Det är något visst med det italienska språket. Förvisso förstår jag absolut ingenting, men vackert är det. Vad sägs om ord som gaggia, manfrotto och farfalla. Låter som en dröm i munnen.

Det första ordet, Gaggia, är märket på min italienska espressomaskin. Bara loggans utseende fick mig att köpa den, underbart vackert. Det andra ordet är namnet på mitt idag inköpta kamerastativ. Ända sen jag började fotografera som liten, var ett stativ från italienska Manfrotto det bästa man kunde köpa, utan diskussion. Och det tredje är det italienska ordet för fjäril. Visst är det vackert? Jämför det med vad fjäril heter på exempelvis engelska: butterfly, eller på franska papillon. Sen finns det språk som inte är lika vackra, som tyskan där fjäril heter schmetterling. Låter som en smäll på munnen.