Vi hade inte lust att knalla runt i snöovädret och välja ställe att ta ett glas vin på, så det blev första bästa. Trodde vi, det var långt från det bästa. Ännu en ny erfarenhet att lägga på listan, och som aldrig mer behöver upprepas. Alltså att hångla till death metall på hög volym, det är så långt ifrån romantik man kan komma. Hångelobjektet däremot vill jag träffa fler gånger.
Hamnade ni på Anchor eller?
Kellys. Jag har tinitus…
Kellys? Bra start. Jag träffade pajen där för snart 6 månader sedan och vi träffas ju fortfarande 🙂
Och en kollega träffade sin nuvarande fru där, som han har två barn med. Och de har varit ihop cirka 10 år.
Men träffades inte ni i en tunnel?
Men det var pga den högljuda death metallen som vi hånglade, det gick ju inte att prata. Hade det inte varit för musiken, hade vi absolut inte hånglat. Nähejdå, inte alls.