Kategoriarkiv: hälsa

Inga genvägar till det perfekta ljudet

Man blir bra på det man gör ofta, brukar det heta. Därför försöker jag cykla minst två pass i veckan, helst tre, på mellan 8 och 13 mil vardera. Och det som känns jobbigt och tungt, måste man träna på mer. För det jag inte är bra på är backar, då blir jag ohjälpligt sist. Alltid. Så idag var det backintervall vid Farsta strand. Varv efter varv, uppför backen, nedför backen, runt runt for vi. Första varvet kändes lite jobbigt, andra och tredje outhärdligt, men sen på fjärde och femte varvet kändes det som jag dansade uppför. Även om jag dansade långsammast. Håller jag på så här är jag bra på backar också, och måste hitta en ny grej jag är dålig på och öva upp det. Köra fort som fan kanske?

Beroendeframkallande

Mer jag vill ha mer! NU!! Har blivit beroende av en ny last, en ny drog som jag provade på både i fredags och lördags. Ruset kommer först samma kväll, med ömhet och värk i hela kroppen. Lite som träningsvärk, sån där härlig skön värk. Den här gången var det i absolut hela kroppen, i alla tänkbara muskler som det överhuvudtaget finns i en människokropp. Åh, det är så skönt! Vilken känsla!! Idag ska vi åka hem, så det blir tyvärr inget. Men jag längtar redan efter nästa gång jag får prova på riktigt hederligt kroppsarbete och skyffla och gräva makadam och grus i flera dagar.

Grusade förhoppningar

Kroppsarbete borde förbjudas! Som bekväm statlig tjänsteman med egen dator och två skärmar är jag inte van att använda hela kroppen flera timmar i sträck. Började dagen efter frukost med att skyffla runt makadam mellan sliprarna i Hosjöslingan uthälld från en makadamvagn. Efter lunch skulle vi byta sliprar under en växel i Östersjön. Ja, hållplatsen heter så efter sjön som ligger bredvid. Eftersom det var berg runtomkring, gick det inte att dra ut de gamla sliprarna åt sidan, så fick skotta rent under rälerna från allt grus och makadam, och därefter vrida sliprarna och sedan lyfta ut dom. Skottandet och vridandet och lyftandet gick bra tills kroppen skrek KAFFE! Vi hade inte med oss fika, så efter fyra timmars skottande och lyftande var alla krafter som bortblåsta. Orkade inte ens ta en enda bild med den medhavda kameran. Bara två dagar kvar, sen är jag tillbaka till min kontorsstol och cykel. Cykla 13 mil är ingenting mot att skyffla makadam, rena semestervilan.

Solkigt SM-guld

Härligt, skönt, kul, Färjestad tog igår SM-guld! Hurra! Som exporterad Karlstadsbo värmde det lite extra här borta i öster. Men när jag igår hörde kommentatorerna diskutera Johan Davidssons fyra kortisonsprutor undrar jag om det guldet var så välförtjänt. Som cyklist får jag väldigt ofta höra av oinsatta kollegor och vänner, samt läsa av de så kallade sportjournalisterna att alla cyklister är dopade! Det är ju så många som åker fast ju. Jo så är det, eller hur? Det är just för att det görs så många dopingkontroller som det åker fast många cyklister på tävlingarna. Många många fler dopingkontroller görs än exempelvis inom friidrott, fotboll, hockey osv. Klart ingen inom fotboll eller hockey åker fast i dopingkontroller eftersom inga kontroller görs.

Som Roberto Vacchi påpekar i sin blogg, så skulle fyra kortisonsprutor eller någon som helst form av smärtstillande vara fullständigt främmande inom cykelvärlden. Skulle en cyklist ta en enda kortisonspruta riskerar han inte bara bli diskad i tävlingen, han skulle garanterat bli sparkad från sitt lag och bli avstängd från cykeltävlingar för några år. Men inom ishockey är det tydligen helt ok att dopa sig med inte mindre än fyra kortisonsprutor.

Inom vilken sport dopas det mest, där det är ok med kortisonsprutor och smärtstillande och inga kontroller sker, eller där det sker mångdubbelt fler dopingkontroller? Det hela visar bara att riktiga män och kvinnor ägnar sig åt att cykla, mesarna tar på sig massa skydd på hela kroppen och pumpar sig fulla med smärtstillande för kunna spela. Sorry Färjestad, ni är tyvärr inga värdiga vinnare av SM-guldet. Endast den som är ren från doping är en värdig vinnare! Lägg ner ishockyn, alla är iallafall dopade!

Uråldrig diet

Det vimlar av olika dieter som flygvärdinnedieten, GI-metorden, LCHF, Viktväktarmetoden osv. En diet ingen verkar hört talas om, som egentligen är uråldrig då den bara tar hänsyn till det basala behovet en svensk behöver. Den är lika uråldrig om det svenska språket faktiskt. Och det är ö-metoden. Du får bara äta basvaror med bokstaven ö i. Som smör, bröd, kött, mjölk, gröt, mjöl, öl, frön, nötter, mjöd, rödbetor, lök (vitlök, rödlök osv), bönor, grönkål… ja ni förstår. Behöver en människa något annat här i livet? Kanske kaffe då… men det ryms tyvärr inte i denna diet.

Kom ihåg var ni läste det först, om den nya ö-dieten. Kom ihåg!

Vad jag gör på gymmet

Nu ska jag avslöja en sak. Jag går inte på gymmet och tränar för att bli starkare, eller för att bli snyggare, eller uthålligare eller ens större. Jag går till gymmet för att duscha! Japp, så är det. När jag ändå är där, passar jag på att lyfta lite skrot mest för syns skull. Så det känns att de där 500 kronorna per månad gör nån nytta.

Men vad i all fridens dar gör han på det viset, undrar ni. Jo så här är det. Det är alltid någon av mina sju cyklar som står i badkaret nytvättad efter den senaste cykelturen. Och de behöver stå där någon dag för att rinna av sig och torka. Så jag kan helt enkelt inte duscha hemma för att badkaret är ockuperat. Kanske lite onödigt dyrt kan tänkas, 500 kronor per månad för att duscha, men vad gör man när cyklarna dräller omkring överallt i lägenhetens alla rum?

Oönskat

Nu kom det ett sånt där samtal igen som jag bävat för. Det var inte pappa som ringde, det var hans fru. Och hon ringer bara när pappa ligger på sjukhus. Han lever, men är isolerad och de vet inte riktigt vad det är. Det kan vara så enkelt som en tuff vinterkräksjuka eller i värsta fall en infarkt. Igen. Vilken i ordningen vet jag inte, jag har tappat räkningen. Till slut kommer det att bli den sista, och då vill inte jag vara med längre.