Regn är härdande, men värst var nog allt grus som kröp in överallt i både människa och i cykel. När vi klev in på fiket vid Rosenhill började skrattkalaset. Alla såg ut som kolgruvsarbetare i ansiktena, svarta och skitiga. Det är härdande att cykla i regn.

Det härdar på tålamodet att cykla med hattiga cyklister i klunga. Sådana där som vinglar hit och dit i sidled, eller som i ena stunden trampar järnet, för att sedan ligga och frirulla. Det går att bli nervös för mindre, klungan böljade fram och tillbaka som ett gummiband. Och det är då det händer, det som inte får hända. Någon bromsar i klungan! Vilket gud förbjude, aldrig bromsa i en klunga när det ligger andra någon decimeter bakom! Hoppas killen längst bak som inte hann bromsa och som spräckte hjälmen i fallet inte bröt nyckelbenet. Det krasade otäckt om hans vänstra axel.