Vi hamnade på Södra teaterns mysiga terrass med sina stora härliga kuddar, perfekta för lite pridehångel. Personalen var dock inte lika mysiga, kaffet jag beställde tog han från en kanna som stod utan värmning på en kall diskbänk. På fråga om ”det fortfarande var varmt när det stod där”, fick jag det spydiga svaret ”det är personalens kaffe”. Åh! Skulle jag känna mig hedrar, att få dela personalens kalla kaffe och känna mig som en jämlike? ”Då kan jag få rabatt på ert kalla kaffe” försökte jag skämta. Då fick jag den trevliga frågan ”är du socialist?” Hoppsan, nu blev jag minsann en socialist för att jag inte vill betala fullt pris för personalens kalla kaffe! Vilken servicenivå! Hade det inte varit för fröken J och kuddarna hade jag gått därifrån.