MSN och chatt är som gjort för missförstånd har jag alltid sagt. Vad är det egentligen för fel på möten på riktigt, där vi kan se varandra i ögonen, där vi kan se varandras ansiktsuttryck och kroppsspråk samt höra varandras tonläge? Varför så rädda för att träffas, det tar inte många minuter att cykla över. I sämsta fall kan ett telefonsamtal duga, då hör vi iallafall varandras röst, men ser inte varandra. Likförbannat inledde vi en diskussion som spårade ut redan före andra kaffekoppen. Livet är inte med mig idag heller…