Kategoriarkiv: hälsa

För säkerhetsskull

För säkerhetsskull sprang jag på samma bordsben en gång till. För att försäkra mig att det verkligen gjorde ont. Två gånger. Och det gjorde det verkligen. Men visst är det konstigt, jag har tio tår som det går alldeles utmärkt att tjonga i vilken som helst med, men självklart är det tån jag opererade för fyra månader sen jag drämmer till stenhårt med. Båda gångerna. Vad annars?

Dagen efter

Idag känns det som jag var på världens roligaste fest igår, har en otrevlig malande huvudvärk. Som jag skrev igår, så räckte inte tre liter vatten, det tog slut vid Skogås. Tyckte jag drack massa igår kväll för att förebygga vätskebrist. Tydligen inte. Det är inte baksmälla jag lider av idag, det är tydligen vätskebrist. Har kurerat mig med massa vatten, men ska nog åka hem och sova. Hade hellre haft ont i huvudet efter en rolig fest.

Opålitliga tedrickare

Egentligen dricker jag inte te, jag är en kaffemänniska. Undantagen är när jag är på väg eller är sjuk. Då blandar jag ner i teet färskriven ingefära, färskpressad vitlök, honung och en skvätt 80%-ig Strohrom. Därmed är det heller inte mitt ansvar att det finns te här hemma, det är den där tedrickande Klonens ansvarsområde. Men nu har han misskött sig å det grövsta. Det är svårt att göra te med mina specialingredienser när det inte finns te hemma! Vet inte om det går lika bra med varmt vatten istället. Om inte annat får jag köpa placebo på Ica, det brukar ju vara bra mot det mesta enligt vetenskapen.

Hör upp!

Lyssna på din kropp, brukar jag säga till vänner som beskriver en symptom och frågar om det är okej att träna. Nu är det min tur att lyssna på min egen kropp. Men det är inte det lättaste. För det mesta råder det full demokrati och råder det konsensus mellan hjärna och hjärta är det ett bra beslut. Nu frågar jag varken hjärnan eller hjärtat om den tunga känslan i halsen är bra att träna med. Jag frågar kroppen, och den säger ”träna inte, vila, sov, slappa”. Min hjärna säger istället ”träna, träna mer, träna hårdare” och mitt hjärta säger ”träna, träna snyggare, träna stilfullare”. Inte lätt med kroppsdemokrati och låta alla få säga sitt. Tror nog ändå att det idag får bli kroppens diktatur som får bestämma.

Prioritera fel i livet

Många gnäller över att det är dyrt att besöka en läkare, och det kan verka som dyrt när man som jag betalade 240 kronor för läkarbesöket samt 200 kronor för röntgen samma dag. Det kan för många kännas saftigt med 440 kronor på ett bräde. Men det är fel tänkt, för högkostnadsbeloppet är 900 kronor, vilket innebär att ingen betalar mer än 900 kronor per år för läkarbesök. Slår vi ut det per månad blir det ynka 75 kronor, och det är nog mycket mindre än vad de flesta lägger på ett krogbesök en enda kväll eller till inköp av starkvaror till hemma på en enda vecka. Tycker man inte att ens egen hälsa är värd 75 kronor per månad, undrar jag hur deras prioriteringar är. Sen kan det bli lite extremt åt andra hållet, som när jag idag bara betalade 10 kronor för ett besök hos fotsjukgymnasten. Sen hade jag ett frikort i min hand.

Salta gossar

Drack vatten igår som en kamel och vakande imorse med halva Sahara i munnen. Snustorr. Kanske kan bero på det lilla missödet häromdagen när vi skulle göra omelett. Råkade vända saltkaret åt fel håll och jag hällde med den stora öppningen och det bara rasade salt ner i omelettsmeten. Det blev nästan en matsked istället för ett halvt kryddmått. Klonen fick ett skrattanfall och kompletterade det hela med att hälla i för mycket lökpulver. Inte konstigt jag lider av vätskebrist,

Oförstående

Det kan du göra någon annan dag” – ett typiskt svar från någon som inte själv motionerar när jag ska iväg och träna. Ett förlorat träningspass går aldrig att ta igen, det är för alltid förlorat. Ska det vara någon vits att träna, ska det ske regelbundet, inte hoppas över bara för att jag har besök eller liknande. Motionerandet är mitt sätt att hålla mig frisk, min medicin för att hålla min kropp igång och inte bli sjuk eller få besvär i diverse kroppsdelar. Undrar hur det skulle mottas om jag sa till min hjärtsjuka pappa när jag är på besök hos honom, att ”din hjärtmedicin kan du ta någon annan dag när jag inte är här”…

Föryngringsprocessen

Vad min maxpuls är egentligen vet jag inte, har aldrig mätt upp den på något riktigt sätt. Nöjer mig med att räkna ut den med den grovt tillhuggna teoretiska formeln 220-ålder. Som sagt är den ett väldigt grovt sätt att räkna ut sin maxpuls, och det märks på spinningpassen framförallt. Jag har alldeles för lätt för att komma upp i puls utan att jag knappt anstränger mig som vid uppvärmning. Och när jag kommer över 90% känns det inte riktigt som jag håller på att dö, som ska vara den egentliga känslan. Säger dom som vet. Sakta sakta har jag därför ökat värdet på min maxpuls i pulsklockan och nu tror jag att jag börjar hitta rätt. Och helt plötsligt blev jag 9 år yngre! Fortsättning följer…