Det var ingen slump att jag och Klonen möttes på järnvägsstationen i Linköping vid lunch. Det var planerat, för imorgon ska vi köra sm i singlespeed. Däremot var det en slump att vi utanför hotellet träffade på massa lycraklädda cyklister som var på väg ut i skogen för en guidad tur. Ännu mer slump var det väl när tre glada britter dök upp med dricka på hotellet, som också skulle köra sssm08. Men jag undrar ändå om det inte var en slug plan av fröken L att ”råka” befinna sig i Linköping samma dag. Eller var det bara en slump? Oavsett, var fikat trevligt, och jättegrytorna intressanta.
Kategoriarkiv: familjen
Rekorddag
Det var rekordmånga som slöt upp på cykelpolon idag. Vi fick ihop hela fyra lag, så vi kunde köra två matchar brevid varandra samtidigt. Först till fem mål, sen blandade vi och gjorde nya lag. Det var rekordkul tyckte jag, trots duggregnet. När Klonen till slut var kall och blöt om både händer och fötter, cyklade vi hemåt. Vi blev båda rekordblöta, då det började regna ordentligt på hemvägen. En rekorddag helt enkelt på alla sätt å vis.
Påvänjningskur
Förspelet till kräftskivan var nästan tre timmars cykling i skogen tillsammans med 15 posörer. Tecknet att det behövs göras oftare, var att pulsen var över 80% hela tiden, stundtals nästan 90%. Jag behöver helt enkelt cykla oftare tillsammans med andra som drar som harar. Annat som behövs göras oftare, är att sitta på ett tak och kalasa. De andra käkade kräftor, men jag och Klonen åt annat. Vi fick åka hem efter några timmar, för stackarn satt och skakade tänder, trots att det var över 16 grader. Han behöver sitta still i sensommarsvalkan oftare och vänja sig. Under sommarlovet har han blivit bortskämd med sommarhetta eller att alltid vara i rörelse och hålla värmen. Det är lätt att tappa fokus vid ledighet, det fördärvar hälsan helt enkelt.
För lite och för sällan
Klonen kommer med sina kloka funderingar. Förra helgen räknade han högt till sju cyklar i vardagsrummet (jaja, jag vet) och frågade ”cyklar du inte på Pintan längre?”. Jag försökta med någon halvdålig ursäkt, men det kändes fel. Så idag tog jag Pintan till jobbet, och efter jobbet den vanliga vägen hem över Ekerö och Slagstafärjan. Efter bara fyra mil mellanlandade jag hos fröken M i Sköndal för smarrig och het tai- middag. Kan livet bli bättre, först cykla och sen bli gödd av en kompetent kvinna som lagar gudomlig mat? Tror jag ska fria.
Andra dagen
Nu har det blivit en såndär dag jag bara vill koppla ifrån och gå i ide, och vakna först imorgon och hoppas på att känns lite mer hoppfullt.
Tomt
Det är tomt när jag kommer hem. Ingen sjusovande tonåring i sängen, ingen långhårig sak vid datorn, ingen hungrig varg vid matbordet. Det är tomt och öde. Lika tomt är det i mitt bröst och min tanke. Bara tomt.
Smygstart
Inledde semestern ambitiöst med gummibandsträning varje dag. Andra veckan köpte jag en sån där ab roller och körde med den tre gånger. Men tredje veckan tog lättjan helt över. Tänkte att de där bråkande musklerna i skuldran skulle få en hel veckas vila, utan det minsta medvetna träning. Bara vardagsrörelser. Om jag inte fått mindre ont på ett halvår av diverse rörelser, borde ju det motsatta funka, tänkte jag. Och inte har jag haft ont iallafall de här veckorna. Så det borde ju vara bra.
Gick och tränade efter att jag vinkat av Klonen vid bussen. Första aktiva styrketräningen på mer än tre veckor. Det var inte bara för att jag tappat styrka som jag fick ta det lätt, ville inte chocka kroppen, utan smyga igång en vecka. Men jag saknade både motivation och koncentration. Mina tankar var någon helt annanstans. Även de behöver tränas upp efter semestern.
Dam i nöd
Vi var bara sex stycken som förtvivlat spelade cykelpolo och försökte få lite uppmärksamhet från publiken. Men den förmodade publiken samlades istället likt gamar runt den sköna fröken S som hade problem med drivlinan på sin fixie. Vad gör inte folk för en dam i nöd? Precis vad som helst tydligen, och mest var det goda råd. Vad händer om hon följer allas råd, kommer hennes cykel bli cykelbar? Det återstår att se, vackra ögon hade hon.
Observationsförmåga
Klonen såg skylten, och det kom efter ett tag:
– Hellasgården ligger åt andra hållet
Trodde vi kunde cykla förbi skylten utan reaktion. Men det var rostbiffen i storstugan som hägrade, men jag ville först ta en trevlig omväg runt Nackamasterna. Det gick riktigt bra, förutom att värmen höll på att smeta ut honom på hällarna.
Är det inte det ena så…
Äntligen sommar, äntligen semester, äntligen sol, äntligen värme. Men… det är varmt, 25 grader i skuggan, så vi orkar inte ens gå ut. Vi är helt utslagna i soffan. Förvisso kollar vi den roligaste etappen av TdF, men jag vill cykla själv. Det var ju det här med värmen. Det blir lite för mycket av det goda helt enkelt.