Följande samtal utspelades vid grötkokningen i en liten etta på Kungsholmen :
– Har du inget annat salt än det här?
– Hej, det är allt som finns.
Jag tog bara en liten nypa av saltet som fanns och hällde i den kokande gröten. Trots det tyckte hon inte om gröten jag kokat, utan kokade en ny portion åt sig. Örtsalt som är så gott! Nå, en ny rätt är skapad och lagd till lattegröt och espressogröt: Örtgröt!
Bättre, snyggare, roligare, friskare och skönare. Det är mina mål för 2010, inte mer än så, mindre är mer. Samt att jag under 2010 ska cykla minst 1000 mil inklusive allt. Inte en meter mindre, mindre är inget.
Den femte januari 2009 skrev jag mina mål för 2009 i ett inlägg:
”Mer, oftare, snabbare, längre och hårdare. Ibland kanske för att det är skoj. Så är tanken att 2009 ska gestalta sig. Cykla ska jag också göra.”
Så hur gick det då? Jodå, jag cyklade mer, oftare, snabbare, längre och hårdare. Så till den grad att jag låg i feber en vecka före Vätternrundan så jag fick ställa in den, samt att jag under hösten var väldigt mycket sjuk i diverse förkylningar och feber. Men när det var som bäst, cyklade jag mellan 25 och 40 mil i veckan. Totalt under 2009 cyklade jag 709 mil, varav 414 mil på landsvägscykeln, bara 17 mil på ämtebe, 7 mil på crossen (men så köpte jag den i november) samt 270 mil övrig cykling (till och från jobbet osv).
Vad anbelangar kärlekslivet blev det mindre än 2008, men så cyklade jag mer istället. Inte för att det är tillfredsställelse av samma art att cykla som att älska, men näst intill. Det är en härlig känsla att köra belgisk kedja mil efter mil runt på Södertörn. Åh, jag får gåshud bara jag tänker på det. Fast ett rejält knull går ju inte av för hackor det heller. Det blev mer kvalitet än kvantitet av den varan under 2009, mer känsla än ren rytmik så att säga.
Sammanfattningsvis är jag nöjd med mitt 2009, absolut nöjd med cyklingen, godkänt med kärlekslivet men icke godkänt vad gäller hälsan. Det finns med andra ord en utvecklingspotential inom alla områden inför 2010! Det kan bara bli bättre och bättre.
Det är lätt att glömma bort sjukdomen Alzheimers. De som är drabbade gör inte så mycket väsen av sig. Mor är medveten om sin sjukdom och förbannar den, är riktigt arg på den.
Samtalet jag ringer för att önska henne en god jul får en lite kuslig vändning. Mitt i vårt samtal tror hon att jag, hennes son är hennes barnbarn. Hon hinner under samtalets gång glömma bort vem hon pratar med. Hon glömmer bort att hon har en son, vilket jag fick erfara när jag fyllde år och hon inte hörde av sig alls.
Mitt i vårt samtal frågar hon vad jag ska bli när jag blir stor. Jag kommer av mig helt och det tar en stund innan jag finner mig. Men osäker som jag är ställer jag kontrollfrågan vad hon menar, ”ja” fortsätter hon ”vad ska du göra när du slutar skolan” frågar hon. Då förstår jag, ”jag är ju stor” svarar jag. ”Är du?!” utbrister hon förvånat, ”hur gammal är du då?”. Jag svarar förtvivlat ”mamma, jag är 45”… det blir alldeles tyst såjag fortsätter ”mamma, det är jag, din son du pratar med”. Snabbt utbrister hon ”du hör vad jävligt det här är”.
Hon avslutar vårt samtal med en rörd stämma, ”snälla, kan du inte skicka mig ett brev och berätta att du ringde mig, jag hinner glömma bort det innan jag är tillbaka till tv:n och mitt anteckningsblock?”. Hon skriver nämligen upp allt hon gjort eller ska göra.
Det är för jävligt, det är tragiskt, det är sorgligt, men tyvärr är det inget jag kan göra än att vara förstående och inte klaga på hennes glömska eller att hon upprepar sig. Hon rår ju inte för det.
Helt oförhappandes har jag infört tredagarsvecka i mitt arbetsliv. Inte sen oktober har jag varit på kontoret fem dagar en hel vecka. Det började då i oktober, med en febrig vecka. Sen lyckades jag vara frisk någon vecka, sen blev jag förkyld igen med bihåleinflammation. Och var det inte jag, så var det Klonen som låg här hemma i feber i flera dagar som jag gjorde en egen variant av VAB. Han är för stor för att jag ska få vabba, så jag fick jobba hemifrån. Nu är det dags igen. Jag hann vara frisk i hela tre dagar! Tar det aldrig slut? För några år sen var jag aldrig sjuk, nu åker jag på allt hela tiden. Sjuk en vecka, frisk en vecka, så håller det på varannan vecka. Beror det hela på att hon jag skedar med tar med sig jobbet hem, dagisfröken som hon är?
Dagen efter en jubileumssupé ska det självklart genomföras en jubileumsutfärd! Det började med samling vid Alkärrshallen som ekade tom då det idag är sista trafikdagen inför ombyggnationen för Spårväg City. SL ska ”låna” vår vagnhall några år tills de bygg en egen ute på Lindarängen. Och just förbi Lindarängen och Frihamnen företogs den första delresan med buss till Ropsten. Där väntade ett abonnerat spårvägståg som tog oss på Lidingöbanan till Gåshaga brygga. I snålblåsten äntrade vi där båten Josephine som tog oss över till Saltjsö-Duvnäs där vagn 15 väntade som vi åkte ut till Saltsjöbaden med. Sedan åter till Sickla där av en händelse samma buss som körde oss till Ropsten stod och väntade. Den tog oss lägligt till Sickla udde där vi fick åka med Brommahallens sista A30 hela Tvärbanan och Nockebybanan fram och tillbaka.
Åter vid Alvik skulle vi vidare med abonnerat tunnelbanetåg till Kungsträdgården på det sällan trafikerade övergångsspåret mellan bana 1 och 3 vid Fridhemsplan. Sedan var tanken att åka med de sista spårvagnarna på Djurgårdslinjen. Men jag tog min brakförkylning och åkte hem. Kände mig rätt så färdigjubilerad för den här gången. Bättre lycka nästa gång när vi firar 100 år. Då är jag garanterat frisk som en nötkärna. Vid 95 års ålder.
Inte helt oväntat började jag känna mig krasslig i tisdags och idag hostar jag slem. Klonen var hemma en dag till från skolan när han kom hem, så nåt urschligt är det. Argh! Jag hann vara frisk en vecka efter bihåleinflammationen. Börjar bli rätt tôlit det här, att hinna vara frisk en vecka för att sen bli sjuk igen. Blir ingen ordning på nånting alls. Cyklingen och träningen kommer i ofas om jag bara tränar var annan vecka. Har heller inte haft en femdagars vecka på jobbet på någon månad.
Funderade vad det är som gör att jag är så sjuk iår. Förr om åren var jag nästan aldrig sjuk, tack vare cykelpendlingen och avhållsamheten från kollektivtrafik. Jag äter samma som förr, varierad kost med mycket frukt och grönt. Det enda jag kan komma fram till är att jag iår har cyklat otroligt mycket mer landsväg än tidigare. När det var som intensivast i våras och somras cyklade jag ungefär 25-35 mil i veckan, mot tidigare nästan noll och ingenting på landsväg. Bara hittills iår har jag cyklat totalt 700 mil.
Troligen behöver jag mer vitaminer och mineraler för att täcka upp behovet av vad ökad träning gör med kroppen. Och som skänk från ovan kom min privata söta multivitaminsleverantör ikväll med en burk och en puss. Vänta här nu… infektioner sprids via pussar… Hm… ska nog fundera lämpligheten i att förändrade civilståndet…
Är inte syftet med att vaccinera sig mot svininfluensan, att vi inte ska bli sjuka av svininfluensan? Hör från både höger och vänster hur folk blir liggandes i feber i flera dagar efter de tagit sprutan. Inte så konstigt kanske, det är ju ändå lite influensa som sprutas in i armen. Sannolikheten att åka på en liten variant av svininfluensan efter vaccineringen verkar nästan vara 100%-ig. Jämför det med sannolikheten att åka på den riktiga svininfluensan om man inte vaccinerat sig, som är ganska liten om man tvättar händerna ordentligt, inte petar sig i ögonen eller andra slemhinnor osv. Inte en enda jag känner, eller någons bekants bekanta har åkt på svininfluensan, men alla som jag känner som vaccinerat sig, har fått biverkningar som feber.
I tisdags förra veckan vaccinerade sig Klonen och blev liggande i feber i två dagar. Sedan var han feberfri två dagar, men har nu sedan i fredags legat och sovit i feber konstant i över två dygn. Först idag är han feberfri och pigg. Han blev alltså sjuk i nästan sex dagar av ett vaccin som ska hindra honom från att bli sjuk i svininfluensan i en vecka. Var det värt att bli sjuk en dag mindre? Med andra ord, vad är syftet med denna masshysteri att vaccinera sig? Jo, man kan dö av svininfluensan säger många. Det är förvisso sant, men vi måste relatera det till andra risker. Det är större risk att vi dör i trafiken än av svininfluensan, då tycker jag vi ska vaccinera oss mot dödlig trafik!
Vilken höjdardag, började med att jag precis med fem sekunders marginal hann med tåget till Borlänge. Som vanligt var värmen helt avstängd i första klass, men påslagen i andra klass. Är det det vi betalar extra för?
Sen skulle vi fyra i skrivargruppen träffa två av våra nya chefer i Borlänge som skulle presentera sig för alla. Men bara jag i vår grupp var inbjuden och bara en chef kom. Konstigt möte, där alla inte är med. Men det avslutades med att vi planerade in ett nytt möte om två veckor där alla i arbetsgruppen ska vara med. Wow, vilken insikt att bjuda in alla till första mötet med nya cheferna. En arbetsdag åt skogen helt i onödan.
Tåget hem var först försenat 45 minuter, sen blev det helt inställt. Nästa tåg gick två timmar senare, men enligt tjejen i receptionen på HK är de två tågen alltid fullsatta på fredagar. Så inför insikten att vi skulle få ståplats hela vägen hem, hyrde vi en bil och bjöd in två tjänstemän från SL som var på besök på HK. Samtidigt var Klonen ensam hemma. Han har ju bara åkt buss i fyra timmar för att träffa mig, och jag är inte hemma med honom. Han skickade sms flera gånger och undrade när jag skulle komma. Fy fan vad värdelös jag kände mig som pappa, och inget kunde jag göra åt situationen. Så himla smart att lägga möten på fredagar annorstädes. Dock gick hemresan gick bra, vi blev ”bara” tre trimmar sena, så träningen fick bli inställd.
Tunnelbanan hem krypkörde så resan tog dubbelt så lång tid hem. Hemmavid låg ett meddelande från Svenska Bostäder att vill vi kunna komma in i tvättstugan nästa vecka, måste vi under kontorstid på måndag hämta nya bokningspluppar. Vad härligt med respekt för andra människor privatliv och arbete. Nu måste jag ta ledigt på måndag för att fixa en sån.
Som grädde på moset började Klonen hosta och fick feber. Han hade tagit influensavaccinet i tisdags, och hade varit sjuk två dagar hemma, men blev frisk igår. Idag blommade det tydligen upp igen. Vad är syftet med att ta ett vaccin, om man sedan blir sjuk iallafall?
Nu är det 45 minuter kvar av dagen. Vad mer kan hända på den här höjdardagen?
Tänk vad lite antibiotika kan göra för en bihåleinflammation. Två tabletter första dagen satte rekordfart, värken har släppt och jag kan andas. Tänk om alla känslor kunde behandlas lika enkelt. Två tabletter så slipper du hjärtesorg, två tabletter så slipper du sörja, två tabletter så börjar du skratta. Hm… det finns säkert sånt redan. Det heter väl knark?