Kategoriarkiv: familjen

Kan det jävlas så kan det

Idag har det strulat till max. Började på vår mtb-tur i skogen, då Klonen halkade omkring som ett skollat troll. Vet inte hur han bar sig åt, för enligt mitt och många andras tycke, borde han ha marknadens bästa grepp på våta rötter med Fat Albert. Så det blev en kort tur. Sen när vi skulle träna lite cykelpolo, gjorde han en oberiplig vurpa med sig själv, och slog sig illa.

På den sena tisdagsrajden fastnade bakväxeln vid en växling i kassetten och blev skadad. Det visade sig att klåparen som satt ihop cykeln på Cykloteket hade gjort kedjan för lång. Så när jag bland annat körde på lilla klingan fram och mitten bak, så slog bakväxeln i kassetten och hakade sig fast där. Dock blev den inte värre skadadinte värre än att jag kunde fortsätta cykla, men med ett begränsat växlingsregister.

När jag kom hem sent, visade pulscykeldatorn att jag bara cyklat i 10 minuter. Hade glömt slå på den när vi startade vid Hammarbybacken. Så där missade jag att logga cirka 3 timmar. Även gps:n hade lagt av efter cirka 2 kilometer, av de uppskattningsvis 3 milen.

Så nu är morgondagen räddas. Ska till Cykloteket och reklamera cykeln. De får byta den trasiga bakväxeln samt kassetten då bakväxeln tuggat på den. Jag litar inte på den kassetten något mer, den kan ju ha blivit hur skadad som helst i närkontakten med bakväxeln. Och när man byter kasset ska man även byta kedja. Allt detta får de stå för, då de satt ihop cykeln felaktigt. Och jag kommer kräva att de gör det medans jag väntar. Tänker inte lämna ifrån mig cykeln mer än så lång tid det tar att byta och justera grejerna. De ska vara glada att jag inte gör det som konsumentköplagen säger jag kan göra, kräva ”rätt till ersättning för alla utgifter och förluster som du drabbas av på grund av fel på varan”. Det vore ju trevligt och ta taxi dit och hem med cykeln!

Aldrig mer

Ska aldrig mera ha cykeluppehåll i två veckor! En vecka går bra, då tappar jag inte så mycket snabbhet, styrka och kondition. Men två veckor. Det är förödande. Det blev mer än tre mil på fixien igår, plus två timmars cykelpolo. Ganska lite egentligen, men i morse kändes det i låren, och när jag senare gick ned för trapporna till affären, smärtade träningsvärken ordentligt. Nu sitter vi och väntar på att ösregnet ska sluta. Det sägs att det bästa botemedlet mot tränignsvärk, är just att träna. Och jag vill ju ut på nya cukeln. Nu!

Fixiepremiär

Så var det dags för Klonens fixiepremiär. Vi började med en alley cat, och redan där fick jag vända hans bakhjul, han ville köra med frihjul och inte fixed. Men det hjälpte inte, två veckors ätande och spårvagnsmekande hade satt sina spår på konditionen. På båda oss. Vi bröt halvvägs och tog en shoppingrunda istället och stack direkt till cykelpoloplanen. Han var lite blygsam i början, men när han väl började spela hade han full bollkontroll hela tiden han spelade. Han tyckte det var så roligt, att han ville spela cykelpolo nästa söndag också, och därmed åka hem till modern en dag senare.

Älskade klon

Funderade lite under våren på vad vi skulle göra i sommar, en utlandsresa vore ju fint. Men det har varit lite väl mycket cykelköp, så kassan är skral. När vi var i Malmköping över valborg, kom lösningen. Det var Klonen som när han lufsade runt i min overall frågade:

Pappa, det är så roligt här, kan vi inte vara här på semestern?

Till svar fick han en stor fet kram. Det är klart vi kan vara i Malmköping en vecka, utöver lägerveckan som är i juli. Så det blir två hela veckor ute på landet i den lilla orten Malmköping, Sörmland, Sverige, Världen. Han är briljant, Klonen.

Moraliskt dilemma

Klonen konfirmeras imorgon och då blir det konfirmationspartaj. Han önskar sig inga smycket eller dylikt, utan pengar till en moppe. Detta ställer till lite bryderi för mig. Ett moraliskt dilemma.

För det första är jag emot konfirmation över huvudtaget, det vet han om. Han är inte troende så jag tycker det är hyckleri att stå i kyrkan och lova sin trohet till gud. Men han vill konfirmera sig, och då ska han göra det tycker jag. Mina åsikter ska inte hindra honom att fatta sina egna beslut. Konfirmationslägret hade de på Gotland där de cyklade en hel vecka. Han hade roligt, och det är viktigare än min åsikt om kristendomen.

För det andra tycker jag inte man ska få presenter för att man konformerar sig. Det vet han också om. Många konfirmerar sig bara för att få presenter. Även det ett hyckleri tycker jag.

För det tredje är jag emot moped över huvudtaget, det vet han också om. Det är inte bara inköpet som kostar pengar, utan även drift och underhåll. Det vet han också om. Några inkomster har han inte för att bekosta sådant. Sen blir han förslappad och kommer inte orka cykla någonting om han jäser omkring i Västervik på en moppe. Jag vill att han ska cykla och hålla sig frisk och sund.

Ett svårt dilemma detta, hur ska jag göra? ”Kollektivet” på Happymtb har kommit fram till att han får pengar till körkortet när han blir 18. Börjar jag spara nu, så blir det en rejäl summa om tre år. För körkort tycker jag absolut att han ska, även om han inte har en bil. Det är en merit att ha körkort när han söker jobb.

Detta vet han också om, så frågan är vad hans morsa tycker? Det skiter jag i, jag vet bara att hon kommer ha åsikter. Men hon har inget att komma med om hon anser jag är snål. För det handlar inte om pengar. För mig. Så jag är helt trygg i mitt val: ingen moped utan bidrag till körkort om tre år.

Mariga maror och maraton

Sommarvärmen och fyllan gjorde natten till en mara. Vaknade ofta, pissade ofta och drack vatten ofta. Det blev mycket igår, dock inte så sent, men somnade förty i soffan när vi kom hem. Klonen väckte mig efter ett tag och tyckte jag skulle lägga mig i sängen istället. Snäll kille.

Det var inte en mara att cykla inne i stan idag. Förberedelserna för maraton var igång, och många bilister verkar hörsammat polisens uppmaning att ställa bilen. Det var nästan helt tomt på bilar, sånär på någon enstaka taxibil. Dock var det lite marigt att cykla uppför den branta backen till Fåfängan och lite marigt att ta sig ned med fixie. Mycket däckslitage senare var vi nere välbehållna allihopa.

Klonen tyckte det var lite marigt att komma i korgarna på cykeln, men det gick bättre och bättre med tiden. Dock var hemresan en liten mardröm, då ena bromshandtagen hade lossnat för honom och dinglade löst. Men han gillade sin nya Peugeot, bara den blir fixie så blir han supernöjd. Det blev ännu en underbar dag på stan tillsammans. Kan en dag med Klonen bli bättre såhär? Bara vara tillsammans, helt okomplicerat utan krav, utan måsten, utan tider att passa. Så som livet skall vara helt enkelt.

Sju dagar senare

Sju dagar senare är jag fixerad igen. Nu på en brandgul Crescent. Det var meningen Klonen skulle få den som fixie, men som vårdnadshavare konfiskerar jag den som ersättning för min Peugeot. Idag fick jag nytt fixiebakhjul, det hjulet det var tänkt Klonen skulle få. Samma sak här, jag lägger beslag på det. Dock fick jag inget nytt framhjul, då Cykelcity missförstod ordet silver och tolkade det som svart nav. Men det fixar dom till nästa vecka. Nya svarta pedaler inhandlade hos Dr Spoke. Så nu äntligen: Fixie v 2.0.

Faderskapsrollen

Någon pappaledighet, föräldraledighet eller några garantidagar har jag aldrig haft. Sån lyx fick jag som pappa och vårdnadshavare aldrig ens se röken av. Alla sådana dagar lade modern beslag, helt enligt lagen. Vi lever ju i ett jämställt land. Eller hur? Nu har jag förmånen att ha 34 dagars semester per år, så vi kan vara tillsammans rätt mycket ändå, förutom helgerna. Så efter omständigheterna är det så bra det någonsin kan bli.

Idag har det varit en underbar dag för faderskapsrollen. Klonen ville själv ut och cykla, dock var han väldigt trött imorse. Å andra sidan är han det jämt nuförtiden. Det var kortärmat och kortbyxor som gällde, det var hur varmt som helst. Snabbheten har han inte cyklat ihop ännu, men det kommer. Men det är underbart att få vara ute i skogen med sin avkomma under avslappnade former som cykling. Först kommer jag stolt som en tupp, efter kommer han jag är stolt över, trött som en liten gris. Men kämpar gör han. I sådan gyllene stunder skiter jag blankt i ur många pappaledighetsdagar jag inte haft, jag njuter av våra dagar tillsammans ändå. Det kan ingen ta ifrån oss. Aldrig!