Det var ett år sen sist och nu blev abstinensen för stor. Åkte till till min langare i Årsta och köpte ett paket på 2170 gram. Denna gång var det blått, förra gången var det brandgult. Se hur länge det räcker den här gången. Risken finns att behovet av en cyclocross infaller lagomt till vinterpendlingen börjar.
Kategoriarkiv: hälsa
Sju
På den sjunde dagen vilade Gud. På min sjunde dag fick jag ett läkarintyg för resten av veckan. Hejdå konditionen, hejdå Vätternrundan.
Diskbänksromantik
Förutom tristessen och att kaffet tar slut för fort finns det andra märkbara skillnader mellan att vara på jobbet hela dagarna eller vara hemma sjuk en vecka. Tycker inte jag gör annat än diskar och diskar! Diskar nästan varje dag när jag är hemma så här länge. Annars när jag är frisk och jobbar, räcker det att diska en gång i veckan. Så kom inte och säg att jag inget gör när jag är sjuk. Jag har bosatt mig vid diskbaljan.
45 år senare
För första gången på säkert 10 år, tänkte jag inte vara med som funktionär på Spårvagnens dag. Tänkte cykla hela helgen och formtoppa med en 20-milarunda. Nu blev det inte så. Istället för att sitta hemma och vara sjuk och ha långtråkigt, kunde jag lika gärna vara vid vagnhallen ute på Djurgården och vara aktiv. Mellan hostattackarna och snytningarna annonserade jag programpunkter, visade gästerna tillrätta och snackade spårvagn med folk och fä. Efter nypremiären av trådbussen som stått garagerad i 45 år och som idag rullade just för egen maskin, satte jag mig i skuggan och kopplade av. Och somnade. Det är jobbigt att vara dretsjuk och vara konferencier i nästan trettio graders värme, men kul var det att vara konferencier. Iår också.
Tanken kanske var god
Den bakomliggande tanken med att gå ut på balkongen för att röka, är väl att de som är inomhus ska slippa röken? Men det fungerar inte i praktiken. Alla hus är byggda enligt principen att luftcirkulationsanläggningen skapar ett undertryck i lägenheten genom att fläktarna på taket suger ut luften från lägenheten genom ventiler i kök och badrum, och därmed suger in luften in i lägenheten genom springor i fönster, dörrar och insugsventiler. All rök sugs ju in i lägenheten från balkongen då det är ett undertryck i lägenheten, så det blir mer rök i lägenheten än på balkongen. Försök inte förklara detta för en rökare, de stirrar oförstående på dig med orden ”men jags tår ju ute och röker”. Därför stod jag under hela festen på balkongen bland rökarna istället för inne i lägenheten bland ickerökarna. Det var bättre luft där ute på balkongen helt enkelt.
Tre chili
Nämnde på thaien att jag ville ha nån rätt som var stark och bra för min onda hals. Den söta thailändskan rekommenderade nummer 4 och sa att hon skulle ha i extra chili och avslutade skrattande att ”det här blir bra för din hals, men inte för din rompa”. Min rompa överlevde, tyvärr verkade det onda i halsen också göra det. Men gott var det, som alltid.
Formtoppning
Två och en halva vecka kvar, dags att toppa formen med lite längre turer för att se vad som händer med kroppen efter tolv mil. Tjugo mil är utlovade till helgen vilket låter alldeles underbart. Som uppvärmning käkar jag idag esberitox och dricker te med honung, färskriven ingefära och färskpressad vitlök, samt en himla massa c-vitamin. Tyvärr är whiskyn slut, så det blir slemlösande för halsen istället.
Det ska vara roligt
Solen sken och värmde skönt, så väst och ärmar åkte av tidigt. Målet var minst 14 mil med fika vid Saltå kvarn i Järna. Härligt tänkte jag, en ny runda och lite längre än annars. Det här ska bli skoj! Men för mycket vitt vin och för lite sömn under veckan tog ut sin tribut. Redan i Huddinge började låren skrika. Men jag hängde med till Saltå och fikade.
När låren fortfarande värker efter torsdagens backträning samt efter onsdagens och fredagens intag, då är det bara att erkänna sig besegrad av sin egen kropp. Jag har inget att bevisa, inget som måste gå i prestige, jag gör det här för att det är kul. Så efter färjan över Skanssundet, som blev halvfull med cyklister, fick jag anföra en lugnare klunga hemåt medans de andra drog vidare mot Årsta havsbad. Min klunga bestod av Rolf… ja, och så mig.
Härdande
Regn är härdande, men värst var nog allt grus som kröp in överallt i både människa och i cykel. När vi klev in på fiket vid Rosenhill började skrattkalaset. Alla såg ut som kolgruvsarbetare i ansiktena, svarta och skitiga. Det är härdande att cykla i regn.
Det härdar på tålamodet att cykla med hattiga cyklister i klunga. Sådana där som vinglar hit och dit i sidled, eller som i ena stunden trampar järnet, för att sedan ligga och frirulla. Det går att bli nervös för mindre, klungan böljade fram och tillbaka som ett gummiband. Och det är då det händer, det som inte får hända. Någon bromsar i klungan! Vilket gud förbjude, aldrig bromsa i en klunga när det ligger andra någon decimeter bakom! Hoppas killen längst bak som inte hann bromsa och som spräckte hjälmen i fallet inte bröt nyckelbenet. Det krasade otäckt om hans vänstra axel.
Tjong
Någon klant hade ställt en cykel lite slarvigt i vardagsrummet så samme klant slog i en tå så nageln spräcktes och det började blöda. Jävlar vad ont de gjorde. Det klämmer när jag har skor, så det blir till att vara oskodd en lördag när jag istället skulle cyklat i skogen. Tur att det inte var stortån jag slog i, för det brukar vara typiskt så.