Kategoriarkiv: familjen

Tryggt med gummi

Råkade hamna på Kaffamaskinen och började kolla lite på espressomaskiner och kvarnar. Ställde då frågan om gummipackningen uppe i brygghuvudet behöver bytas efter 8 år. Jodå, tyckte killen, den blir torr efter ett tag varvid det läcker vid filterhållaren närman brygger kaffe. Vilket ju stämmer. Kom därifrån med en ny gummiring för sextio kronor och instruktionen att det bara är att knacka bort den gamla försiktigt med en mejsel.

Nästan så lätt var det, fick dock använda en hammare och en Klon som mothåll, sen lossnade gummipackningen. Den nya ringen var som en bitring, mjuk och fin när den pressas ihop. Den gamla gick i tre delar när jag försiktigt böjde på den. Så bytet var behövligt. Torkade rent med en trasa där den suttit, diskade brygghuvudet, satte ihop det och nu är min Gaggia som ny. Den är gjord av stål och gjutjärn, inget plast som går sönder efter bara något år, så nu bör den väl hålla åtta år till, minst.

Krasch

Framhjulet fick två nya ekrar i måndags sedan söndagens malör och nu täckta av hemmabyggda diskar för att skydda ekrarna för mer avslag. Förutom att göra flera mål, lyckades Klonen krascha in bollen i mål så framgaffeln blev hur sned som helst. Tur det är av stål och Magnus hittade ett bra staket att räta ut det mot.

Klonens polospelande börjar bli dyrt. Men han är grum på polo! Med en lättare utväxling kommer han bli hur farlig som helst. Nu är det operation övertalning att få med honom på SM:et i september som gäller.

Tröskeleffekten

När vi klev in till år 2009, klev Lidingöbanan över tröskeln från att tidigare i cirka hundra år varit en järnväg, över till att bli spårväg. För några veckor sedan klev två spårvagnar från Lidingöbanan och Nockebybanan över tröskeln från att vara trafikvagnar till att vara museifordon i Malmköping. Inte mer än rätt efter mer än 60 år i aktiv trafiktjänst.

Vi besökte Millesgården som vilsekomna turister och reste hem med påLidingöbanan som trafikeras av just vagnar som nyligen blev museispårvagnar. Det borde innebära att banan trots sin moderna status, borde betraktas som museispårväg?

Pjoing

Vi blev bara fyra som ville spela lite cykelpolo, de andra bara hängde och försökte kränga grejer i den angränsande loppmarknaden. Jag och Klonen fick storstryk, jag har inte spelat på två månader och han inte på 10. Men matchen blev extremt kortvarig, i sin iver att få iväg ett hårt skott, slog han klubban rakt i framhjulet och slog av två ekrar. Pjoing lät det. Den grabbens armmuskler är inte att leka med. Som kompensations fick jag Salsan såld nu på kvällen.

Vem behöver bil

Klonen tyckte det var coolt att skidda med fixie. På snö. När det sen blev vår och torrt tyckte han inte det var roligt på torr asfalt. Det är liksom högre friktion då. Men när han förra påsken skiddade runt i Årsta på Smiras gamla Crescent, så syntes det att han ville ha en fixie. Så det var bara att köpa den och ta hem den. Och vad gör man när man jämt cyklar? Tar den på ryggen förstås! Scand och jag utnyttjade alla remmar som fanns på Bagabooväskan. Det gick fint att cykla hem bred som lagårdsväg, fick ta det försiktigt i trånga passager. Vad ska jag med bil till, när det går att cykla hem grejerna?

Heja Sverige

För en vecka sedan tog jag fram Surlyn för att gå igenom den inför dagens evenemang. Den var fortfarande lerig sedan singlespeed mästerskapen i september. Redan där borde jag reagrat och tänkt till. Men det kom först idag halvvägs på det första av tre varv på den fem kilometer långa banan, som jag påminde mig själv, att jag bör cykla singlespeed lite oftare än en eller två gånger per år. Lite framförhållning hade jag dock, hade med mig ett kalasbra liniment, Linnex. Fyra drag på korsryggens muskler, så kunde jag ge mig ut på de andra två varven. Men det var lite svårt att hålla redan på vem som ledde och vem som var sist och vem som till slut blev svensk mästare, mästarinna respektive juniormästare. Det är då vi ska komma ihåg att det inte är en tävling, det är ett event!

Miljöbov

Nu när Klonen fyllt sexton åker han inte gratis på tåget längre. Resan till Karlstad skulle bli för dyr för min plånka så gamla Säfflebuss fick bli ett godtagbart ekonomiskt alternativt. Tyvärr till bekostnad för miljön, men vad ska jag göra när tåget kostar mer än dubbelt så mycket som bussresan? Och så hemskt var det inte att åka buss, tog bara en timme längre. Men måste Säfflebuss byta till ett så töntigt engelskt namn? GoByBus – hur töntigt låter inte det? Säg det lite slarvigt och fort så låter det som Gobibuss, bussbolaget som kör i Gobiöknen.

Beroendeframkallande

Mer jag vill ha mer! NU!! Har blivit beroende av en ny last, en ny drog som jag provade på både i fredags och lördags. Ruset kommer först samma kväll, med ömhet och värk i hela kroppen. Lite som träningsvärk, sån där härlig skön värk. Den här gången var det i absolut hela kroppen, i alla tänkbara muskler som det överhuvudtaget finns i en människokropp. Åh, det är så skönt! Vilken känsla!! Idag ska vi åka hem, så det blir tyvärr inget. Men jag längtar redan efter nästa gång jag får prova på riktigt hederligt kroppsarbete och skyffla och gräva makadam och grus i flera dagar.

Hur gick det här till

Det går fort när man har rolig. Känns som jag bytte blöjor på honom igår, men det är flera år sen. Helt ofattbart vad tiden går snabbt. Idag fyller han sexton år och är inte längre en liten kille, eller ens en stor kille. Han börjar skrapa sakta med foten in i vuxenvärlden. Snart är han där, vuxen med allt vad det innebär med ansvar och skyldigheter. Men det är ett tag dit, så lev tonårslivet så länge du kan, grabben. Vuxen kan du vara sen. Grattis!