Kategoriarkiv: hälsa

Leva på stor fot

Du har inte lite för mycket på dig, frågade killen på Cykelcity när det rann svett nedför pannan på mig. Hade satt mig ner för att prova nya cykelskor. Har nämligen insett att både den opererade och den oopererade stortån mår bäst av ett par nummer för stora skor. Sakta sakta håller jag på att byta ut hela mitt skobestånd. Det tar sin lilla tid, för det kostar pengar och jag vill ha minst lika snygga skor som de som ska ersättas. För några veckor sedan köpte jag ett par nya gympadojor, som var så sköna och hade ett så bra pris, att jag köpte ett par likadana till!

Cykelskor var det. Jag har ett par skitsnygga räcerskor med kolfibersula för en massa kronor. Men det det är obehagligt i stortån efter sex timmar cykling. Ska jag cykla Vätternrundan på under 11 timmar gäller det att ha sköna skor. Min tanke var därför att köpa nya skor som inte är vita, vilket är lättare sagt än gjort, när allt cykelrelaterat ska vara vitt nuförtiden. Började med ett par Shimano som iallfall var svarta till 50%. Det var ett njaej. Nästa var ett par Specialized som var grymt sköna! Dels är de lite bredare framtill samt att dess sula inte går upp lika mycket fram som Shimanos. Och det är det som är största problemet numera, jag kan inte böja stortån uppåt!

Strippade av ett par långkalsonger och en undertröja i provhytten. En långkalsong och en undertröja fick räcka på hemvägen i värmeböljan. Nu ska jag bara budgetera 1500 kronor för ett par nya cykelskor. Men det är mina fötter värda, framför allt både den stelopererade stortån och den andra som ibland tror sig vilja bli likadan. Det får inte hända, en stel stortå räcker.

Krig och fred

Börjar misstänka att det är nåt vajsing med mitt immunförsvar eftersom jag nu blev sjuk igen efter att bara varit frisk i två månader. Tänkte då på reklamen för Actimel som ska hjälpa till att stärka kroppens försvar, kanske det kan vara något, få i mig mer goda bakterier? Maria tipsade då om probiotika istället för att dricka massa yoghurt som ändå inte har tillräckligt med bakterier i sig.

Sagt och gjort, en burk probiotika inköptes och en tablett innehåller hela 5 miljarder levande mjölksyrabakterier från 7 olika stammar. Det är nästan lika många bakterier i en enda liten kapsel som det bor människor på hela jorden. Femhundra milligram av ett helt universum, ett litet microuniversum med levande varelser. Inte utan att jag känner en viss ödmjukhet när jag sväljer denna stora sällskapsresa i microformat som med på resan ner i magen får med sig lite reskost i form av rismaltodextrin. Bra, då behöver jag inte koppla på en restaurangvagn.

Lättlurad

Så fel jag hade! Måste sluta tro så mycket, sluta ta saker för givet, måste lära mig se verkligheten, och inte det jag vill se. Lära mig se skillnad på önskan och realiteten. Jag antog saker som visade sig vara helt fel och nu sitter jag här grymt besviken. Mest på mig själv, som hela tiden går på det om och om igen.

Trodde nämligen jag var frisk efter måndagens feber och cyklade till kursen. Så fel jag hade, det blev värre. Fördelen är att jag får dricka whisky. Vilket inte är fy skam!

Lätt är inte alltid rätt

Är det alltid rätt när det är lätt eller att göra det lätt för sig? Tja, varför inte. Varför ska vi behöva stå ut med att stånga oss blodiga eller kämpa oss trötta? Det handlar om att leva, älska, njuta och må bra! Eller hur? Så självklart väljer vi den lätta vägen när allt flyter på utan några större ansträngningar.

Men är det moraliskt rätt att alltid välja den lätta vägen? Är det rätt att bara apatiskt stå och se på när någon har ont? Att inte ställa upp och hjälpa, stötta och vårda någon som behöver tröst, stöd eller hjälp?

Vilken värld är det vi vill leva i egentligen? Vill vi leva i en värld där vi bara egoistiskt tänker på oss själva, för att vi vill leva på det enkla och lätta sättet? Där vi struntar i hur andra mår?

Nej, sådan värld vill iallafall inte jag leva i. Jag vill leva i en värld där vi ställer upp och hjälper varandra när någon behöver tröst, stöd eller hjälp. Där vi bryr oss om hur andra mår. Det är inte lätt, det ska jag erkänna. Ibland känns det som jag inte räcker till, men jag försöker iallfall. Jag gör så gott jag kan för att ställa upp, trösta, stötta och hjälpa när andra har det svårt. Jag ger inte upp, aldrig någonsin!

Ekologiskt

Tror du det är så lätt att bara sluta, frågade han och sparkade med all kraft rakt i magen.
Snälla sluta, det gör ont, stönade hon på marken. Sluta, du gör mig illa, fortsatte hon kvida av smärta.
Det är inte bara att sluta, det är jättesvårt att låta bli, fortsatte han och sparkade till rakt i bröstet.

Vad är det för logiskt resonemang, att tycka det är svårt att låta bli att göra någon illa? Vad är det som rör sig i huvudet på någon som sparkar på den som redan ligger, trots att offret bönar och ber? Eller ekar det tomt i hjärtat i brist på empati?

Grävskopa

Uh, det känns. Åttio kilogram vid marklyft är inte mycket, men jag är ovan vid övningen, det här var andra gången. Förra gången lassade jag på sextio bara. Förty kändes det i ryggen imorse när jag klev upp och när jag nu sitter på jobbet. Självklart känns det inget alls när jag cyklar.

Onanera mera

Spinning är som att onanera, ett helt godtagbart alternativt för den äkta varan. Inte lika trevligt, effektivt, skönt eller socialt, men det duger i brist på äkta vara. Med en termometer på minus 12 grader, skulle en äkta cykeltur innebära frusna tår och fingrar efter en timme, trots rejäla skor och vantar. Därför blev det spinning i förmiddags. Och snart kommer fröken hem, så det är väl bäst jag rakar handflatan nu.