Kategoriarkiv: familjen

Barnkalas

H skulle till sin dagiskompis G på 5-årskalas. Tog tuben till Skogskyrkogården å fick gå ett par hundra meter i ösregn och som det kändes som, storm. Men kalaset var lyckat. Ungarna kutade upp och ned för trappan mellan källaren och övervåningen. Killarna skulle ta fast tjejerna. Men inte för att pussa dem, utan för att binda fast dem. Ja, se barn. För mig var det första gången jag var på barnkalas. Som pappa alltså. Fick sitta med de andra föräldrarna och dricka kaffe. Kände mig utanför, då de andra kände varandra väl. Jag brukar ju bara dyka upp på dagis en kvart varannan fredag. Sedan avrundade H å jag helgen med pizza och öl.

Höstresa

Idag åkte vi tre musketörer till Uppsala för att i ett förtvivlat försök göra oss av med vår enorma lön (obs: ironi). V skulle köpa ett par stövlar för ungefär tusen kronor. H skulle köpa en present till sin kamrat G som skulle ha kalas imorgon. På Åhléns var de väldigt servicevänliga, jag fick slå in paketet själv! Lunchen intog vi på en restaurang som hade björn, lamm och känguru på menyn. Valde lammfilé till H, men han spottade ut första tuggan. Stackars barn, uppväxt med hamburgare å pizza. Men sedan åt han upp. V fick ett par stövlar, för 24:50! Det var rea på UFF…

Nytt och gammalt

Hade så mycket tid i flexen, att jag var tvungen att plocka ut en dag. Naturligtvis kom de H till godo, då vi nu kan umgås en dag extra! Dagen ägnade vi åt att leta upp någon av de nya tunnelbanevagnarna för att åka med dem. Han är helt tokig i den, står å hoppar å gapar när den rullar in på stationen. Eftersom jag älskar min son högst av allt annat, är jag honom till viljes. Själv vill jag helst åka med de gamla vagnarna, då de inom ett par år är borta för alltid. Skrotade, upphuggna och uppbrända är de gamla fina gröna vagnarna från slutet av 1940-talet…suck…

Stress

Stress, stress. Allt ska gå fort. Svara snabbt, helst innan jag frågat…Kan man leva så? Hur länge orkar jag? Svar: tills igår, torsdag. Tog ledigt för att tänka genom mitt liv. Resonera fram orsakerna till mitt stressande, och hur jag ska hantera situationer så jag inte stressar upp igen i framtiden. Den största stressorsaken var i sommars när jag inte fick tillbringa min semester med H. Ägnade tre juniveckor åt att bara göra…ingenting. Var bara apatisk och frustrerad. Hade planerat massor av saker vi skulle göra. Men hans mor satte sig på tvären. Tyvärr tillät inte min ekonomi (läs min låga lön) att jag kunde anlita advokat och dra hela skiten inför tingsrätten, så de kunde döma hur umgänget ska fungera.

Med detta i bagaget, skulle jag sedan försöka vara på topp, alltid vara trevlig och hjälpsam mot våra kunder på jobbet. Men det gick bara inte. Särskilt inte när det var (den låga) lönen som omintetgjorde att jag kunde driva saken till rätten. Ännu mer frustration och stress. Men eftersom jag nu har kommit fram till orsakerna, är det bara att försöka ta itu med saken.

Bara lite

Orkade inte skriva igår, den var lika eländig som måndagen… Men idag känns det lite bättre – men bara lite. Jag fick prata med H i telefon i 2 minuter. Han skulle lägga sig, så det blev inte mer än så. Tänk vilken ambitiös grabb, offrar Bollibompa för att få sova!

Jag har en blå, men vill ha en svart. Lurar på hur jag ska kunna avyttra den blåa, utan för stor förlust. För den svarta ska jag bara ha. Hm…

Första biobesöket

Hittade en liten slant i sparbössan, så jag tog med H på hans första biobesök. Han var imponerad av den stora salongen och den stora filmduken. Alfonsfilmen var 40 minuter lång, och efteråt sa han att den var jättelång. Stackars tevebarn! Van vid korta och snabba scener där ingen hinner uppfatta något. I biosalongens mörker finns det inget som kan distrahera, inget annat som stör koncentrationen. All uppmärksamhet ägnas enbart åt filmen. Vi rundade av med pizza och cola respektive öl.

kväll: Söndag är förberedelsernas dag inför hemfärd och avsked. När jag var liten och hälsade på pappa, var söndagen en lång och utdragen förberedelse inför tågresan hem till mamma. Nu är det likadant för mig och min son. Söndagar är endast en enda lång och plågsam väntan inför avskedet.