Idag är hela familjen trött och grinig. Vi sov länge, men det verkar inte som om det räckte. Till och med H sov till nio idag! V sov på soffan till tolv och var så utslagen att hon inte märkte att jag diskade den stora nyårsdisken.

Varför finns det så roliga tandborstar för barn? Det finns borstar med skyddskåpor för borsten som ett dinosauriehuvud, borstar med skaft som formel-1 bilar, borstar med ergonomiska skaft med gummigrepp… Men vi vuxna får nöja oss med gråa tråkiga raka tandborstar. Jag vill också ha en dinosaurieborste!

Trevligt att Disney filmatiserat en av huvudpersonerna i Isaac Asimovs roman Stiftelsetrilogin. Mulan var en mutant som en tid tog över makten i Vintergatsimperiet. Måste se filmen bums, jag som älskar god SF.

Av tradition brukar jag äta och dricka så mycket av julbordet, att jag alltid somnar under Karl-Bertil Johnssons julafton. Men icke iår. Denna julafton somnade jag redan under Kalle Ankas jul! Var så trött att jag missade allt mellan Piff & Puff och Benjamin syrsas sång.

ntligen en gran! Nu står den där grön å grann i stugan och sprider sin barrdoft i hela lägenheten. Förra fredag skulle jag å H köpa en gran och klä den och överraska V senare på kvällen. Men ack, inte en gran att uppbringa. Jag trodde de började sälja dem i mitten på december, med tanke på att NK började med sin julskyltning redan den 15 november. Så det var synd att H och jag inte fick göra det tillsammans. Men nu så har jag klätt den själv, med lite goda råd av V. Men uj vad den barrar redan. Håller den på så här, får jag köpa lim till jul.

En del tycker jag inte är riktigt klok, som åker ända till Karlstad för att gå till tandläkaren. Men besöket var mors julklapp till mig. Efteråt gick vi på det tillbyggda Värmlandsmuseet. Även denna gång blev jag positivt överraskad av ett museibesök. När jag som liten var på besök på museet med skolan, stod man där som ett fån å glodde på några benstumpar och stenbitar i en dammig gammal glasmonter. Men nu! De hade levandegjort Värmlands historia på ett mycket effektfullt sätt. Byggt upp kulisser av gruvor, hus och inredningar. Till och med delar av gamla konditori Royals möblemang hade monterat upp. De gamla galonsofforna och träfaneren…jag fick en klump i halsen…”gamla Royal”… När jag satt där och kände mig vemodig och eländig, tyckte jag att Åke satt där på sin gamla vanliga plats… Men det var nog bara en synvilla. Men helt säker kan man aldrig vara, för Värmland är ju skrönornas och sagornas landskap!

Vilket lyckat luciatåg! Trots min fadäs med för sent utskickat pressmeddelande, var halva Norrmalmstorg fyllt av åskådare. Det var mycket populärt med underhållning av Sjögestadskören och Blåsningen. T höll ett kort anförande om Spårvägens luciatåg genom tiderna. V var tärna, med pälsen under lakansväven – det var ju runt nollan, och kallt blir det att sitta på en öppen godsvagn åkandes genom stan. H var pepparkaksgubbe med en brun basker! Men han hade missförstått det hela, han satt hela tiden bakåfram på stolen och sjöng på en egen reportoar. Jag å PES kutade runt som ett par skottspolingar och fotograferade. Utrustade med en stege och en varsin kamera, knäppte vi loss 4 rullar. Ska vi utöka till tre luciatåg nästa år?

Igår var vi i Ängelholm på D-möte. Vi gjorde ett kort besök i det nya Banmuseet och blev positivt överraskad. Trodde den skulle vara tråkigt fylld med gula spårfordon. Nej, den var fylld med timmerkojor i naturlig storlek, en kopia på världens första lok och mycket mer. En jättemodelljärnväg som var synkad med ett diabildspel, var det som mest imponerade på mig. Detta museum är något jag rekommenderar till alla som är intresserade av en betydande del av Sveriges historia. Lustigt nog ursäktade sig museichefen med att det inte var färdigt ännu. Jag tyckte det inte märktes, för det var ju 100 gånger mer färdigt än Spårvägsmuseet.

Igår var det den stora dagen. När Boken skulle komma från tryckeriet. Nästan alla medverkande författare hade slutit upp. Boken delades ut. Förväntansfullt bläddrade vi alla i boken. Vad fin, vad bra…men vad har hänt med färgbilderna? Jag gnuggade ögonen, är det dags att köpa nya glasögon? Nej, de andra hade samma problem. Redaktören förtalte att bilderna inte klarade av att hålla skärpan när de förstorades upp till ett helt uppslag, detta enligt tryckeriet. Men när vi studerade bilderna närmare, fann vi en bild som varit i tryck förut, då i en almanacka, och då hade den bra skärpa. Ju mer vi undersökte saken, konstaterade vi att det var färgpassningen som var dålig. Vi kunde se att vissa detaljföremål fick en skuggkopia brevid, å det är inte dålig skärpa, utan att färgerna inte matchat ihop i tryckeriet. Till och med en svartvit bild som inte var uppförstorad hade samma brister.

Efter två års arbete blev det lite antiklimax. Besviket traskade jag hemmåt. Nu var det ingen återvändo, boken har tryckts i 1.800 exemplar. En omtryckning är inte att tala om, då den stora försäljningstiden är nu inför jul, samt till Hjulmarknaden i Stadshuset på lördag. Men vad ska köparna säga, när de ser det misserabla färgtrycket? Begär de pengarna tillbaka eller en rabatt? Vad kommer tidningsrecensenterna att säga? Kommer de att såga boken längs fotknölarna, eller kommer de att ha överseende med den trycktekniska malören? Det återstår att se, men jag tänker iallafall inte köpa en bok till min son. Jag vill kunna vara stolt över det jag gjort och medverkat i, och det är jag tyvärr inte.