att fira
Igår var det ett år sen luxeringen. Var det något att fira? Näe, tyckte inte det. Iofs sa någon läkare att det kan ta upp till två år innan det är helt återställt. Tydligen. Det har under det här året iallafall gått i vågor. En månad efter själva luxeringen ställde jag upp i sm i singlespeed utan problem. Två månader efteråt cyklade jag sex mil på Witch Rajden genom en blöt Roslagsskog. Sakta blev jag bättre under hösten med hjälp sjukgymnastik. Men över julen fick jag ett rejält bakslag. De var då värken i skuldran började, och jag besökte både naprapat och senare en ny sjukgymnast. Sakta sakta började det bli bättre igen under våren, till och med så bra att jag för några nätter kunde sova precis i vilken sovställning som helst utan smärta. Och med tre veckors helt uppehåll i styrketräningen under semestern, var det bra för ett tag. Riktigt bra. Men med trängseln i natt upptäckte jag att det inte var så längre. Värken kom tillbaka i visa ovana sovställningar. Men jag klagar inte, helt självförvållat. Nu är det bara ett år till…
Påvänjningskur
Förspelet till kräftskivan var nästan tre timmars cykling i skogen tillsammans med 15 posörer. Tecknet att det behövs göras oftare, var att pulsen var över 80% hela tiden, stundtals nästan 90%. Jag behöver helt enkelt cykla oftare tillsammans med andra som drar som harar. Annat som behövs göras oftare, är att sitta på ett tak och kalasa. De andra käkade kräftor, men jag och Klonen åt annat. Vi fick åka hem efter några timmar, för stackarn satt och skakade tänder, trots att det var över 16 grader. Han behöver sitta still i sensommarsvalkan oftare och vänja sig. Under sommarlovet har han blivit bortskämd med sommarhetta eller att alltid vara i rörelse och hålla värmen. Det är lätt att tappa fokus vid ledighet, det fördärvar hälsan helt enkelt.
Utnyttja läget
Mitt sjukvårdsfrikort går ut nästa vecka. Kanske ska vara lite sjuk och gå på lite läkarbesök och få lite allmän vård lite sådär bara?