Kan förstå att man förr hade tegelbruk ute på Bogesundslandet. Hela ön är ju gjord på lera. Det var slirigt, halt och alldeles underbart. Solen värmde och leran sprutade. Säkert bra för hyn, jag kommer se ut som en 20-åring imorgon. Just nu befinner sig en stor del av Bogesundslandet i badkaret och har bildat en kletig propp i avloppet.
Kategoriarkiv: hälsa
Hitta fokus
Kände mig ofokuserad igår, så till den grad att jag inte orkade träna. Så ofokuserad att jag inte ens orkade åka till jobbet. Tillräckligt avtrubbad för att iallafall orka gå till tvättstugan och ta en promenad, men inte mer. Kände mig lite mindre ofokuserad imorse när jag cyklade till jobbet, men jag minns inte riktigt hur jag kom hit. Det är lite luckor. Tror jag avstår från stigcyklingen ikväll och all styrketräning denna vecka. Satsar istället på att hitta fokus igen. Mitt fokus, för det är helt borta.
Hälsans dag
Det var inte förrän jag kom ut på gatan med cykeln, som jag förstod varför det var så tyst på morgonen. Det är alltid tyst och lugnt i mitt hus på morgonen, men idag var det ovanligt tyst och lugnt, nästan så jag kunde gripa tag i lugnet. För där på trottoaren stod en lång kö av människor som väntade på ersättningsbussen för tunnelbanan. Då förstod jag vad tystnaden berodde på, det var frånvaron av tunnelbanetågen. Tåg som passerar mitt hus var tionde minut i vardera riktningen, men som jag aldrig annars hör, de har alltid funnits där. Men nu när de inte gick, var frånvaron och tystnaden så påtaglig. Vad fort man vänjer sig vid ljud.
Tydligen hade det varit stopp en längre tid och folk verkar ha gett upp att vänta på ersättningsbussarna. På vägen in till stan var det lämmeltåg av promenerande människor. Hela vägen från Sofielundsplan utefter Nynäsvägen och över Skanstullsbron var det promenerande människor. Och de verkade inte lida, de verkade må riktigt gott i den svala morgonluften. Stockholmarnas hälsotal måste slå nya rekord idag, med så många promenadkilometer avverkade på samma morgon. Själv cyklade jag med ett lyckligt leende till stan, helt oberoende av Europas sämsta lokaltrafikföretag.
Vill ha mer
Ganska snabbt sjönk jag ned några decimeter genom bänken och försvann. Allt bara flöt iväg, tankar, kroppsdelar samt uppfattningen om tid och rum. Det var inget som irrade runt, inget som klämde, inget som oroade. En total upplevelse av att bara vara. Tyvärr varade det bara en halvtimme och nu vill jag ha mer. Mer av närhet, mer av stillhet, mer av kroppskontakt. Får dock hålla mig i några dagar tills Lisa kommer hem och vi ska gå på chokladmässan. Det ska bli müsli.
Hemska tanke
Brukar aldrig komma ihåg mina drömmar, men imorse när jag vaknade kom jag ihåg den, och jag gör det fortfarande. Det var en mardröm. En hemsk mardröm. Inte så konstigt kanske, de senaste dagarna har jag inte sovit så bra. Vaknat oroligt mitt i natten med tankar som far omkring på högvarv inne i skallen. Vem kan sova lugnt då?
I mardrömmen var jag i en liten stad och skulle besöka den lilla chokladbutiken. Inte så konstigt kanske, det är chokladmässa snart, och man brukar drömma om saker som varit eller om saker som kommer. Men det var inte det hemska, choklad är alltid trevligt. Det hemska i drömmen var att de över gatorna i den lilla staden redan hängt upp julbelysningen. Ni vet sådanadär stora lysande stjärnor. Och det är hela tre månader före jul! Inte konstigt att jag vaknade, det är ju bara den förste oktober idag.
Ut och in
Stigen Fem svåra är inte så lång, bara cirka 2,2 km, men nu skulle det tävlas. Enkla regler; snabbast tid vinner. Stigen börjar med en ganska rejäl backe som inte är omöjlig att tas sig uppför. Tillochmed Klonen klarar den. Men kör man på tid och tävlingsnerverna är med, så är den jobbig. På toppen var jag tvungen att stanna och försöka få tillbaka andan. Den kom tillbaka, men försvann lika fort igen. Sen var det bara att maxa i den berg-och-dalbane-liknande stigen. Sista hundra metrarna var det bara utför och min puls som låg på 90% av max, gjorde att jag hade dålig kontroll på ekipage. Men ner kom jag, och ner stoppade jag lungorna som hade hamnat på utsidan. Var totalt slut. Efter bara två kilometer. Ännu en rolig dag i skogen.
Istället för anabola, del 2
Inte bara egen musik i lurar gör att jag blir starkare vid styrketräning. Även en portion ilska hjälper till fint och tyngderna känns lättare. Det kändes skönt i tisdags med en urladdning, men efter träningen igår morse kändes det som att det var en gång för mycket. Det är mentalt utmattande att träna med ilska som dopningsmedel. Tänkte först låta det gå över av sig självt, men efter alldeles för många glas vin på personalfesten igår, ringde jag och lättade mitt hjärta totalt. Förlåt att jag väckte dig, men nu är det sagt, och det känns lättare för mig. Tack för att du stod ut med mitt sluddrande och lyssnade.
Rådumpad
Efter tre månaders sommaruppehåll var jag hos sjukgymnasten igen. Hon hade märkt att min rörlighet i axeln var mycket bättre än i våras, och ville inte se mig mer. Dock är hon fortfarande lite förvånad att jag trots som hon säger, är välbyggd och muskulös, har problem med vissa muskler. Och det var där jag lyckades övertala henne att iallafall ge mig två gånger med behandling mot muskelknutarna. Vilket innebär att hon körde in fem akupunkturnålar i mina skuldra och när hon drog ut dom kändes det mycket bättre. Tänk, blev både penetrerad och dumpad på samma dag, inte illa.
Sen kväll med Kara Thrace
Laddade ned säsong fyra av Battlestar Galactica igår och kunde inte hålla mig. För där var hon, den tuffa, snygga, karismatiska rollfiguren Kara ”Starbuck” Thrace spelad av Katee Sackhoff. Blev lika betagen av henne igår, som jag blev förra året när jag tittade på tre säsonger nonstop. Skulle bara se ett avsnitt, men det blev två. Blev så besatt av hela serien att det blev senare igår än vad min sömnrytm tillät. Och det kändes imorse, vaknande senare än vanligt och inte lika pigg som igår. Är det straffet för att jag umgås med en annan kvinna, även om hon bara är tvådimensionell? Men vad ska jag göra när Lisa är 33 mil bort och varken kan eller vill träffa mig?
Insättning
Det behövdes bara ett enda telefonsamtal med en vänlig och söt röst för att underskottet skulle bli påfyllt. Får jag bara sova ordentligt ikväll så kommer jag vara fullt återställd både mentalt, emotionellt och fysiskt.