Kategoriarkiv: familjen

Tredagarsvecka

Helt oförhappandes har jag infört tredagarsvecka i mitt arbetsliv. Inte sen oktober har jag varit på kontoret fem dagar en hel vecka. Det började då i oktober, med en febrig vecka. Sen lyckades jag vara frisk någon vecka, sen blev jag förkyld igen med bihåleinflammation. Och var det inte jag, så var det Klonen som låg här hemma i feber i flera dagar som jag gjorde en egen variant av VAB. Han är för stor för att jag ska få vabba, så jag fick jobba hemifrån. Nu är det dags igen. Jag hann vara frisk i hela tre dagar! Tar det aldrig slut? För några år sen var jag aldrig sjuk, nu åker jag på allt hela tiden. Sjuk en vecka, frisk en vecka, så håller det på varannan vecka. Beror det hela på att hon jag skedar med tar med sig jobbet hem, dagisfröken som hon är?

Varannan vecka

Inte helt oväntat började jag känna mig krasslig i tisdags och idag hostar jag slem. Klonen var hemma en dag till från skolan när han kom hem, så nåt urschligt är det. Argh! Jag hann vara frisk en vecka efter bihåleinflammationen. Börjar bli rätt tôlit det här, att hinna vara frisk en vecka för att sen bli sjuk igen. Blir ingen ordning på nånting alls. Cyklingen och träningen kommer i ofas om jag bara tränar var annan vecka. Har heller inte haft en femdagars vecka på jobbet på någon månad.

Funderade vad det är som gör att jag är så sjuk iår. Förr om åren var jag nästan aldrig sjuk, tack vare cykelpendlingen och avhållsamheten från kollektivtrafik. Jag äter samma som förr, varierad kost med mycket frukt och grönt. Det enda jag kan komma fram till är att jag iår har cyklat otroligt mycket mer landsväg än tidigare. När det var som intensivast i våras och somras cyklade jag ungefär 25-35 mil i veckan, mot tidigare nästan noll och ingenting på landsväg. Bara hittills iår har jag cyklat totalt 700 mil.

Troligen behöver jag mer vitaminer och mineraler för att täcka upp behovet av vad ökad träning gör med kroppen. Och som skänk från ovan kom min privata söta multivitaminsleverantör ikväll med en burk och en puss. Vänta här nu… infektioner sprids via pussar… Hm… ska nog fundera lämpligheten i att förändrade civilståndet…

Höjdardag

Vilken höjdardag, började med att jag precis med fem sekunders marginal hann med tåget till Borlänge. Som vanligt var värmen helt avstängd i första klass, men påslagen i andra klass. Är det det vi betalar extra för?

Sen skulle vi fyra i skrivargruppen träffa två av våra nya chefer i Borlänge som skulle presentera sig för alla. Men bara jag i vår grupp var inbjuden och bara en chef kom. Konstigt möte, där alla inte är med. Men det avslutades med att vi planerade in ett nytt möte om två veckor där alla i arbetsgruppen ska vara med. Wow, vilken insikt att bjuda in alla till första mötet med nya cheferna. En arbetsdag åt skogen helt i onödan.

Tåget hem var först försenat 45 minuter, sen blev det helt inställt. Nästa tåg gick två timmar senare, men enligt tjejen i receptionen på HK är de två tågen alltid fullsatta på fredagar. Så inför insikten att vi skulle få ståplats hela vägen hem, hyrde vi en bil och bjöd in två tjänstemän från SL som var på besök på HK. Samtidigt var Klonen ensam hemma. Han har ju bara åkt buss i fyra timmar för att träffa mig, och jag är inte hemma med honom. Han skickade sms flera gånger och undrade när jag skulle komma. Fy fan vad värdelös jag kände mig som pappa, och inget kunde jag göra åt situationen. Så himla smart att lägga möten på fredagar annorstädes. Dock gick hemresan gick bra, vi blev ”bara” tre trimmar sena, så träningen fick bli inställd.

Tunnelbanan hem krypkörde så resan tog dubbelt så lång tid hem. Hemmavid låg ett meddelande från Svenska Bostäder att vill vi kunna komma in i tvättstugan nästa vecka, måste vi under kontorstid på måndag hämta nya bokningspluppar. Vad härligt med respekt för andra människor privatliv och arbete. Nu måste jag ta ledigt på måndag för att fixa en sån.

Som grädde på moset började Klonen hosta och fick feber. Han hade tagit influensavaccinet i tisdags, och hade varit sjuk två dagar hemma, men blev frisk igår. Idag blommade det tydligen upp igen. Vad är syftet med att ta ett vaccin, om man sedan blir sjuk iallafall?

Nu är det 45 minuter kvar av dagen. Vad mer kan hända på den här höjdardagen?

Dubbelmacka

Fröken is skulle komma med mat, vin och cykel i delar som vi skulle sätta ihop, men cykeln vi skulle sätta ihop hade det inte kommit alla delar till.. Så det kom ingen fröken is med mat, vin eller cykel i delar som vi skulle sätta ihop.

Med fröken J skulle jag imorgon gå på utställning med, gå på bio med, äta middag med och hångla med. Men oj, så mycket hon har och göra. Det måste vara fullständigt fullsmeckat i almanackan om man som en modern kvinna bara jobbar deltid 50% och varken har man, barn eller familj att ta hänsyn till. Undrar hur jag hinner med mitt eget liv som jobbar heltid och har en Klon på deltid? Består mina dygn av 48 timmar och fröken J:s dygn av 12? Eller är det för att jag är man och inte måste 100% kontroll på allt och hon är kvinna och måste ha 200% kontroll på allt?

Dubbeldissad. Tror jag ska kasta ruttna ägg i fläktar imorgon som kompensation.

Dålig sämre sämst

Att vinna en tävling är inte så svårt, det är bara se till att vara bäst. Hur enkelt som helst. Men att vara absolut officiellt bevisat sämst är svårt. Till det krävs det taktik och rävspel. Vi spelade uruselt i vår serie och förlorade alla matcherna. Jag har sett både Jonas och Hampus spela mycket bättre cykelpolo, men idag var det som bortblåst. Kanske för den brutala spelstil som KCR bjöd på i första matchen, med flera frontalkrockar. Som i och för sig straffade dom själva när en av deras spelare drog i backen utan hjälm. Vid finalerna blev det en DFL-match, och motståndarna från den andra serien var så dåliga att vi höll på att vinna, trots att vår taktik var att så fort vi fick bollen, bara skjuta iväg den. Vart som helst. Och det blev mål på det ”panikspelet” flera gånger! Vi fick helt enkelt skärpa till oss och spela sämre än sämst för att lyckas släppa in mål. Så nu kan vi titulera oss Sverige sämsta på cykelpolo!

2916 timmar

2916 timmar senare är vi hemma igen. 2916 timmar i Malmköping innebär 12 dagar på raken. De första fem dagarna gick i makligt lugnt semestertempo. De sista sju dagarna var det full fart från åtta på morgonen till elva på kvällen med tretton barn som höll igång hela tiden. Nu slås jag av tystnaden, det enda som hörs är när jag och Klonen knappar på våra datorer, i försöken att komma ikapp 2916 timmars lätt internetfrånvaro. Många meddelanden blir det.

Klippt och skuren

Förutom alla biljetter som vi klipper i med våra tänger och säljer på spårvagnarna , har vi idag gjort goda affärer och gjort en del klipp. Nu är vi båda korrekta och prydliga i våra uniformer, inget som sticker ut och fladdrar i fartvinden. Vi har båda klippt till oss. Jag rakade huvudet som vanligt, och Klonen besökte byns herrfrisör med ett kort resultat.