Egentligen dricker jag inte te, jag är en kaffemänniska. Undantagen är när jag är på väg eller är sjuk. Då blandar jag ner i teet färskriven ingefära, färskpressad vitlök, honung och en skvätt 80%-ig Strohrom. Därmed är det heller inte mitt ansvar att det finns te här hemma, det är den där tedrickande Klonens ansvarsområde. Men nu har han misskött sig å det grövsta. Det är svårt att göra te med mina specialingredienser när det inte finns te hemma! Vet inte om det går lika bra med varmt vatten istället. Om inte annat får jag köpa placebo på Ica, det brukar ju vara bra mot det mesta enligt vetenskapen.
Kategoriarkiv: familjen
Salta gossar
Drack vatten igår som en kamel och vakande imorse med halva Sahara i munnen. Snustorr. Kanske kan bero på det lilla missödet häromdagen när vi skulle göra omelett. Råkade vända saltkaret åt fel håll och jag hällde med den stora öppningen och det bara rasade salt ner i omelettsmeten. Det blev nästan en matsked istället för ett halvt kryddmått. Klonen fick ett skrattanfall och kompletterade det hela med att hälla i för mycket lökpulver. Inte konstigt jag lider av vätskebrist,
Absolute körperkontroll
Det där harvandet på gymmet jag håller på med, är bara surrogat för äkta vara. Igår och idag fick jag känna på den äkta varan: kroppsarbete. Två och en halvtimme igår och två timmar idag med att hjälpa till att samla ihop sly som de andra sågat ned och bära upp det till banvallen och lägga det i snygga högar. Idag var det inte så mycket av karaktären sly, utan mer riktiga träd, så det var att kånka på stockar uppför slänten till spåren. Nu när vi är hemma känns det att hederligt kroppsarbete tar bättre än surrogatet. Är helt slut och vill bara gå och lägga mig sova, men av förklariga skäl vägrar Klonen.
Datorspel är modellen
Dagens barn leker inte som jag jag gjorde. De sitter bara vid sina datorer och spelar onlinespel, inte bara hela dagarna utan även hela nätterna. Bara vi förtioplus som fortfarande drömmer om den där modelljärnvägen som vi aldrig fick klart som små. Klonen kör hellre tågsimulatorspel på datorn, än leker med någon av våra tio lok och alla vagnar som dammar ihop i skåpet. Det är helt enkelt inte modernt att leka med modelljärnvägar längre. Därför skär det i hjärtat när jag får läsa att Märklin ställt in sina betalningar. För några år sen var det nära Roco gick i konkurs, men det räddades av en investerare. Snart är det väl ingen alls som ”leker” med modelljärnväg längre. Huga, vilken tråkig värld det kommer att bli.
Nam nam
När jag öppnade väskan med träningskläder slog det emot mig. Det luktade ännu mer när jag drog på mig dom. Trots att de är rena, luktade de redan innan jag ens dragit på mig dom. Börjar lura på om ventilationen i köket verkligen fungerar som den ska. Vi gjorde currysås i söndags. Inget fel på curry, men lite enahanda när det luktar smörfräst curry om alla klädesplagg hemma.
Klart slut
Allt har en ände, allt har ett slut. Visa saker kommer som en överraskning, andra kommer smygande sakta så jag först efter ett tag förstår vad som ialla fall är i görningen, och andra saker kommer inte alls som en överraskning. Göra slut kan alltså göras på så många olika sätt, det kan förtigas på ett raffinerat sätt så det uppenbaras av sig självt efter ett tag vad som gäller. Det tycker jag inte alls om, när det förtigs i flera dagar. Utan jag gillar raka rör, när det kommuniceras öppet och sägs klart och tydligt vad som gäller. Varför gå omkring och vänta och må dåligt i flera dagar på det som ändå är så oundvikligt?
Helt sonika gjorde Klonen och jag slut med julen igår. Vi klädde av granen naken, och symboliskt kastade ut den från balkongen. Sen intog vi en middag på några mezérätter vi hade köpt i Hötorgshallen tidigare på dagen. Det blev ett fint slut på julen.
Handtag famntag klapp eller ingenting
Frisk luft är alltid nyttigt tänkte jag, och rymde hemifrån för att insupa nämnd vara. Promenerade från Slussen runt Riddarholmen i min vanliga lov och in till Citys hysteriska kommers. Med gott samvete gick jag förbi affär efter affär medveten om att jag redan klarat av alla julklappsinköp. Sista gjordes i lördags då Klonen fick ett par inlines för streethockey. Av honom fick jag ett egentillverkat nyckelställ. Men så kom jag på att jag glömt ett julklappsinköp och klev in på BR. Årets Star Wars Lego måste införskaffas men tyvärr hade de bara stora rymdskepp för runt tusenlappen. Ville köpa de mindre förpackningarna, för det är själva gubbarna jag är ute efter. Så jag får vara utan julklapp till mig själv iår.
Mycket av det goda
Dags för den årliga chokladgodistillverkningen. Klonen vill göra på corn flakes, rispuffar och cocos. Jag vill ha lite vuxnare smak, så tryfflarn spetsades med absinth, den här gången med vit choklad. När vi satt och rullade tryfflarna i kakaopulvret var det svårt att inte börja smaska i sig allihopa. Det är en perfekt kombination vit söt choklad och bitter absinth. Ska nog göra en sats till, på vanlig mjölkchoklad, det finns grädde så det räcker och blir över. Det finns även absinth så det räcker och blir över, närmare bestämt fem flaskor.
Skolhets
På två månader kan vad som helst hända. Under tiden min fot läkt, har Klonens hår växt, rösten blivit mörkare och hela han har blivit några centimeter längre. Än är han inte ikapp mig, men det dröjer inte länge till förrän han är det. Troligtvis till sommaren då han brukar hoppa upp några centimeter.
Förutom de fysiska förändringarna, har han även fått sitt första betyg. Han beskrev det som spännande, skrämmande, ovant, roligt samt att det var en liten sporre. Först nu, efter åtta års skolarbete, vet han vad han går för. Nu har han bara ett år på sig att sätta fart och arbeta upp dom. Jag förstår att dagens skolbarn stressas ihjäl med så kort tid på sig. Annat var det på min tid, då jag fick mitt första betyg redan i trean. Sedan hade jag hela sex år på mig att försämra det fullständigt. Varför ha bråttom?
Årets inköp
Redan när första numret kom ut 1973 började jag köpa den och fortsatte så i många år. När jag sen började komma i tonåren var det lite penibelt att läsa den, så jag slutade. Efter många års uppehåll, började jag för cirka åtta år sen att köpa tidningen igen när Klonen var liten. Men jag köpte den till mig själv och då bara novembernumret, inga andra nummer. För med novembernumret följde det med en julkalender att hänga upp i köket. Till Klonens förtret fick han inte öppna en enda lucka, för den var min. Bara min. Nu är Klonen själv i tonåren, och tycker det är hur pinsamt som helst. Så nu slipper vi kivas vid lucköppningen av Bamses julkalender.