Hur hoppar jag hopprep när jag inte kan böja på tårna? Hur gör jag utfall med en stel stortå? Hur tränar jag vaderna om jag inte kan häva tårna? Hur är det tänkt? Egentligen! Först ska jag lära mig gå ordentligt igen. Utan att det smärtar i tå och knä. För inte ens gå är lätt. Fortsättning följer…
Kategoriarkiv: hälsa
T9 och jag
Det som kan sägas vackert i en enda mening, kan ta mig flera minuter att ens försöka få ihop i ett sms. Jag och sms går helt enkelt inte ihop. För det första är tangenterna på min mobil så små, att jag måste använda tumnagelns spets för att kunna trycka på dom. För det andra klarar inte T9 av ihopskrivna svenska ord, och jag bara vägrar att sär skriva ord bara för att T9 är rena stenåldern. Det tar mig alltså evigheter att skriva ett enda meddelande, för ungefär vart fjärde ord måste jag manuellt redigera och föra in i T9 för att den inte kan korrekt svenska. Jag har helt enkelt svårt att uttrycka mig på ett språk jag inte behärskar. T9 och sms är sådana språk jag inte behärskar.
När jag inte kan skriva lika fort som jag tänker eller talar, då hinner jag glömma bort vad jag skulle skriva. Skriva för hand eller på ett tangentbord fungerar, då kan jag nästan skriva lika fort som jag tänker, så jag hinner inte glömma vad det var jag skulle skriva. Men ett ”tangentbord” som bara består av tio knappar går inte ihop med min hjärnhastighet. Den är klart underdimensionerad.
När hon igår kväll ville veta om jag ville träffa henne på onsdag igen, fick jag efter svår vånda ihop ett korthugget svar att vår dejt var trevlig och att jag vill träffa henne igen. Då ifrågasatte hon min entusiasm och om det var någon idé att vi träffades igen. Ringde upp istället och förklarade verbalt vad jag tyckte om vår dejt, varvid hennes tvivel försvann. Samtidigt passade jag på att förklara mitt sjukdomstillstånd, T9-dyslexi. Och det är inget att skratta åt! Det är en hemsk åkomma det inte finns bot mot. Jo, det gör det; äkta riktiga verbala samtal mellan två personer i realtid. Jodå, telefonen kan användas till det också.
Redan här, uppföljningen
Det stannade inte med det som hände imorse, det fortsatte under dagen. Fortsatte en station för långt. Skulle på lite spinning på söndagseftermiddagen, men åkte till fel gym! Det var bara att knalla tillbaka genom stan till rätt gym och rätt spinningklass. Det börjar nu, felåkningarna.
Toffelhjälten
Senaste månaden har jag mest haltat omkring, trots att jag skrotat den förhatliga ortopediska tortyrsandalen. Haltat mest utav rädsla för att råka belasta stortåleden för mycket, så skruvarna och deras fäste knäcks sönder. Köpte häromdagen par nya lättare vandrarkängor med oböjbar sula och hej! vad skönt det är att kunna slappna av när jag går utan att behöva vara orolig för stortån. Äntligen har jag fått upp promenadfarten! Nu går jag till och med fortare än blåbussarna inne i stan. Fast det är ju i och för sig inget svårt.
För tidigt
Knappt har jag slängt ut julen förrän nästa känsla uppenbarat sig. En känsla som jag gärna slipper och som jag sluppit i många år, men som sakta börjat återkomma. Igår kliade det något så oerhört i ögat, och näsan rann på ett okontrollerat sätt. Eller… brukar näsor rinna under kontrollerade former? Imorse vaknade jag därför med massa klägg i ögat, vilket är ett tecken på att det inte är som det ska vara. Och den enda slutsatsen jag kan dra, är att pollensässongen redan dragit igång. Tre fyra månader för tidigt. En intressant vår väntar oss vill jag lova.
Saknad
Hon spände ögonen i mig och frågade med sträng stämma: ”varför kommer du inte till mig längre, det var länge sen”. Stammande försökte jag mig på diverse ursäkter som foten, tiden, axeln. Men hon köpte inte alls mina bortförklaringar, utan spände bara blicken hårdare i mig. Nu är ju inte jag den som inte tillfredsställer trånande kvinnor. Sålunda bokade jag in mig på hennes nästa spinningklass.
Skön, skönare, skönast
Det behövdes ett besök till på gymmet för att den härliga träningsvärken skulle infinna sig. Körde igår bröst, axlar, tricpes och crunsches och nu är det så där härligt skönt i brösten. Ikväll blir det skönare när jag får lite massage av ett par vänliga händer.
Kom tillbaka, allt är förlåtet
Första styrkepasset avklarades igår, efter två månaders uppehåll. Har gjort om schemat lite, gått ned från tresplit till tvåsplit, för att få mer tid för cykling. Blev således rygg och biceps med avslutande crunches. Men oj vad svag jag blivit den här tiden, fick lätta på vikter i alla övningarna, samtidigt som jag medvetet tog det lugnt för att inte överanstränga de otränade lederna och senorna. Träningsvärk är jag inte bortskämd med, sist jag fick det var efter två veckors uppehåll under sommarsemestern. Förväntansfullt la jag mig igår och såg fram mot den kommande träningsvärken nu på morgonen. Men hej vad jag bedrog mig. Känner mig grymt lurad, enda antydan till träningsvärk är i höger vad, och det beror säkert på min konstiga gångstil. Hallå träningsvärk, kom hit och ta mig!
Analsex
Efter nästan ett års uppehåll, kom jag idag ihåg varför det är mest tjejer som går på spinning. Samtidigt kom jag även ihåg varför jag egentligen ogillar spinning. Sadlarna inte är alls anpassade för killar, utan helt och hållet bara för tjejer.
För det första är de alldels för breda och för mjuka, så man sitter inte på sittknölarna, utan mjukdelarna får ta tyngden. Sen är de inte injusterade vågrätt, utan sadelspetsen pekar uppåt cirka femton grader, så ett obehagligt tryck sker mot perenium. Men värst av allt är att den inte går att skjuta fram tillräckligt, det fattas minst 5 centimeter för att knäna ska vara i lod över pedalaxeln. Det är bara att välja, sitta för långt bak och få ont i knäna, eller sitta för långt fram på sadelspetsen och tappa känseln i hela paketet. Därmed är det väldigt oskönt att bara kunna sitta på sadelns främre centimetrar, som dessutom pekar rakt upp. Förstår att tjejerna tycker det är en ren njutning av att köra spinning med dessa förutsättningar. Jag gör det inte, närmare analpenetration än så här kan man inte komma utan att ha sex.
Detta har hänt
Det verkar vara kutym att man ska sammanfatta det gångna året, vilket jag ska försöka mig på i all enkelhet:
Jag sökte, jag fann och jag tappade
Sålunda är min plan inför 2009 att finna det jag söker, både själsligt, andligt, emotionellt och fysiskt.