Kategoriarkiv: hälsa

Allmänt, hälsa, känslan, teknik

Uppdateringsvecka

Lämna en kommentar

Pebble updatingMed tiden hittas nya buggar eller nya faciliteter läggs till i våra elektroniska prylar. Förra veckan kom ny version till min nya Garmin Edge 1000, men mer om denna nya leksak senare. Igår kom följande uppdateringar:

  • iPhone iOS 7.1.2
  • iPad iOS 7.1.2
  • Android 4.4.4 för min Nexus 7
  • Pebble iOS app 2.2.2
  • Pebble fw 2.3.0

Satte igång alla uppdateringar samtidigt, så helt plötsligt kände jag mig väldigt utestängd från världen och väldigt ensam irl.

Nu väntar jag bara på att Bruse 2.0 släpps, så det blir lite ordning på den här kroppen.

cykel, hälsa, känslan

Har du träffat din gluteus?

Lämna en kommentar

Och andra egendomliga men samtidigt både sanningsenliga och roliga kommentarer fäller min naprapat Thérèse på Backbone.  Rubricerad kommentar fälldes när hon tog i extra hårt så jag tappade andan, efter att jag fällde kommentaren ”du är väl ingen gnällig fotbollsspelare” (se regel #4). Känslig fråga det där tydligen.

Ont ska med Thérèse fördrivas

Är en annan rolig kommentar som är lika sann. När hon med hjälp av sina tummar eller armbågar ger som mest tryck och det gör sådär jävla skönont, då vet jag att det blir bra efteråt.

Måste erkänna att jag är lite småkär i henne. Eller iallafall i hennes armbågar och tummar. Jag har ju faktiskt ingen aning om hur hon ser ut, om hon är snygg, är blond eller ser förjävlig ut. Jag ligger ju mest å stirrar ned genom ett dasslock. Dock vet jag att hon har en snygg cykel! Vad mer behövs för äkta kärlek?

cykel, hälsa

Hur mycket snor kan en näsa producera?

Lämna en kommentar
Samling
Den skarpsynte läsaren, ser direkt att det inte är 23 cyklister på bilden. Den togs innan alla hade kommit.

Igår lördag sattes ett årsbästa, då hela 23 glada cyklister dök upp vid Farsta simhall klockan 10 för att delta i Vinterklungan och lite cykling på Södertörn. Vi blev två grupper, Mikael tog mellangruppen och resterande 12 tog jag, med loken Stefan som draghjälp till Huddinge. det var grym motvind och trots att vi alla låg på rulle bakom icke kortväxta Stefan, fick vi kämpa hårt. Självklart började min höft smärta.

Det där med fartsträckor har jag dragit ned på, men vid de två brantaste backarna vid Pålamalm, de är faktiskt runt 13%, lät jag alla klättra på eget bevåg, med samling på krönet. Förvisso är det en övning i sig att hålla ihop en klunga i två raka snygga led i en brant, men med tunga cyklar och tunga dubbdäck, är det ganska hopplöst.

Återsamlingen blev som vanligt vid korsningen vid Södertäljevägen, och högen av bananskal växer sig allt högre. Måste föreviga den nästa gång.

Hemåt gick det naturligtvis geschwindt i medvinden, men motvinden hade redan tagit två offer, men nej, de fick inte cykla hem själva eller ta pendeln. Vi sänkte farten och höll koll på dom.

Som vanligt blev det raggmunk och fläsk med kaffe och en Heineken på Farsta gård. och då jag hade hela sju tjejer i min grupp, satte jag mig såklart vid tjejbordet! Hamnade brevid exet och la in en hint om att jag gärna följer med till Åre igen.

Svaret på frågan måste räknas i liter. Minst.

Allmänt, cykel, hälsa, kärlek

Få det hela om bakfoten

Lämna en kommentar

bakfotenFick tips av den gode Maria om Backbone att de hade bra naprapater. Fem gånger trodde Jenny att det skulle ta att få ordning på min smärta i SI-leden och den stenhårda högra piriformis. Efter tio gånger hade smärtan avtagit något, och piriformis hade blivit något mjukare. Men hon ville att Therese skulle kolla på mig, för hon var cyklist, och kanske tänkte på ett annat sätt.

Efter en timme på hennes brits upplevde jag för första gången på två år, total smärtfrihet! Förutom timmarna efter de otaliga kortisonsprutor jag fått. Dessutom så fick sig priformis en rejäl känga av henne, så det känns som träningsverk i den. Sådär skönt ni vet.

Såhär idag är jag lite småkär i Therese. På första gången på en timme gjorde hon mig smärtfri. Men jag tror inte det kan bli något mellan oss. Hon använder så konstigt språk och svåra ord som jag inte förstår. Exempelvis så sa hon att jag ska ta en vilodag i veckan, exempelvis fredagar. Jag får inte ens cykelpendla i lugn takt. Vad menar hon, jag förstår inte alls.

hälsa, teknik, velo noir

Rô rôvhäng

Lämna en kommentar

Det viktigaste på en cykel tycker jag är sadeln. Det är där i princip hela min kroppstyngd vilar och på sadeln ska jag sitta många timmar i sträck. Min nuvarande en Specialized Toupe Comp Gel, perfekt för oss tunnhåriga gubbar, satt som en smäck fast under rôven, redan första turen när jag köpte den för nästan två år sen. Under de sista regniga nio milen i lördags började jag få ont runt vänster sittbena, och väl hemma såg den lite ledsen ut. Det konstgjorda skinnet på vänstra halvan av sadeln var skrynkligt och klämde jag på den kändes det som all stoppning var borta. Klonen fick klämma utan att han fick veta varför och sa samma sak.

I söndags skulle jag ta ett lugnt återhämtningspass för att lösa upp låren lite. Lugn blev det, jag lovar, men kort blev det inte. Vid Färentuna kyrka insåg jag nämligen att det är fem mil hem också. Och det gjorde ondare och ondare runt vänster sittknöl. Obra rôvkänsla helt enkelt.

Men tror ni inte att sadelskapet återhämtat sig när jag klev in på Cykelcity på måndagen och ville reklamera den missformade och stoppningsförlorade sadeln? Flera klämde på den och ingen märkte nåt fel på den, inte ens jag. Typiskt. Dock så tyckte Marcus att den var ”välanvänd” och vi började diskutera alternativ till ny sadel. Jag kan ju inte köpa likadan rätt av, för reklamera såg jag som utsiktslöst när den var som den skulle i butiken. Började klämma på en likadan fast av modegenren Toupe Expert med mindre stoppning och därmed lite hårdare, samt 55 gram lättare. Gud vad snabbare jag kommer bli! Men bara köpa utan att prova funkar ju inte, så jag fick med mig en lånesadel att testa en vecka.

Nu har jag testat den 9 mil idag och inte fick jag ondare i rôven iallafall. Men helt smärtfritt var det inte. Å andra sidan smärtade hela bäckenet i den hårda motvinden. Den får ny chans på lördag.

Visst matchar min ram perfekt i rött och vitt? Den passar utmärkt till våra klubbkläder dessutom! Synd att jag inte får behålla den, utan måste köpa en vanlig tråksvart.

hälsa, träning, velo noir

Gnäller inte som fotbollsspelare

Lämna en kommentar

Cyklister är tuffa, cyklister är hårda. De gnäller inte som fotbollsspelare. Som jag skrev för en vecka sedan, fick två i gruppen besöka akuten. Den ena kom till träningen två dagar senare, rejält omplåstrad. Den andra kom idag efter en vecka med lite ont i axeln som hade gått lite ur led, men gnällde inte som en fotbollsspelare. Fick senare idag av vederbörande ett meddelande: ”Tack för att du fick mig till träningen idag är så nöjd nu. Skickar med en bild som säger allt om cyklister vs fotbollsspelare”. Och så bifogade hon nedanstående tidningsurklipp, som säger allt utan vidare kommentarer än att det även gäller kvinnor.

dryck, hälsa, träning, velo noir

Har du inte fikat har du inte cyklat

Lämna en kommentar

Cykling och kaffe är så förknippat med varandra att jag brukar säga att har du inte fikat har du inte cyklat. Fler av personerna på bilden har inte cyklat, trots vad bilden säger. När ett fåtal av oss åkte och fikade efter gårdagens härliga runda på 9 mil med 28,2 i snitt i 21 graders värme – åkte vissa hem till viktigare ärenden och några satt på Huddinge sjukhus och väntade på röntgen.

Alla mår bra. Så bra att de grämer sig för att de inte fick fika och därmed inte cyklat. Men lugn, jag kan gå i god för er. Ni har cyklat och det med bravur. Trots att ni inte fikade. Hoppas få se er på träningarna snart igen!

hälsa, träning, velo noir

När realiteten hinner ikapp

Lämna en kommentar

I höstas anmälde jag mig till en av Fredrikshofs mastergrupper för årets Vätternrunda. Tänkte jag skulle klara under 10 timmar någon gång. Men tyvärr har jag inte hunnit bli så kurant i höften som jag hoppats på, även om vi nu gör framsteg med laser. Mejlade därför de andra i min sub10-grupp att jag tyvärr får avböja. Svaret jag fick från en av deltagarna värmde.

Synd att det inte funkar med SUB10 fysiken och man kommer att sakna dina glada tillrop 🙂 i cykeltåget.

Nu är bara frågan om jag klarar sub12, den gruppen saknar nämligen ledare och Elin är pepp på att vi ska leda dom. Får fundera en vecka till. Återkommer i ärendet.

cykel, dryck, hälsa, resa, semester, velo noir

Fikaläger 2013

Lämna en kommentar
Velodromcykel i Seneu. Foto: Johan Hansson

Fotografera med en iPhone under fart är väl inget jag rekomenderar. Därför blev det mest fotograferande vid den obligatoriska lunchfikan. Därav gick rykten på Facebook att vi inte alls var på ett cykelläger, utan ett fikaläger. Inte fel det heller faktiskt. Minns vad jag sagt, ”har du inte fikat, har du inte cyklat”.

Alltså dags för mitt andra besök på Mallorca, även denna gång för att cykla. Den här gången på en hyrcykel, och hur min perineum mår efter hyrsadeln tänker jag inte gå in på. Men kan avslöja att det är riskfritt att sova sked med mig några veckor framöver.

Dag 1, fredagen den 29 mars, Sineu och velodromen
Första dagen började med lätt förvirring, verkade som någon flyttat om alla orterna. Men efter lite konfererande med en riktig karta, kom vi till slut till velodromen i Seneu. Som små kalvar på årets första grönbete svischade vi runt av glädje, varv efter varv. Sen drog vi till Petra och fikade på torget.

Sträcka: 89 km
Total höjdstigning: 502 m
Rulltid 3:29

Dag 2, lördagen den 30 mars, Lluc-backen

Äntligen dags för lite klättring! Det var hård motvind upp mot 11 m/s och ännu mer i byarna. Ryggen fick slita hårt och redan efter fyra mil, ville jag hoppa av och vänta in den lugna gruppen som skulle komma efteråt. Men jag fick stå och sträcka på mig en stund under pissepausen, och så blev jag övertalad av de andra att fortsätta med, så då gick det bra igen.

Lluc-backen tog jag sen i mitt eget tempo men var iallafall tvungen stanna några gånger för att få sträcka på ryggen. Men både benen och andningen hängde med, inga problem som helst där. Som sällskap hade jag Bosse som låg bakom och peppade. Inte konstigt det gick bra uppför med honom efter sig.

Sträcka: 88 km
Total höjdstigning: 1005 m
Rulltid: 3:46

Dag 3, söndagen 31 mars, svenskdagen i Petra

Discoglenn, jag och Glenn Magnusson.
Även flaskan ville vara med på bild.

Påskdagen är tillägnad svenskdagen, dagen då alla svenskar på ön sammanstrålar på det lilla torget i Petra för fika. Robert var guide och med på turen var förre förbundskaptenen Glenn Magnusson och självaste Discoglenn! Vilken ynnest!

Vi kom lite för tidigt till Petra, så de andra drog till en backe medans jag ägnade mig åt lite spårologi och spanade in den nedlagda banvallen genom Petra, då järnvägen numera går runt om.

Sträcka: 82 km
Total höjdstigning: 453 m
Rulltid 3:22

Dag 4, måndagen den 1 april, Cala de Sant Vicenc

Ulf gillade tårtan

Det regnade under natten, så det var blött på asfalten på parkeringen vid samlingen. Guiderna avråder oss att cykla när vägarna är blöta, då det är mycket halare än hemma. Några av oss bestämde därmed för att vänta några timmar och ta en fikatur. Peter drog som ett lokomotiv oss ner till Cala de Sant Vicenc. Men vi kom dit så tidigt och tog det lugnt dit, så jag orkade aldrig äta upp hela mackan.

Sen åkte vi till Can Picafort för där fanns det tydligen någon fantastisk jordgubbstårta. Det blev även lite butiksspring i jakt på diverse pryttlar.

Sträcka: 53 km
Total höjdstigning: 239 m
Rulltid 2:12

Dag 5, tisdagen den 2 april, Orient

Foto: Ulf Eriksson

Dags för nästa klättring, en bekant från förra året. Jämför vi Orient med Lluc så är den senare mer jämn och det är lättare att komma in i bubblan som Bosse sa. Uppför Orient är det mer varierat, jag fick aldrig det där flytet. Förty kämpade jag mig upp  med ben som denna gång började bli möra efter fem dagars cykling. Och höften var ju dret som vanligt. Bara bita ihop, gnissla tänder och hålla inne tårarna för smärtan.

Utför är det sen inga problem, bara krypa ihop och ta kurvorna på bästa sätt. Började dock bromsa in lite före en del skarpa kurvor när mätaren visade 62 km/h. Vet ju aldrig vad jag möter runt hörnet, kan vara en omkörande bilist, grus på vägen, potthål eller vatten.

Sträcka: 116 km
Total höjdstigning: 1093 m
Rulltid 4:47

Sammanfattning

Magiskt vackert över Alperna

Fem härliga dagar, lite kortare än förra gången. Men med svår smärta i höften så får det inte knapra smärtstillande hur många dagar som helst. Hemresan blev galet fjortisfnittrig med Helene som sällskap. Fick henne att byta ansiktsfärg flera gånger om. Jag är en mästare på pinsamheter. Bästa var när vi var fyra personer som körde belgisk kedja genom terminalerna på Kastrup vid flygbytet.

Trevligaste var alla människor att cykla, dricka öl med, skratta och ha kul. Sämst var hotellets wifi som bara fungerade mellan midnatt och 6 på morgonen.

Sträcka: 428 km
Total höjdstigning: 3292 m

Bilder
Vi rundar av denna torra reseberättelse med blandade sköna bilder. Fler bilder finns på Dropbox.

Foto: Johan Hansson

Två gubbar. Foto: Peter Mörk

Även jag kan få en PB-rand/mupprand, juniorband. Foto: Ulf Eriksson
Kartläsning är A och O
hälsa, velo noir

Bajsfitta

Lämna en kommentar

Alltså ordet Bike fit är ju bara hopplöst att försöka uttala på svenska eller ens böja det på svenska. Även min kropp är svår att böja, och speciellt jämn är den inte heller konstaterade Fredrich idag när jag gjorde den stora dyra avancerade BG Fit på Cyklecity. Att jag är svagare i höger baksida lår och rumpa, det har många konstaterat. Men uppenbarligen är jag stelare i baksida lår och höftböjare i vänster ben än höger. Hela tio grader konstaterades det. Kanske större och starkare muskler även gör stelare muskler?

Några större förändringar gjordes inte, sadeln var ok men den höjdes 4 millimeter och sköts fram 2. Kortare styrstam fick jag för att inte lyfta på axlarna så mycket. Per automatik kom då styret ned lite, men det var en bieffekt av den kortare styrstammen. Det mest dramatiska var nog de förtielva iläggssulorna som jag är säker på att Fredrich har procent på.

Det mest dramatiska skillnaden som jag upplevde det, var alla iläggsulorna. Det blev inte bara trängre i skon, utan knäna vinklades ut lite när jag gick med skorna. Samt att jag satt annorlunda. Hade han inte sagt nåt, hade jag trott att han hade sänkt sadeln.

”Hur känns det” frågade han när vi var klara och jag skulle åka iväg. ”Det svider i plånkan” var mitt svar, väl medveten om att det inte var det han frågade om.

Observera att det inte är jag med det blonda håret. Men Fredrich är rätt gubbe.